[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> Filmer 2001


Filmer 2001:

Filmåret 2001 dominerades av förväntan inför den så omtalade "Sagan om ringen".
Efter en så grym haussning och så mycket uppmärksamhet är det ett under att den klarade att leva upp till någons förväntningar när den väl kom. I princip alla Tolkien-kännare tyckte att Peter Jackson lyckades föra projektet i hamn med äran i behåll. Bara Susanne Ljung på Expressen, som inte ens sett filmen, sågade den totalt.

För de lite yngre var det "Harry Potter och de vises sten" som var årets filmhappening.
Teman under filmåret 2001 kan sammanfattas med Askungesagor (med lätt tonvikt på musikens värld), fantasy/sago-tema och desperata singelkvinnor som är på jakt efter drömprinsen.

ÅRETS FILMTRENDER:
Askungar:
Marky Mark blev hårdrockig "Rockstar" och barnhemsbarnet Mariah Carey blev skönsjungande superstar i "Glitter". Fanzinejounalist i nedre tonåren blev Rolling Stone Magazine-reporter i "Almost Famous".
Blond bimbo blev framgångsrik advokat i "Legally Blonde", utbränd nörd blev krigshjälte i "Enigma" och den fula ankungen Julia Robets fick prinsen i "Americas sweethearts". Detta toppades med att en hopplös tonårsflicka blev riktig prinsessa i "En prinsessas dagbok".
Men årets mest klockrena bio-Askunge var naturligtvis Harry Potter som gick från hunsat föräldrarlöst mobboffer (som dessutom fick bo i en skrubb under trappan) till mäktig trollkarl.

Sago-fantasier:
Är inte allt vi ser på bioduken fantasi? Om det är tecknade träsktroll, onda ringvåldnader, hemliga ordenssällskap, en 11-årig trollkarl eller en amerikansk historierevision om andra världskriget borde inte göra nån skillnad.
Men det gör det. Fantasi som inkluderar sci-fi, trollkarlar och parallella världar är töntigt medan fantasi som bygger på österländsk mystik, fransk charm eller amerikansk patriotism är sett som realistiskt.
Jag tror för min del mer på Elijah Wood som fothårig hob än Ben Affleck som amerikansk krigshjälte.

Desperata singelkvinnor:
Förekom mest i TV-serier, men letade sig också till bioduken i form av "Bridget Jones dagbok" och "Trogen tjur sökes". Bara i 1800-talskostymdramat "Den gyllene skålen" fanns tillstymmelse till liknande mossiga kvinnporträtt.

ÅRETS MYSIGASTE:
"Amelie från Montmartre" - franskt sorgsött, charmigt och underhållande.
En film som gick hem i alla läger, från farmor till lillbrorsan.
Knockade både surmagade kritiker och actionskadade kids.
Dessutom var den storögda Amelie i korpsvart page den näpnaste filmstjärnan i år.

ÅRETS SCI-FI:
"Apornas planet" - ett måste för SF-nördar, Tim Burton-fantaster och framför allt nostalgiker som minns Charlton Heston-versionen från 1968. (Att Heston har en självironisk biroll i den nya rullen är ännu en bonus)
Inte filmårets mest minnesvärda film, men finfin underhållning för stunden och ett måste i DVD-hyllan.
Konkurrensen var förvisso inte allt för hård, varken den haussade "Pinocchio goes cyborg" i "AI" eller den specialeffekts-extravaganta "Final Fantasy" lyckades leva upp till förväntningarna. Skall man vara riktigt, riktigt ärlig så gjorde inte "Apornas planet" det heller. Men vem kan mostå en apa som ser ut som Janet Jackson?

ÅRETS SORGLIGASTE :
"Fjärilens tunga" - spanskt drama om en pojkes uppväxt i fascismens skugga. Årets sydländska korsning mellan "Livet är underbart" och "Pelle Erövraren".
Den som inte grät under i slutscenen har ett hjärta av sten. Hyr, köp, se!

ÅRETS MEST EFTERLÄNGTADE:
"Sagan om Ringen" - årets fantasy-epos för folk med barnasinnet i behåll.
En skimrande saga om kampen mellan ont och gott med fantastiska skådespelare och enastående scenografier. Det sägs att de svårflirtade Star Wars-fansen kräver att George Lucas skall låta Peter Jackson ta över regissörsstolen för nästkommande SW-film. Bara en sån sak...
"Harry Potter och de vises sten" hade precis samma effekt på den lite yngre publiken. Nu väntar vi bara på att Susanne Ljung på Expressen skall såga den också…

ÅRETS SPEKTAKEL/ÅRETS MEST NYSKAPANDE:
"Moulin Rouge" - det har aldrig gjorts en film som denna förut.
En färgsprakande, överdådigt insmickrande cancan-musikal blandat med sentimentalt kärleksdrama och charmig komedi komplett med MTV-klippning.
Så snygg, så slick.
80-talspop har aldrig låtit så coolt och Queens "The show must go on" har aldrig varit så tung.
Sågs med fördel på storduk och med öppet sinne av personer utan anlag för epilepsi.

ÅRETS ORIENTALISKA SAGA:
"Crouching Tiger, Hidden Dragon" - kom visserligen i början av året, men gjorde ändå ett outplånligt intryck som räckt resten av 2001. Sagotema och eskapism i orientalisk tappning var dessutom mer kulturellt oantasligt än nyzeeländskt dito och drog inte på sig så mycket surmagad kritik om haussning, kommersiellt jippo och verklighetsfrånvänd nörd-underhållning som ringfilmen i slutet av filmåret.

ÅRETS SMARTASTE/ÅRETS TANKENÖT:
"Memento" - en amerikansk film med något så ovanligt som en riktigt smart, invecklad och överraskande baklänges-historia. Pusselbitar lades och flyttades om hela tiden när den av minnesförlust drabbade mannen desperat sökte sin hustrus mördare. Poängen funkar bara en gång, men filmens scener tåls att se om och om igen.

ÅRETS MEST UNDERSKATTADE:
Irländska "Saltwater" som vid svensk premiär fick mesiga namnet "Fish'n'chips" passerade biograferna utan att få ens en tiondel av den uppmärksamhet den förtjänade. Inte så där klämkäckt misärbrittisk som man tröttnat på, inte heller "Trainspotting"-burleskt utan en slags irländsk "Ice Storm" eller "Happiness" med kärleksfulla personporträtt i småstadsångestens skugga.

ÅRETS MEST ÖVERSKATTADE:
"Traffic". För att vara en amerikansk film var den mångbottnad, nyanserad och djupsinnig samt tog upp ett samhällsproblem på ett seriöst sätt.
Jag förstår att det i amerikanska ögon är så fantastiskt att det blir Oscars-nominering direkt, men vi andra borde väl inte ha blivit så till oss i trasorna?
Inte ens för att Zeta-Jones är den snyggaste kvinnliga skådisen i Hollywood...

ÅRETS ROLIGASTE:
"Shrek" vände upp och ner på den tecknade sagofilmens schabloner, men tog till vara formens alla finesser.
Outsägligt komiskt, både för de små barnen som såg de roliga figurerna och de stora barnen som fattade alla vuxenskämt. Jag behöver väl inte tillägga att det är den odubbade versionen som gäller. Eddie Murphy som den enerverande åsnan och Mike Myers som träsktrollet Shrek gjorde halva filmen.

ÅRETS SNYGGASTE:
"The man who cried". Snyggt foto, snygga skådisar, snygg historia.
Sally Potters drömska drama tycktes inte riktigt vilja inordna sig i ett linjärt berättande med en tydlig sensmoral i slutet.
Alltså inget för den otålige, utan mer för den som njuter av att insupa vackra bilder och låter sig fascineras av filmens undanglidande karaktärer.

ÅRETS COOLASTE:
"Vargarnas pakt". Också denna ett hat-kärleksobjekt bland kritikerna.
Hyllad av få och totalsågad av majoriteten. Ett slags medeltida kostymdrama med sagotendenser som andas "Sleepy Hollow" och ond, bråd död. Något för den verklige finsmakaren med förkärlek för denna genre.

ÅRETS ÄCKLIGASTE:
"Hannibal". Bara slask och grisigheter. Allt psykologiskt finlir från föregångaren "När lammen tystnar" drunknar i hjärnsubstans, köttslamsor och inälvor. En splatterfilm dåligt förklädd i Anthony Hopkins finaste gåbortskostym i engelsk tweed.

ÅRETS SVENSKA:
"Jalla, Jalla" hade premiär förra julen, men blev 2001 års mest sedda svenska film.
Bröderna Fares har fått sin beskärda del av hyllning för den, så vi lämnar det konstaterandet där.
I år har ingen riktig pangfilm producerats i Sverige. Om man nödvändigtvis skall vara patriotisk är det Fredrik Lindströms komedi "Känd från TV", den något ojämna "Leva Livet" och Colin Nutleys filmatisering av deckardrottningen Liza Marklunds "Sprängaren" som kan ses utan allt för stora plågor.

ÅRETS SKÅDIS:
Inget snack. Detta år tillhörde Cate Blanchett.
"The gift", "The man who cried", "Sagan om ringen" och "Bandits".
Hennes bredd är enastående. Synsk småbarnsmamma i white trash-land, naiv och bedagad rysk kurtisan, älvdrottningarnas älvdrottning eller neurotisk hemmafru - allt med samma bravur.
Hedersomnämnande till Nicole Kidman, som trots privata floppar tog steget till fullfjädrad superstjärna i "Moulin Rouge". Självlysande!

ÅRETS SÄMSTA:
Nu har jag personligen varit förskonad från att se de allra värsta botten-nappen. Jag skippade helt enkelt "Min stora kärlek", "American Pie 2" och "Miss Secret Agent". Jag lät andra stackare se "Evolution" och "Skojar du eller?".
Det sämsta jag såg på bio 2001 är tyvärr den svenska "Jordgubbar med riktig mjölk", ett sömnpiller av värsta sort.

ÅRETS MEST FÖRUTSÄGBARA:
Komedier som "America's sweetheats" & "Legally Blonde" trängs med psykologiska draman enligt mall 1A som "Don't say a word" och "The glass house". Filmer som säkert har sin charm, men inte tillför något nytt alls till genren utan bara traskar på i gamla uppkörda spår. Perfekt för en bakfylle-söndag i soffan då hjärnan går på lågvarv, men för en total bioupplevelse dög de inte.

ÅRETS BESVIKELSER:
"Final Fantasy" och "Shadow of the vampire". Mycket skrik för lite ull.
Ingen av filmerna var särskilt dålig inom sin genre, den annorlunda vampyr-rullen med John Malkovic och Willem Dafoe hade till och med en viss svårdefinierad charm, men de skyhöga förväntingarna kom tyvärr på skam.

ÅRETS OMTITTNINGAR:
"Apocalypse Now Redux" och "Exorcisten". Mer av det tidlösa kan ju aldrig vara dåligt...


Mia Gustavsson : 01-12-31


 
> maila crew@bulldozer.nu