[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]


 

>> sett - spana in - 5 kvinnor: krigskorrespondenter


5 kvinnor: Krigskorrespondenter

För några månader sedan läste jag Deborah Copaken Kogans bok "Shutterbabe" som är en tidig memoarbok (hon är lite drygt trettio år) men framförallt en bok om hennes tid som pressfotograf i Afghanistan och andra krigshärdar.
Hon konstaterar i boken att det är männens värld. Det är männen som beskriver våldet och kriget och det är män som krigar.
Som kvinna är hon både utestängd och priviligerad.

Utestängd från männens värld men ibland en aktad gäst, kanske framför allt som västerländsk kvinna. Hon blir upptagen som medlem i det illustra samfund av manliga pressfotografer fram till den dag då hon väljer att dela sitt arbete med en karriär som mor.
Då blir hon en exotisk främmande varelse som inte längre jagar runt efter "bilden".

I det krig som USA, med sina kompanjoner, för mot Irak är pressen en viktig del i båda sidors krigsföring. Mängder av journalister samlas i Irak och omkringliggande länder i jakten på senaste nytt från fronten.
Gulfkriget för drygt tio år sedan har betraktats som det första krig som utspelades i TV-tid. Information, bilder och reportage dök upp i TV-rutorna världen över strax efter eller till och med under händelseförloppet.

Krigskorrespondent-jobbet är fortfarande ett övervägande manligt territorium. Själva ordet förmedlar en air av tuffa, rökande, whisky- och öldrickande män som sätter jobbet, de skrivna orden, före kvinnor och familjebildande.
De flesta har väl råkat på schablonen av en medelålders försupen journalist som frampå morgontimmarna gråtmilt beklagat sig över att fru och barn inte längre vill veta av honom efter år av krigsbevakning och tillfälliga trösterskor på hotellrummen.
Det kan lätt få en att tro att inga kvinnor tidigare har närmat sig krigshärder annat än som sjuksköterskor eller prostituerade.
De har inte varit många, men här kommer fem kvinnor från det förflutna och nutiden som har gett och ger sin version av krig och dess efterverkningar.


DOROTHY PARKER 1893-1967
Hon är mest känd som vasstungad kolumnist och poet i New York på det glada 20-talet. Få vet att hon liksom vännen Ernest Hemingway bevakade det spanska inbördeskriget. Det finns tyvärr inte speciellt många texter från det tiden tillgängliga. En av de få, "The Siege of Madrid" från november 1937, finns med i bokförlaget The Penguins sammanställning av hennes litterära karriär.

Denna orädda och politiskt medvetna kvinna svartlistades som kommunist på 30-talet, var med och startade en anti-nazistisk förening i Hollywood under andra världskriget och testamenterade hela sin kvarlåtenskap till medborgarrättskämpen Martin Luther King Jr.


BARBRO ALVING 1909-1987
Denna svenska journalist är mest känd under pseudonymen "Bang". Hon skrev inte bara vassa kåserier under signaturen "Käringen mot strömmen", utan var i huvudsak reporter med hela världen som arbetsfält.
Hon engagerade sig framför allt i kvinno- och fredsfrågor men rapporterade också från andra världskriget, spanska inbördeskriget, invasionen i Tjeckoslovakien, finska vinterkriget och Vietnamkriget.
Smakprov på texter från de olika krigen och epokerna i hennes liv finns i boken "Barbro Alving – Klipp ur nuets historia" och vill man veta mer om Barbro Alving rekommenderar jag varmt hennes memoarböcker, "Personligt: Dagböcker och brev", i fyra delar

Hon var uttalad pacifist och kämpade på 50-talet mot att Sverige skulle skaffa sig en atombomb. Hennes engagemang i frågan var så starkt att hon lämnade sin anställning på Dagens Nyheter när hon insåg att hennes åsikt inte delades av tidningens chefredaktör. Babro Alving vägrade också att utföra sin civilförsvarsplikt vilket renderade henne en månads fängelse på Långholmen.

Bang-surfa:
Elisabeth Stenborgs artikel om "Bang"


JOHANNE HILDEBRANDT 1964-
Samtida svensk journalist och författare som bland annat skriver krönikor i Aftonbladet och nyligen gav ut sin första skönlitterära roman.
Mellan åren 1992 och 2001 verkade hon som frilansande krigskorrespondent på Balkan och rapporterade om de krig som utkämpades i forna Jugoslavien för bland andra brittiska TV-kanalen BBC och nyhetsbyrån AP.
I reportageboken "Blackout" berättar hon om sina erfarenheter därifrån, om hur man växer och krymper som människa i närvaron av ett krig. Hur frustrationen sprider sig när våldet aldrig verkar avstanna, samtidigt som kriget försvinner från tidningarnas förstasidor. Det är också en berättelse med de klassiska ingredienserna: vänskap, kärlek och mognad. För "Blackout" fick hon Grävande Journalisters pris Guldspaden.

Johanne-surfa:
Aftonbladet: Johannes krönika "Krigsherrarna behandlar kvinnor som ägodelar"
Johannes hemsida


ÅSNE SEIERSTAD 1970-
I Sverige mest känd som norskan med det konstiga förnamnet som skriver om Afghanistan och Irak i Dagens Nyheter. I Norge känd som journalist och korrespondent i bland annat Ryssland, Kina och Balkan.
Just nu är hon i Irak och rapporterar om den amerikanska invasionen och är en av tre journalister kvar inne i landet som jobbar åt svenska medier.

Hon har tidigare skrivit en bok med reportage från Balkan och planerar en om Irak. Hennes uppmärksammade roman, "Bokhandlaren i Kabul", är baserad på hennes intryck under en ettårig vistelse hos familjen Sultan i Afghanistans huvudstad. Hon skriver i inledningen av boken att hon inte ägnat sig åt att göra intervjuer utan att de berättelser som finns i boken vuxit fram under tiden. Hon valde därför att skriva boken som en roman istället för i reportageform.
Det är en välskriven och samtidigt oerhört tragisk bok.
Jag blev beklämd, förtvivlad, förbannad och upprörd när jag läste den.
Man får följa bokhandlaren och olika medlemmar av hans familj före, under och efter talibanregimen. När man läser boken reagerar man bland annat på hur oerhört märkligt det är att en flickas mödom är så fantastiskt mycket värd att om den inte hålls intakt kan det äventyra hela familjens ära, samtidigt som kvinnor är så lågt värderade som människor att de inte är betrodda med att ha en egen vilja.

Åsne talar förutom norska och engelska dessutom franska, spanska, tyska, ryska och serbokroatiska flytande. Hon har bland annat blivit utnämnd till årets TV-journalist i Norge och årets författare i norska Elle.

Åsne-surfa:
DN: Åsnes artikel "Sorg och chock efter attack mot marknad"


MAGGIE O'KANE 1962-
I min jakt på ytterligare en kvinnlig krigskorrespondent dök irländska Maggie O'Kane upp som en "dark horse" med sin berättelse om sina första stapplande steg som krigskorrespondent under Gulfkriget 1991.
Det blev hennes första krig som rapporterande journalist, men definitivt inte det sista.
Under de år som gått sen dess har hon gjort åtskilliga resor till Bosnien, Kroatien, Kosovo, Östtimor och även en hel del resor till Irak för att skriva om sanktionerna och hur det påverkat den irakiska befolkningen.
Hon är mest känd för att hon var bland de första journalister som skrev om koncentrationsläger och etniska resningar i Bosnien.
Maggie O’Kane skrev sina första krigsreportage för the "Irish Times", men skriver nu för brittiska "The Guardian".

Hennes kommentar om krig som mänsklighetens absolut sista möjlighet avslutas med följande ord:
"Unfortunately,we have been so protected from it's pain and horror by the impenetrable wall of censorship and euphemism - as we will continue to be - that war is allowed to prevail as a legitimate means of conducting human affairs."

Maggie-surfa:
The Guardian: Maggies artikel"This time I'm scared"


Vill du läsa om fler krigskorrenspondenter, kvinnliga och manliga, eller få exempel på deras texter rekommenderas böckerna:
- "Where the Action Was: Women War Correspondents in World War II" av Penny Colman
- "War Torn: stories of war from the women reporters who covered Vietnam" red. Tad Bartimus
- "Sanningen är krigets första offer" av Philip Knightleyd
- "The Mammoth Book of War correspondents" red. Jon E. Lewis

Läs också mer om kvinnliga krigskorrar under andra världskriget på sajten:
Women come to the front

 

Carin Thärnström : 03-04-06


 
> maila crew@bulldozer.nu