[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

 

 

>> läst - bok - recension - 5 böcker:Krönikeböcker


5 böcker: Krönikeböcker

Krönikeböcker är perfekt läsning på väg till jobbet eller innan läggdags när man är lite för trött för att sätta tänderna i en roman. Man kan utan problem beta av en eller ett par texter åt gången och hoppa lite fram och tillbaks i boken utan att det gör nåt. Bulldozer dammar av ett par inte helt nyutkomna krönikeböcker för olika smaker.


OLYCKLIGT KÄR I INGEN SPECIELL av Fredrik Virtanen

(Bonnierpocket, 2006, 312 s.)

Bokomslag "Olyckligt kär i ingen speciell"Aftonbladets hamsterkindade nöjesprofil som blivit talkshow-värd och inne-bloggare har här fått chansen att samla sina tankar i en bok-blogg.
Eller för att tala klarspråk. Hans dagliga, träliga funderingar i bloggform har genom copy-paste blivit bok.

Efter att med stor möda ha plöjt igenom denna oändliga textmassa kan jag utan tvekan slå fast att det finns en anledning till att mediokra vardagsfunderingar av dagbokskaraktär med huvudinriktningar navleskåderi och namedropping sker på nätet. Materialet håller helt enkelt inte måttet för en litterär publicering.

Jag ska erkänna, jag gillar inte Fredrik Virtanen ens i krönikeform då han förhoppningsvis har renodlat en tanke eller åsikt som har nåt slags aktualitet, och jag gillar honom ännu mindre när han ska bli personlig och vältra sig i geggamojigt ego-runkeri.
Men jag ska ge honom det att ungefär på var femtionde sida glimrar det till av en tanke, en idé, en betraktelse, ett resonemang som har nåt slags allmängiltigt värde och intresse. Som en snabb skymt anar man att det kanske finns en riktigt människa där bakom. Nån som inte är uppslukad av myten om sig själv och att spela "viktig nöjesjournalist som känner en massa folkr".

Att Linda Skugge och Sigge Eklund skriver snällt om Virtanens blogg på omslaget är som att jag skulle be nån fråga min morsa om jag är snäll. Att det interna ryggdunkandet, stjärtslickandet och kotteriet mellan Stockholms mediebloggare exponeras så ogenerat är bara ännu ett tecken på den odistanserade och sjukliga självgodheten som dessa självcentrerade skribenter vadar omkring i.
De verkar inte ens själva se hur pinsamt det är, och förmodligen vågar ingen tala om att kejsaren är naken eftersom man är rädd för att bli hånad på lågstadienivå i nån av kotteriets bloggar.
Jag misstänker att de aldrig fick vara med i inne-klicken när de gick i plugget och tar igen det nu genom att agera skolgårdsmobbare united.

Hur som helst. En blogg är en blogg. En bok är en bok. Och det här, det är inte värt att lägga pengarna på om man inte hör till Virtanens närmaste sörjande, och i såna fall blir man säkert i alla fall generad över att läsa hans dagboksskriverer.
Å andra sidan kan man läsa den som en samtidsspegel, en skildring av ytlighet och plaskande i medieankdammen.

"Jonna och jag käkade på PA:s. Mats Olsson och Mats Bråstedt var förstås där. Jag åt lammfilé med algerisk merqueskorv. Jonna åt fläsk med löksås. Glam-Jonna gillar gubbmat. Vi spånade ihop tio nya bisarra magasin som borde startas. Kronan i samlingen: herrmagasinet Hall.
Strages "Fans"-fest var topp. Fredrik var stressad av all uppmärksamhet och alla dedikationer han var tvungen att skriva i böcker.
Kristian Luuk och Carina Berg var där. Martin Luuk var där. Jonna Sima var där. Terry Ericsson var där. Germund Stenhag var där. Annah Björk var där. Håkan Steen var där. Claes de Faire var där. Eva Schwarz. Viggo. Och massa fler."


MAZETTIS JULBLANDNING av Katarina Mazetti
(Alfabeta, 2006, 138 s.)

Bokomslag "Mazettis julblandning"

Här kastar vi oss mellan ytterligheterna. Från ego-blogg till tant-skrönor.
Katarina Mazetti är ingen nybörjare när det gäller krönikor och kåserier. Det här är hennes tredje krönikesamling (tidigare recenserade i Bulldozer är "Mazettis blandning" och "Mazettis nya blandning").
Denna bok har som titeln antyder jultema, och är i högre grad än de tidigare samlingarna inriktad på texter av mer kåserande karaktär. Kanske är jultemat inte så hett på sommaren, men å andra sidan är det kanske då man orkar läsa om misslyckade helgdagsaftnar, inte när man själv är mitt i julstök.

Det som är roligt med Mazetti är att hon så löst och ledigt kastar sig in i fantasifulla skrönor av sagobokskaraktär. Oavsett om det gäller moderna familjebildningar, tvättstugesamkväm, lussebullskrig eller spritsmuggling.

Det som jag vänder mig emot är ungefär samma sak. Mazetti tar ut svängarna lite för mycket hela tiden, och det är samma grunduppbyggnad i alla texter, ganska grovt yxade karaktärer med putslustiga namn i tämligen utstuderade situationer och på det en sedelärande knorr om julens budskap. Det behöver inte nödvändigtvis vara tråkigt, förutsägbart eller oseriöst bara för det, men man blir lite mätt på mazetti-blandningen efter några tuggor. Men i små portioner, när man är på buskis-humör, kan det funka.

"Här är årets julbrev med senaste nytt från familjen Barvefjöhl.
Det har varit ett händelserikt och spännande år som bjudit på många glada skratt!
Året började med att pappa Jan-Olof fick sparken från fabriken.
De skyllde på arbetsbrist men vi misstänker att det var hans lilla svaghet för vodkashots som låg bakom. Och vem som helst kan väl råka köra en truck genom väggen till lunchrummet? Men chefen är en gnällig typ, skönt att slippa honom flåsande i nacken tycker J-O och hänger inte läpp! (se bild på chefen, efter att J-O gett honom en liten 'julklapp'
" med baseballträet!).
Mamma Mona-Lisa är fortfarande utbränd från sitt jobb som telefonsexförsäljare. Det är färdigstönat!"


MARTINA-KODEN av Martina Haag

(Piratförlaget, 2006, 184 s.)

Bokomslag "Martinakoden"Martina Haag har gått från högstadie-drop out och kändisflickvän till en stjärna med egen lyskraft. Skådis, författare och krönikör kallar hon sig. Men mest är hon nog Martina. The one and only.

Martina har verkligen öga för vardagens dråpligheter, och man följer med skräckblandad förtjusning hennes liv och leverne. Igenkänningsfaktorn är kanske inte precis det Martina lever på, för hennes liv och förhållningssätt till saker som händer passar nog inte in på gemene man.
Men det är också charmen i det hela! Hon bjuder på sig själv, och berättar om tokroliga situationer, pinsamheter och annat de flesta inte skulle drömma om att avslöja för någon.

En del av krönikorna i boken är från tidningarna Mama och Aftonbladet, men mycket är också nyskrivet.

Om man ska invända emot något så är det väl möjligen att man aldrig riktigt vet om hon är så där galen på riktigt eller bara låtsas, om hon är otroligt ansvarslös eller bara spontan, om hon är korkad eller übersmart.
Så det kan man ju grubbla på medan man plöjer en bok full med stort och smått ur Martinas helt (o)vanliga liv.

"När jag var liten och kollade på Melodifestivalen så var det Björn Skifs och ABBA och Tomas Ledin. Dom var vuxna. Jag var barn.
Men sen hände nåt konstigt. Nu när jag kollar i tidningen så är jag lika gammal som dom. På något märkligt sätt har jag kiksom kommit ikapp dom i ålder?
Nu är vi lika gamla, och om ett par åt kommer jag att vara äldre än Björn och benny. Jag tror jag redan har gåt tom Ulrika Knape, som var lika gammal som min morbror när jag var liten.
Och Björn Borg, han fyllde ju 50 nyss. Jag är ju 50 om bara åtta år. Och han var ju vuxen när jag var liten? han borde ju vara mer 75 vid det här laget. det är mystiskt. Är det bara mitt liv som går fortare och fortare."


KAJSAS VÄRLD av Kajsa Ingemarsson

(Forum, 2006, 202 s.)

Bokomslag "Kajsas värld"Om latte-medelklassen skulle ha en musa så vore det Kajsa Ingemarsson. Hennes böcker om "vanliga tjejer med vanliga problem" har gjort henne till en av Sveriges mest sålda författare.
Hon skriver också krönikor i "Damernas värld" (ja, ni ser ju själva hur fyndigt hon har döpt sin krönikesamling och skojfriskt gjort bokomslaget som en framsida på ett nummer av tidningen) och det är ur det materialet hon hämtat innehållet i sin första krönikesamling.

Det är alls inget fel på Kajsas krönikor. De tar upp vardagliga i-landsproblem på ett trevligt och lagom skojigt sätt. Men när Annika Jankell på bokens omslag kallar Kajsas krönikor för "vassa och högst personliga" höjer jag på ögonbrynet.
Om man med vass menar som en slö nagelsax och med personlig menar att man lämnar ut hur tokigt det kan bli när hela familjen åker på skridskoutflykt och blir alldeles trötta så ja, då stämmer det perfekt. Annars inte.

Att vara en professionell lagom-tyckare har både fördelar och nackdelar. Det blir lite ljummet. Det är svårt att reta sig på Kajsas krönikor, men också att engagera sig i dem. Å andra sidan trampar man ingen på tårna och väcker snarare småleende instämmande nickar än känslosvall åt nåt håll. Men vem orkar bli upprörd egentligen? Särskilt när det är semester.

Kajsa Ingemarsson - krönikevärldens svar på Tomas Ledin.
Och vad kan passa bättre när det är "Blå, blå vindar och vatten"-årstid?

"Jag flirtar aldrig nu för tiden.
jag skyller på att jag är för gammal och för gift. Men egentligen är jag nog bara feg.Och så vet jag inte hur man gör längre.
Sist jag försökte gick det inget vidare i alla fall.
Jag skulle gå över gatan när det stannade en stor fet lyxbil vid rödljuset.
Föraren var en ung kille med mörkt, lite halvlockigt hår och strykjärnshaka.
En riktig snygging.
Här ska det flirtas tänkte jag modigt och avfyrade ett brett (och charmerande) leende mot honom. Inget hände, så jag tog i lite extra och vinkade för att han verkligen skulle förstå att det var just honom jag riktade min uppmärksamhet emot.
Precis när jag vinkat färdigt såg jag att det var Carl Philip som satt i bilen. Någonting sa mig att han förmodligen var ganska trött på tanter som vinkade för han rivstartade och körde snabbt därifrån så fort det blev grönt.
Så mycket för den flirten."


MERA KÄRLEK - Krönikor och andra texter av Mian Lodalen
(Forum, 2006, 175 s.)

Bokomslag "Mera kärlek" Lesbo-feministen Mian Lodalen är väl ungefär allt som Kajsa Ingemarsson inte är.
Provocerande, arg, fräck, grov i munnen (eller i pennan snarare), agiterande och politisk.
Här sipprar slagorden och indignationen över samhälleliga orättvisor fram på snudd på varje sida.

Det är skönt med nån som så tydligt deklarerar sina åsikter om vad som är rätt och fel, och vågar ta ut svängarna ordentligt. Det, och det raka och lite förtroligt snackiga språket, är bokens plus.

Man behöver aldrig betvivla var skribenten har sina sympatier, eller vad som är rätt och vad som är fel i hennes värld. Och dessutom lär man sig ett och annat på kuppen, eftersom det sällan är rent trivsel-tyckande utan utgår från brännande samhällsfrågor som invandring, feminism, homosexuellas rättigheter, HIV, porr, alkoholmissbruk och modet att inte raka benen.

Minuset är att alla texter har ungefär samma stil, även om ämnena växlar, och att det blir rätt tradigt i längden. Man behöver inte alltid skriva folk på näsan vad de ska tycka.

Man blir till sist mätt på de ilskna pamfletterna, den övertydliga politiska ståndpunkten och korståget mot just de orättvisor som Lodalen vurmar för. En av poängerna med den här typen av texter är att inte bara predika för de redan frälsta, utan att också få icke invigda att höja den knutna kampnäven i sympati. I det fallet kan det kännas som om läsaren förväntas hålla med i allt redan från början.

Trots att jag i grunden instämmer i många av Lodalens resonemang har jag svårt att ta till mig en så massiv uppsättning vänster-lebbo-feminist-smockor.

Men det bästa med en sån här bok är att man kan använda den som en utgångspunkt för att själv fundera på vad man har för hållning i olika samhällsfrågor. Stör man sig på Lodalens åsikter eller håller man med?

"Redan i första klass vet killar att de är viktigare än tjejerna: de får svara på fler frågor, får mer uppmärksamhet och de härskar med självklarhet över klassrummet och skolgården. När de kommit ut i arbetslivet får de per automatik högre lön än sina kvinnliga kollegor. Trots att de utför samma arbete. Och trots att det faktiskt är olagligt. I medierna får de sjuttio procent av allt utrymme, fast de utgör mindre än hälften av befolkningen. En oförtjänt makt som saknar relevans."

 

- Mia Gustavsson


Bulldozer: 07-07-22


 
> maila crew@bulldozer.nu