[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

 

 

>> sett - film - recension - 5 filmer: Krigsfilmer


5 filmer: Krigsfilmerna du inte bör missa

Krigsfilmen är som genre ofta sidsteppad och nedvärderad.
Som gammal filmvetenskapsstudent kan jag sorgligt nog intyga detta.
På Stockholms universitet var det ett himla tjat om fransmannen Jean-Luc Goddard och hans ointressanta filmer, medan de flesta av mina filmer och favoritgenrer tegs ihjäl och nonchalerades.


Det har blivit bättre nu har jag hört och dessutom sett i kurskatalogens utbud.
Ni som inte alls har pejl på det här med krigsfilmer ska här få en liten guide eftersom alla av er förmodligen inte tänker läsa kursen "förråande och upphetsande film" på Stockholms universitet denna höst.
Det har varit svårt att välja ut fem stycken filmer bland alla guldkorn.
Eftersom jag i vintras för Bulldozers räkning redan recenserat den relativt nya samt mycket sevärda filmen "Ingenmansland" får den inte vara med här.
Jag hade gärna velat haft med "Den tunna röda linjen" också, men här nedan följer i alla fall de fem jag slutligen valt efter mycket vånda:

PÅ VÄSTFRONTEN INTET NYTT (1930)
(All quiet on the western front)

Denna film har gjorts i minst två versioner och jag vurmar mest för den tvåfaldigt Oscarbelönade svartvita rullen från 1930.
Filmen baseras på Erich Maria Remarques klassiska bok med samma namn och utspelar sig i första världskrigets skyttegravar där ett meningslöst slaktande pågick under fyra år mellan 1914 och 1918.
I filmen och boken får man följa ett par tyska ungdomar som frivilliga och med naiv entusiasm tar värvning i armén, något som de allt mer kommer att ångra. Filmen känns mycket realistisk förutom att man i Hollywoodproduktionen får höra tyskarna prata engelska. Ändå är detta en mycket bra film.
Slutscenen knyter ihop filmen på ett sådant sätt så jag har svårt att finna något lika bra och finurligt i vilken annan film som helst.
Se själv så får du se.
Det är så vackert mitt i alla förödelse...


JÄRNKORSET (1977)
(Cross of Iron)

Sam Peckinpahs bidrag till krigsgenren från 1977 utspelar sig under slutet av andra världskriget på östfronten.
Vackert sommarväder ger en fin kontrast till de våldsamheter som utspelas framför tittarens ögon.
Inte nog med att tyskarna hela tiden retirerar mot sin slutliga undergång med ryssen i hälarna. Dessutom slåss de sinsemellan och framför allt gäller detta James Coburn och Maximillian Schells karaktärer vilket till slut får förödande konsekvenser.
Den här filmen är väldigt blodig och våldsam samtidigt som den är rasande skickligt klippt.
Regissören Peckinpah är verkligen en av dem som utnyttjar slow-motion till maximum i krigsscenerna. Det blir som koreografisk ballett fast en enligt mitt tycke obehaglig sådan.
Jag lovar att på något sätt blir man i alla fall berörd av denna film.


FINSKA VINTERKRIGET (1989)
(Talvisota)

De två versionerna av Vainö Linnas bok "Okänd soldat" i all ära, men denna finska film fann jag vara något vassare.
Filmen utspelar sig förstås när Finland och Sovjet, David och Goliat, kämpade under iskalla förhållanden i snön i de finska ödsliga skogarna under andra världskriget.
Samtidigt som det är något värmande över hur finnarna trycker i sina värn och muttrar "perkilää" så fryser man i ren sympati med de sovjetiska och finska soldaterna när de dör och fryser ihjäl i blysvärmar och obarmhärtig natur.


STALINGRAD (1993)

Tillsammans med ovannämnda film den mest trovärdiga beroende på att man talar de språk man ska i denna film, som förstås utspelar sig under den sovjetiska inringningen av tyska sjätte armén som nästan helt tillintetgjordes, vilket var början till slutet för Tysklands förlust i andra världskriget.
Filmen är tysk och gjord i början av 1990-talet.
Här får man verkligen en känsla av det allt mer tilltagande kaos, förvirring och uppgivenhet som uppstod när det allt mer stod klart att det inte fanns någon räddning för de tyskar som blev omringade vintern 1943.
Till slut visste ingen vad den andre gjorde och upplösningen av armén och disciplinen visas här på ett bra sätt ur en liten grupps perspektiv.


PLUTONEN (1986)
(Platoon)

Denna film är förmodligen en av dem som jag sett mest gånger nånsin alla kategorier. Under en videokväll blev jag till och med förpassad ut ur vardagsrummet eftersom jag låg ett par repliker före i filmen hela tiden.
Mina kamrater blev inte roade av min högläsning.
I den här filmen får vi följa en amerikansk plutons vedermödor i djungeln under Vietnamkriget.
Det är en film om manlig vänskap, men också klasskillnader och sökande efter identitet.
Dessutom är den befriad från den amerikanska patriotism som alltid brukar smyga sig in när det ska göras film om krigande amerikaner från USA.
När filmen kom var den en av de första spelfilmer som på ett direkt sätt tog upp de övergrepp som amerikanska soldater begick på civila under konflikten. Överhuvudtaget är filmen inne och rotar på förbjuden mark när det gäller traumat som Amerika haft lång tid efter kriget och som de inte fullt ut var redo att ta tag i förrän på åttiotalets senare hälft.
Temat i filmen är vanligt förekommande i genren med soldaten (Charlie Sheen) som slits mellan ett ont befäl (Tom Berenger) och ett gott befäl (Willem Dafoe).
Fillipinernas djungler blir här till Vietnams och filmen känns väldigt äkta, kanske för att regissören Oliver Stone själv deltog i kriget som soldat.


Vilka är dina fem favorit-krigsfilmer?
Maila Bulldozer!


Jörgen Krüsell : 02-07-05


 
> maila crew@bulldozer.nu