Det senaste ur filmhyllan

Under rubriken "Ur filmhyllan" publicerar vi kortare recensioner och kommentarer om både nysläppta och äldre filmer.
Klassiker, favoriter sedda om och om igen, eller DVD:er man önskar man aldrig hyrt eller aldrig bänkat sig framför TV:n eller i biofåtöljen för.
Högt och lågt ur alla genrer.

APOSTELN i regi av Robert Duvall (DVD)

("The Apostle", 2.14, Drama, 1997)

Euliss "Sonny" Dewey (Robert Duvall) är en karismatisk frikyrkopastor, som har vigt hela sitt liv åt att tjäna Gud. Men en dag förälskar sig hans hustru Jessie i en ung pastor och för att bli fri från Sonny manipulerar hon församlingens stadgar och får Sonny utesluten ur kyrkan.
Sonnys värld rasar samman. Hans värld rasar samman och förblindad av svartsjuka och raseri slår Sonny ner sin rival mitt under sonens basebollträning. Den unge pastorn faller i koma och Sonny finner ingen annan utväg än att fly. Han döper sig själv till Aposteln och börjar en resa mot försoning.

"Aposteln" är en mästerlig film, skriven och regisserad av Robert Duvall, som också spelar huvudrollen med bravur. Hans porträtt av den uttrycksfulle Sonny kan bara beskrivas som lysande.
Skickligt förmedlar han inte bara bilden av den tungomålstalande frikyrkopredikanten utan också en känslig och ömsint man som vigt hela sitt liv åt att förmedla sin tro. Och eftersom Duvall inte bara är en briljant skådespelare utan också en skicklig regissör strålar även hans medspelare; Farrah Fawcett som hans hustru, och Miranda Richardson som den nya kvinnan i hans liv, för att nämna några.
"Aposteln" är helt enkelt en modern klassiker som placerar sig högt upp på filmhistoriens topplista.

- Bitte Assarmo

WICKER MAN i regi av Robin Hardy (DVD)

("The Wicker Man", 1.24, Skräck, 1973)

När polisen får ett brev om en försvunnen flicka på ön Summerisle sänds konstapel Howie (Edward Woodward) dit för att undersöka. Det visar sig medföra vissa svårigheter eftersom öns befolkning är allt annat än samarbetsvillig.

På Summerisle härskar den excentriske Lord Summerisle (Christopher Lee) med oinskränkt makt och utan hans medgivande kommer ingen utredning att komma långt.
På ön har man återvänt till dyrkan av de gamla hedniska gudarna och återupptagit många av de druidiska sedvänjorna, något som den kristne konstapel Howie har väldigt svårt för att acceptera.

"Wicker Man" är en märklig film, till viss del en skräckfilm och till viss del en showcase för druidism. Den är värd att ses för sin avvikande berättarstil och sitt ganska udda budskap, men du ska nog helst vara en stor fan av Christopher Lee.

Värt att notera är att Britt Ekland spelar värdshusvärdens dotter Willow.

- Harald Åberg

ARTHUR OCH MINIMOJERNA i regi av Luc Besson (bio)

("Arthur et les minimoys", 1.44, Animerad barnfantasy, 2006)

Regissören Luc Besson tar oss tillbaka till ett idylliskt amerikanskt 1950-tal. Mia Farrow spelar en äldre kvinna som tar hand om sitt barnbarn Arthur. Hennes make, Arthurs morfar, är spårlöst försvunnen sen tre år tillbaks och hennes dotter och svärson verkar vara på en ändlös resa och hör endast sporadiskt av sig till sin tioårige son.

Arthur tillbringar sommarlovet med att läsa sin morfars anteckningar och skisser från tiden som ingenjör i Afrika och upptäcker en dag teckningar på små pysslingar. "Minimojer", säger farmor, som är alldeles för stressad för att märka barnbarnets fascination över en okänd värld.

Som i alla sagor så dyker det upp ett uppdrag som skall hinna utföras på en begränsad tid, i detta fall på de 48 timmarna som är kvar innan mormoderns hus mäts ut och hamnar i klorna på en man som vill göra gården till höghusområde.

Arthur upptäcker att morfadern lämnat kryptiska ledtrådar efter sig om hur man skall ta sig till minimojernas land. De kan vara räddningen på mormors problem eftersom de sannolikt vet var i trädgården morfar gömde sin rubin-skatt, tänker pojken.

Till Arthurs hjälp kommer ett gäng afrikanska krigare i full krigsmålning (goda vänner från morfars tid i Afrika och väktare av porten till minimojerna) och Arthur lyckas ta sig till den parallella pysslingsvärlden i krympt och tecknat format. Där har småfolket själva stora problem med den onde M och Arthur kommer i rättans tid för att tillsammans med en prinsessa och hennes lillebror ge sig ut och bekämpa skurken (och som bonus hitta den efterlängtade skatten).

Här blandas myten om kung Arthur och svärdet i stenen med tydliga referenser till Tolkiens sagovärld. De små pysslingarnas äventyr i mormors trädgård blir en fantasieggande upplevelse för biosalongens yngre besökare.
Min åttaårige systerson gillar framförallt de små lurviga lockbetena som får den onde M:s flygande armé på fall och den vilda färden i en Ferrari i leksaksformat.

Arthur blir den efterlängtade hjälten i båda världarna och givetvis så blir slutet gott allting gott. Det är knappast en berättelse som blir klassisk, men det är en lagom spännande äventyrsberättelse för barn.

- Carin Thärnström

PROPHECY: UPRISING i regi av Joel Soisson (DVD)

(1.24, skräckthriller, 2004)

PROPECHY: FORSAKEN i regi av Joel Soisson (DVD)

(1.12, skräckthriller, 2005)

De här två filmerna är egentligen en film som av någon anledning kapades på mitten. Att som jag se dem i omvänd ordning gör det hela komplett obegripligt.
Det rör sig inte direkt om någon fortsättning på den ursprungliga prophecytrilogin, särskilt som inga skådespelare från originalen följt med och handlingen tangerar som bäst den ursprungliga filmen.
Och givetvis kan man inte säga annat än att Christopher Walken saknas, han hade en närvaro i sin roll som Gabriel, som Tony Todd saknar som ängeln Stark.

Handlingen i korthet går ut på att Allison (Kari Wuhrer) av en händelse råkar bli utsedd till väktare över ett manuskript som skriver sig självt. I denna lunta dikteras av en magisk kraft de sista kapitlen i uppenbarelseboken där antikrists namn skall stå i sista versen.
Goda änglar, onda änglar, demoner... alla vill de ha en bit av kakan. Alla utom djävulen, som verkar ha sin helt egna plan.

Det finns en del bra saker i de här filmerna, särskilt i "Uprising" som är den mindre förvirrade av de två. Bland annat så gör gamle skräckikonen Doug Bradley (Pinhead) en insasts som rumänsk poliskommisarie och John Light gör en hållbar Lucifer, även om han på intet sätt kommer i närheten av Viggo Mortensen från den första "Prophecy". Men det är knappast något man tar hem och samlar på, om man inte desperat måste ha allt det står "Prophecy" på.

- Harald Åberg

ERAGON i regi av Stefen Fangmeier (bio)

(1.44, Fantasy, 2006)

De surmagade kallar denna fantasy-film för en dålig "Sagan om ringen"-kopia, men köper rakt av att de flesta amerikanska actionrullar eller romantiska komedier är gjorda enligt mall 1A och knappast kan anses som nyskapande.

Fantasy är en tämligen eftersatt genre inom film, mycket beroende på att det finns så få drakar, demoner, alver och orcher som jobbar som skådisar och man först på senare år lyckats åstadkomma specialeffekter som inte ofrivilligt förvandlar filmerna till komedier.
Så bara det faktum att en storslagen fantasyroman blir film är värt att belöna. Att specialeffekterna är helt ok, om än inte hänförande är ännu ett plus.
Än mer imponerad bör man bli när man får reda på att romanen som ligger till grund för filmen skrevs av en blott 15-årig amerikan vid namn Christopher Paolini. Den unge succéförfattaren har redan släppt uppföljaren ("Eldest") och en tredje bok ("Empire") ligger i pipeline.

"Eragon" är en ganska enkel och rak berättelse som inte bjuder på större överraskningar för de som sett en och annan fantasy-rulle förut.
En fattig bondpojke, Eragon, blir ofriviilligt den efterlängtade hjälten som utses att bekämpa rikets onde härskare. Till sin hjälp får han en nyckläckt och tillgiven drake, Jeremy Irons som avdankad drakrid(d)are, motståndsrörelsen Varden och en Arwen-kopia med fladdrande hår.
Emot sig har han John Malkovich, som den omotiverat onde kung Galbatorix, Robert Carlyle i Grima Ormstunga-sminkning och en armé bestående av orcher....ehh...sorry...urgaler samt en massa ond magi (som han turligt nog har medfödda krafter att stå emot nästan hela tiden).

Okej, Paolini kanske har lånat ett och annat från redan existerande verk, men det betyder inte att filmen är kass för det.
Jag rekommendar den för alla som har den minsta fascination för sagoäventyr, WETA-drakar och en trovärdig historia om att ett helt rikes framtid läggs på en snorunges späda axlar.

- Mia Gustavsson

MY NEIGHBOR TOTORO i regi av Hayao Miyazaki (DVD)

("Tonari no Totoro", 1.17, Animerad fantasy, 1988)

Systrarna Satsuke och Mei flyttar tillsammans med sin far, den lite disträe universitetsprofessorn, till ett hus på landet. Flickornas mamma är sjuk och det nya huset ligger närmre den kurort där hon vårdas. Det visar sig att skogen nära huset är bebott av totoros, en sorts skygga men vänliga skogstroll, och tillsammans med den store totorokungen och hans kattbuss upplever flickorna magiska äventyr.

Det kan låta rätt så corny. Men å andra sidan är det något oerhört befriande i Hayao Miyazakis film om fantasi och barndom. Det finns ingen egentlig konflikt, förutom flickornas rädsla över moderns sjukdom, och till skillnad från i princip vilken annan barnfilm som helst så problematiseras inte de fantastiska upplevelserna genom att ställas emot vuxenvärldens krav på realism.
Alla vuxna respekterar barnens möten med totoro och andra övernaturligheter och accepterar dessa berättelser utan att blinka. Det gör "My Neighbor Totoro" till en underbart avslappnande film. Man kan bara luta sig tillbaka och njuta av Miyazakis fantastiska visioner utan att filmen egentligen behöver göra något stort väsen av sig.

- Harald Åberg

DONNIE BRASCO i regi av Mike Newell (DVD)

(2.02, Actiondrama, 1997)

När FBI-agenten Joseph Pistone tar täcknamnet Donnie Brasco, och infiltrerar New York-maffian anar han inte hur det kommer att påverka hans liv.
Han är naturligtvis medveten om att det kommer att bli tufft, men riktigt hur mycket hans tillvaro kommer att påverkas inser han inte förrän det är för sent att dra sig ur. Han blir torpeden Benjamin "Lefty" Ruggieros närmaste man och genom honom kommer han i kontakt med bossarna som styr New Yorks undre värld.

Mångsidide Johnny Depp är strålande som under FBI-agenten Joe Pistone/Donnie Brasco och Anne Heche är utmärkt som hans hustru.
Men det är Al Pacino som gör den verkligt stora insatsen. Han porträtterar Lefty Ruggiero på ett stillsamt och nyanserat sätt, och ger själ åt den luggslitne gangstern.

"Donnie Brasco" bygger på FBI-agenten Joe Pistones egen berättelse, men medan Pistones i sin mycket sakliga bok avslöjar att han aldrig någonsin tvekade om var hans lojalitet egentligen fanns, är filmen mer melodramatisk. Här pendlar Brasco mellan sin polisidentitet och sin gangsteridentitet på ett sätt som inte riktigt överensstämmer med verkligheten.
Trots det är Donnie Brasco ett mycket bra gangsterdrama som håller spänningen vid liv från första bildrutan till sista.

- Bitte Assarmo

EFTER BRÖLLOPET i regi av Susanne Bier (Bio)

("Efter brylluppet", 2.04, Drama, 2006)

Jacob (Mads Mikkelsen) är en sann idealist som driver ett barnhem i Bombays slum. Pengarna har börjat sina och Jacob är nära att få se ännu ett av sina projekt gå i stå. Men så uppenbarar sig en finansiär hemma i Danmark, en miljardär som säger sig vilja satsa pengar i hans livsverk. Villkoret är att Jacob kommer hem till Köpenhamn för att möta denne affärsman. Motvilligt lämnar han Indien och sin speciella skyddsling på barnhemmet.
När han träffar miljardären Jörgen (Rolf Lassgård) märker han snabbt att barnhemmet inte är något som intresserar honom särskilt mycket, däremot vill han att Jacob ska komma på hans dotters bröllop.

Det är upptakten till ett känslomässigt stormigt relationsdrama som river upp gamla sår och blottar nya. Insikten att pengar inte kan köpa allt, men ganska mycket, är genomgående i berättelsen.

Filmen är bitvis nästan plågsam, och särskilt en scen då Rolf Lassgårds karaktär får ett känslomässigt sammanbrott, är svår att värja sig emot. Grundtemat berör saker som angår alla människor, oavsett bakgrund och samhällsklass.

Filmen nominerades till en Oscar för bästa utländska film 2006 men blev besegrad av Tysklands bidrag "De andras liv".

- Mia Gustavsson

Bulldozer