[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> läst - bok - recension - Ur filmhyllan 8


Det senaste ur filmhyllan

Under rubriken "Ur filmhyllan" publicerar vi kortare recensioner och kommentarer om både nysläppta och äldre filmer. Klassiker, favoriter sedda om och om igen, eller DVD:er man önskar man aldrig hyrt eller aldrig bänkat sig framför TV:n eller i biofåtöljen för.
Högt och lågt ur alla genrer.

CASANOVA i regi av LASSE HALLSTRÖM (DVD)

(1.47, Romantisk komedi, 2006)

Lasse Hallström-filmer har alltid en speciell sorts aura (och inte helt sällan frugan Lena Olin i en av rollerna).
"Casanova" är ingen djupsinnig film med brännande sensmoral, men det är en flyhänt kostym-komedi som påminner en hel del om "Shakespeare in love".

Hallström har en förmåga att kombinera vackert filmfoto med historier berättade med värme, omsorg och glimten i ögat.
Kanske är det mitt patriotiska hjärta som talar, men korsningen mellan påkostat Hollywood-spektakel och europeisk finess landar ganska bra. Det är inte den vassaste kniven i Hallströms låda, men det är en förväxlingskomedi som trots viss förutsägbarhet ändå kan förföra nästan som Casanova himself.

Casanovas öden och äventyr har hamnat på film en och annan gång förut, men Hallström tar ett nytt grepp. Heath Ledger i rollen som stor-förföraren gestaltar försteälskarens plötsliga livskris. Han har tröttnat på att lägra alla Venedigs damer och vill stadga sig. Att han har den fördömande katolska kyrkan och ett straff för osedlighet i hälarna spelar säkert in.
Vad är mer lämpligt än att gifta sig med stadens sötaste oskuld och åtminstone på ytan ha ett alibi?

Men när han tillsammans med sin betjänt ska styra upp arrangemanget upptäcks att han har en konkurrent, flickans fattige och trånande granne, Giovanni. Denne hetsporre känner sig, trots sina bristande fäktkunskaper, nödgad att utmana Casanova på duell. Giovannis tuffa feminist-syrra Francesca (Sienna Miller) gör en insats med värjan för att rädda broderns skinn. Naturligtvis blir hon avslöjad och efter det kan Casanova inte bry sig mindre om varesig oskulden eller alla andra damer. Men Francesca måste gifta sig rikt med en isterpatron för att rädda familjen. Det kräver mamma (Lena Olin) bestämt. Dessutom är Francesca uppslukad av att under pseudonym hävda kvinnans rätt och är inte särskilt sugen på en slyna som Casanova. Vilken tur då att hon inte vet varesig hur Casanova eller hennes tilltänkte make ister-Papprizzio ser ut...det lämnar utrymme för en spring-i-dörren-fars med ett vackert 1700-tals-Venedig och pråliga kostymer som kuliss.

Är myspysiga kostymkomedier din genre är det här en must see-film!

- Mia Gustavsson


HARD CANDY i regi av David Slade (DVD)

(1.40, Drama-thriller, 2006)

Det här är en genuint obehaglig film. Det förstår man redan i inledningen då en ung tonårstjej möter sin Internet-dejt, en dubbelt så gammal fotograf, på ett café. Hon är barnsligt flirtig och han återhållet lysten. När hon troskyldigt följer med honom hem till hans hus för att lyssna på musik och där blir bjuden på sprit tror man att man vet precis vad som ska hända.

Men rollerna är inte de man förväntar sig.
Naiva Hayley kan mycket väl vara den läskigaste du sett på film sen Hannibal Lecter och den snygge fotografen Jeff som verkar sugen på småflickor kanske är en svärmorsdröm med sargat hjärta och lolita-komplex. Publiken lämnas utan ledtrådar och kan bara försöka att navigera mellan psykotiska utspel, märklig dialog och inte särskilt trovärdigt agerande. De beteenden som normalt avslöjar vem som är skyldig och oskyldig sätts helt ur spel när ingen av parterna handlar logiskt, utan istället hänger sig åt nästan S/M-liknande interaktion. Straff är ett genomgående tema.

Idéen bakom filmen är kanske smart, men tyvärr urartar den psykologiska skräckhistorien så mycket att det inte finns någon karaktär att känna medkänsla med, eller egentligen att känna något alls inför.
När man efter utdragen tortyr (på flera plan) får veta vem som egentligen är mest ond i detta plågsamma kammarspel så orkar man inte längre bry sig. Offer eller förövare spelar ingen roll, man är bara glad att det är över.

Karamellen som manusförfattaren sugit på så länge spottas ut halvsmält, och tittaren lämnas med obesvarade frågor och gnagande frustration.
Ingen vägledning ges och de som blivit mest våldförda på är egentligen publiken. Jag har sällan känt sånt äckel över en film, utan att kunna hänföra det till en speciellt motbjudande scen.

I otaliga recensioner har den jämförts med "Lida" och Polanskis "Döden och flickan", men jag skulle snarare sätta den bredvid "Super 8", Joel Schumachers 90-talsthriller där Nicolas Cage jagar en snuffporrfilmare. Minns du den? Förmodligen inte. Den väckte bara ett vagt äckel och en förundran över att Peter Stormare tillåts spela över som galen ryss.
Denna film lämnar samma känsla efter sig (minus Stormare).

 

- Mia Gustavsson


TINTIN OCH JAG i regi av Anders Østergaard (DVD)

("Tintin et moi", 1.36, Dokumentär, 2003)

Den franske författaren och regisören Numa Sadoul lyckades i sin ungdom bli god vän med den skygge och högst private Georges Remi, mer känd som Hergé. Denna vänskap resulterade i fjorton timmar bandinspelade intervjuer, något som när det gäller Hergé är helt unikt.

Den danske dokumentärfilmaren Anders Østergaard har sedan ställt samman delar av dessa till filmen "Tintin och jag". För att få lite mer liv i vad som annars hade varit som en stillbildsvisning med ljudband har man använt sig av diverse videotrick för att återanvända filmsnuttar med en pratande Hergé och matcha dem till dialogen, en effekt som definitivt ger ett surrealistiskt intryck.

Hur som helst är "Tintin och jag" en guldgruva för den som är nyfiken på att få veta mer om Tintins skygge upphovsman, även om den lämnar en med känslan att det kunde varit något mer.

- Harald Åberg


FÜHRERNS ELIT i regi av Dennis Gansel (DVD)

("Napola - Elite für den Führer",1.50, Drama, 2006)

"Führerns elit" utspelas på en internatskola i 1940-talets Tyskland. Filmen har drag av både "Ondskan" och "Döda poeters sällskap", men har en infallsvinkel som går utöver pennalism, stenhård disciplin och hur grymt den som visar sig svag straffas i en miljö där ingen får avvika.

Det här är också ett historiskt dokument över de elitskolor som fanns i Tyskland under andra världskriget och som nazisterna inrättat för att fostra ariska unga män till SS-officerare och landets (och världens) framtida ledare. Fysisk drillning förenades med nationalistisk fostran och en osentimental syn på socialdarwinism. Men merparten av skolornas elever fick inte den framtid som förutspåddes dem. De fick ingen framtid alls. De skickades ut som pojksoldater i slutstriden om Berlin 1945. Många stupade.

Vi får i "Führerns elit" följa den 17-årige boxartalangen Friedrich som mot sin familjs vilja värvas till en av dessa Napola-skolor. Han rymmer hemifrån för att få sin vilja igenom och hamnar mitt i en hårdförd drillning som inte tillåter några svagheter. Friedrich själv har tur, han är stark och kan försvara sig mot de äldre elevernas påhopp och vinna lärarnas beundran.
Men han plågas samtidigt av att se hur andra elever förödmjukas och plågas med lärarna och skolledningens goda minne. Ändå har han alla de kvaliteter som systemet efterfrågar och ser hur han vinner mer respekt än han nånsin haft förut när han inordnar sig och tar till sig budskapet att medkänsla är en svaghet.

Hans rumskompis, Albrecht, som är son till en framstående lokal politiker, är hans motsats - fysiskt svag och driven av humanistiska värderingar. Givetvis leder detta till sist till en moralisk konflikt för Friedrich. Ska han blunda och se andra gå under, eller ska han ta ställning och riskera att förlora allt han vunnit?

Regissören Dennis Gansel har en särskild infallsvinkel till den här historien. Hans farfar var elev på en av elitskolorna som skildras i filmen.

Filmen är på många sätt gripande, även om man kanske önskat fler nyanser mellan de onda och de goda. Den främsta insikten är den klassiska - det är inte de onda människorna man ska frukta - det är de goda människornas tystnad.

- Mia Gustavsson


EN GEISHAS MEMOARER i regi av Rob Marshall (DVD)

("Memoirs of a Geisha", 2.19, Drama, 2005)

Filmen "En geishas memoarer" bygger på en bestseller med samma namn av den amerikanske författaren Arthur Golden. Den skildrar en ung japansk flickas förvandling från fattig fiskardotter till firad geisha i 1930-talets Kyoto.

Sayuris mor dör och hon säljs till ett gesihahus, där hon så småningom får chansen att läras i yrket genom lektioner i dans, sång, musik, teservering och naturligtvis - konsten att behaga en man.

Vägen till framgång är knagglig och full av sorger, konkurrens och elakt spel från ogina konkurrenter. Mest hjärtkramande är hennes livslånga passion för en man hon tror är utom räckhåll. Lite som "Törnfåglarna" på japanska.

Marshall har förvaltat förlagan väl och givit liv åt Goldens detaljerade beskrivningar av de japanska konkubinernas hemliga värld, fyllda av vitsminkade ansikten, solfjädrar och lager på lager av utsökt mönstrat kimonotyg.

En av de snyggaste filmerna jag sett på senare år. Allt är så omsorgsfullt gjort, från kostymer till smink och scenografi. Men framför allt ger det liv åt berättelsen - en gripande kärlekshistora, ett spännande kvinnoöde och en fascinerande lektion i japansk kultur och historia.

(Läs recensionen av boken här)

- Mia Gustavsson


RIKA VÄNNER i regi av Nicole Holofcener (DVD)

("Friends With Money", 1.24, Komedi, 2006)

Denna film med Jennifer Aniston i huvudrollen är kategoriserad som en komedi, men särskilt roligt blir det sällan. Snarare tragiskt, förutsägbart och tråkigt.

Grundpremissen är att vi får följa fyra väninnor vars liv är ganska lika - rika, välartade karriärkvinnor med lyckade äktenskap och barn. Bara den fjärde i gänget, Oliva, är misslyckad och singel. Och de andra oroar sig för henne med skitsnack och självgoda pekpinnar.

Medan Oliva jobbar som städerska, röker braj, blir utnyttjad av skitstövlar till killar och saknar mål & riktning i sitt liv, så är alla de andra fullt upptagna med sina perfekta liv. Men självklart jäser det under ytan hos de lyckade vänninorna.

Kläddesignern Jane hamnar i en livskris, får aggressiva utbrott om nån tränger sig före henne i kön och stör sig på att alla tror att hennes man är gay.
Manusförfattaren Christne nojar över att grannarna ska hata henne för att hon & maken bygger om huset så att alla andras utsikt förstörs, men egentligen är hennes äktenskap i mer kris.
Asrika Franny har bara problem med hur hon ska spendera sina pengar och behandla tjänstefolket, samt hinna med alla välgörenhetsmiddagar.

I slutändan är det förstås Anistons karaktär som verkar mest vettig och balanserad och kammar hem storvinsten - både i kärlek och ekonomiskt.

Det känns för det första föga övertygande att casta Aniston i just rollen som misslyckad, och för det andra att tro att en så ytlig och meningslös story ska kunna beröra, roa eller engagera. En film helt utan mening.

 

- Mia Gustavsson


TRANSFORMERS i regi av Michael Bay (bio)

("Transformers", 2.20, Äventyr, 2007)

Jag var lite för sen för att riktigt hänga på Transformers-leksakerna när jag var liten. Jag hade några som jag fått från USA, men jag missade hela den stora grejen med filmerna och serien och vem som egentligen var vem. Så egentligen borde inte "Transformers" vara någon film för mig.

Men å andra sidan:
JÄTTESTORA ROBOTAR SOM FÖRVANDLAS TILL SAKER OCH SPRÄNGER ANDRA SAKER!!!!!
Det var länge sedan Hollywood krämade ur sig ett så genialiskt synopsis.

Som sagt är transformers robotar som förvandlar sig till saker, främst fordon, men även läskautomater, stereoapparater och mobiltelefoner. De är uppdelade i två läger. De goda Autoboterna har i sin kamp mot de ondskefulla Decepticonerna färdats genom universum på jakt efter kuben "Allspark", någon form av megamagisk kraft som skapar nya transformers och kan användas till att göra allsköns ont eller gott.

Decepticonerna går fram med våld och attackerar amerikanska militärintressen lite var stans i sin jakt på kuben, medan Autobotarna lierar sig med en fumlig tonårstönt som unde filmens gång växer som människa och vinner sitt hjärtas dam.

Jag tror jag redan där har formulerat problemet med den här filmen, den töntige Sam (Shia LaBeouf) får mig att vilja gråta. Han är totalt onödig för handlingen förutom det att han ger de fumliga tonårspojkarna i publiken någon att identifiera sig med. Det finns ett dussin karaktärer som hade kunnat bära handlingen bättre om de utsetts till huvudpersoner och vi hade besparats den amerikanska tonårsdrömen om bil och en snygg brud att sätta på i baksätet.

Nåväl, det åsido:
JÄTTESTORA ROBOTAR SOM FÖRVANDLAS TILL SAKER OCH SPRÄNGER ANDRA SAKER!!!

Det hör ni ju, att det här är en film ni bara måste se.

- Harald Åberg


PIRATES OF THE CARIBBEAN 2 - DÖD MANS KISTA i regi av Gore Verbinski (bio)

("Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest", 2.30, Äventyr, 2006)

Kapten Jack Sparrow är tillbaks för andra gången! Och det bästa av allt är att trean redan finns ute och det är klart upplägg för en fyra i slutet på den.

För den som är sugen på ett matiné-äventyr med pirater, svärdsfäktning, kärlek, humor, skattjakt och corny karaktärer är "Pirates of the caribbean"-filmerna som en kista full med guldpengar.
Johnny Depp skildrar än en gång med bravur den klantige, fåfänge och lömske kaptenen i kråsblus och sotsvart runt ögonen.

Dryga två timmar försvinner som i ett litet nafs och det är inte en död stund i hela filmen. Det är inte heller några problem med att filmen är en uppföljare - den har varken sackat av på tempot eller behöver ettan som stöd - en snabb genomgång av det som utspelades i första filmen får man på köpet.

Det sparas inte på krutet i kanonerna och vinden i piratflaggan. Att förklara storyn blir bara komplicerat, och ärligt talat, vem kommer ihåg handligen i en äventyrs-action när man väl gått ur salongen?
Snabbt sammanfattat kan man säga att spök-kaptenen på "Den flygande holländaren" jagar Jack Sparrow för att kräva in en blodsskuld, medan Sparrow jagar en magisk skattkista som ska ta honom ur knipan och råkar förorsaka att Elizabeth Swann (Keira Knightly) får jaga sin brudgum Will Turner (Orlando Bloom) efter att bröllopet fått förhinder.

Berättelsen innefattar också Stellan Skarsgård som pirat, en voodo-prästinna, en galen apa, en hamsterhjul-scen, slemmiga tentakler ur havsdjupen, spökskepp ingen kan besegra och några irriterande comic sidekicks som borde besöka folktandvården.

Ja, och så lite sensmoral och ett lyckligt slut förstås.

- Mia Gustavsson

 

Bulldozer


 
> maila crew@bulldozer.nu