[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - evenemang - förhandstitt - Futuredrome


Futuredrome - ett västsvenskt Woodstock

Futuredrome är ett unikum, ett västsvenskt Woodstock som når klimax till helgen i ett kalkbrott i Kinnekulle.
Eller Drottningstaden, som det kommer att förvandlas till 22-25 augusti. Där kommer jag att gå runt och trängas med 1500 andra människor under fyra dygn, iklädd farmors gamla tyllgardiner.

Drottningstaden är en överlevande spillra civilisation, isolerad från omvärlden och byggd av skrot.
Drottningen härskar, alla älskar drottningen och Festen är den enda livsstilen.
Freddie Wadling har skrivit musik (och ingen annan musik är tillåten i staden), arkitektstudenter från Chalmers har byggt staden.
Skådespelare spelar nyckelroller, Riksteatern är medfinansiär, liksom Götene kommun och Göteborgs Filmfestival, som också premiärvisar filmen "Futuredrome" i februari.
Filmen spelas i huvudsak in under helgen, och runt om i kalkbrottet sitter fyrtiotalet fasta kameror. Dessutom filmar femton ambulerande filmteam.
Henrik Wallgren fick en vision och planterade den i sina vänner som började realisera den.
Nuförtiden återfinns Henrik Wallgren i Drottningstaden.
Iklädd kakishorts rusar han runt och utbrister med jämna mellanrum hängivet.
- Det här är så coolt.
Det är det sannerligen, en helt galen idé har blivit verklighet.
Organisationen är gigantisk och arrangörerna är en underlig blandning företag, föreningar och institutioner.
Till synes oförenliga strävar de (vi) nu efter att förverkliga samma vision.

Byggdetalj ur Futuredrome

Del av ett hus i Drottningstadens området "Hettan".
©Foto: Harald Åberg


I Drottningstaden härskar den allsmäktiga treenigheten.
Drottningen, som alla älskar högt och ljudligt varje dag.
Festen, som är en metafysisk förutsättning för liv och Klaaren, den livgivande drycken som det är brottsligt att förneka.
De tre högsta tingen är allt människorna behöver veta, i själva verket är det allt de får veta.
Det strider mot lagen att tänka och inte leva i nuet.
Lever man i framtiden blir man till exempel satt i förvar tills omgivningen har hunnit ikapp.

Jag har adopterat Drottningsstadens motto helt och fullt.
Det hade till exempel varit betydligt festligare att inte veta att många deltagare lagt ner hundratals timmar på sina dräkter.
Själv tillverkade jag nämligen min under några hektiska timmar i måndags kväll.
Med hjälp av en häftapparat och en lättlurad god vän blev farmors gamla tyllgardiner linne, byxor och ärmar.
Kåpan, som hämtat inspiration från Bockstensmannen, iordningsställdes av ett gammalt sidenlakan och en vaxduk från barndomens köksbord blev utmärkt regnrock.
Det vore också bekvämt att inte veta att Gustav, som skall vara aristokrat, har suttit hemma i flera veckor och sandpapprat sömmar på sin kostym, för att få den rätta bedagade finishen.
Själv kröp jag runt i köket mellan halv två och kvart i tre i natt och sandpapprade tyllgardinerna.
Alla i staden måste ha tidsenlig postapokalyptisk klädsel.
Åskådare finns inte, bara deltagare.
Stilen är smutsig, gammal och nött.
Trenderna växlar dagligen, men axelvaddar och sicksack-söm är heta tips för helgen.

Drottningstaden är uppdelad i fem zoner, alla med en egen atmosfär, sin egen färg och sin egen zonsymbol. Hovet är centrumzonen.
Där bor drottningen och det fina folket. Alla vill komma dit.
Befolkningen är uppdelad i ungefär fyrtio olika grupper, med olika arbetsuppgifter, livsinställningar och status.
Jag skall vara skvallrare, vi är tio tappra som driver stadens tidning, en billig skvallerblaska med festskvaller och skandaler i hovet.
Vi är inte särskilt högt rankade, men tycker själva att vi är viktiga.
Helgen blir väldigt spännande.
Drottningen skall nämligen välja sig nya drönare i en årlig ritual och alla är välkomna att delta.
Rykten ligger som smog över staden, musiker spelar oavbrutet för att höja stämningen och i staden som festar har det aldrig förr festats så som nu.

Futuredrome

Sjön ligger alldeles intill "Drömmen".
©Foto: Harald Åberg


Jag är inte inbiten lajvare eller sciencefiction fantast.
Jag åker dit för att få se mina höga förväntningar infrias, och jag tror att mina förväntningar delas av många andra.
Det är hemligheten bakom Futuredrome.
För om någon får en helt galen idé, som att bygga en Drottningstad i ett kalkbrott, och sedan börjar tro på den så till den milda grad att det smittar av sig på andra.
Då vill jag inte missa förverkligandet av visionen.
Det måste bli något särskilt speciellt.
Frågan är bara vad…

Jag får samma känsla av att möjligen överträffa naturlagarna som i skolgymnastiken. När man skulle slå baklängesvolter runt en stång och hjärnan malde att det går inte, det är omöjligt, samtidigt som kroppen faktiskt utförde baklängesvolten.
Ögonen såg gymnastiksalen vändas upp och ner och sedan upp igen.
Det är en hisnande känsla att ha lurat verkligheten.
Min förhoppning är att Futuredrome skall vända verkligheten upp och ner och sedan upp igen.
Samtidigt finns en överhängande risk att man blir hängandes upp och ner i knävecken klädd i gamla gardiner.

Text Karin Svenner
Bilder Harald Åberg
: 02-08-21


 
> maila crew@bulldozer.nu