[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Festival-surfa:
> Filmfestivalens hemsida

>> sett - Göteborgs filmfestival 2005 - recension - Heir to an Execution


Heir to en Execution

Ur filmen "Heir to execution"
Makarna Rosenberg fotograferade i Central Park.
© Göteborgs Filmfestival

Regissör: Ivy Meeropol
Land: USA
Språk: Engelska, otextad
Längd: 1.39
År: 2003
Salong: Capitol, Filmfestivalens bekvämaste salong? Anrika porrbiografen Capitol slängde för länge sedan ut galonsitsarna och ersatte dem med vad som måste vara Biografsveriges mest generöst tilltagna fåtöljer. Ett benutrymme som inte är av denna världen kombinerat med gott om plats på sidorna och egna armstöd kompenserar det faktum att duken sitter lite för högt för att man ska helbekvämt kunna se på den.

Om filmen:
Ethel
och Julius Rosenberg är kanske inte välkända namn i Sverige men i hemlandet USA är de fortfarande hett omdebatterade trots att det är över femtio år sedan de avrättades i Sing Sing-fängelset. Makarna Rosenberg var kommunister och anklagades för att ha givit atombombshemligheter till Sovjetunionen. I en era av kommunistskräck och McCarthyism var detta inte någon direkt garant för överlevnad och i en emellanåt nästan farsartad rättegång dömdes de bägge, sedan de vägrat namge andra kommunister de kände, till döden. Det har senare framkommit att även om Julius Rosenberg var informatör till den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD så var han inte på något sätt inblandad i atombombsspionage. Hustrun Ethel var helt oskyldig.
Filmen ingår i serien Crime and Punishment.

Handling:
Ivy Meeropol
är dotter till paret Rosenbergs äldsta son.
Hon har gjort den här filmen i ett fängslande försök att få reda på vilka hennes farföräldrar verkligen var. Dokumentärmaterial blandas med djupintervjuer med bland annat hennes far och hennes farbror. Men även med vänner till Rosenbergs och släktingar som hennes sida av familjen inte har pratat med på femtio år.
Det är en mycket stark film och man kan inte hjälpa att känna sig en smula beklämd när Ivy i telefon försöker få kontakt med släktingar som inte på några villkor vill kännas vid att de är släkt med förrädarna Rosenberg.
Fallet Rosenberg är väldigt intressant och man kan inte hjälpa när man ser filmen att tycka rättegången hade drag av Kafka. Dödsdomarna och den oerhört oförsonliga atmosfären känns inte som värdiga en demokrati.
Ändå så saknar jag till en del motståndarsidan i filmen. Det skulle vara intressant att höra mer från de personer som än i dag är övertygade att Rosenbergs var förrädare och att det var helt och hållet berättigat att döma dem till döden. Man undrar hur någon kan försvara det statliga mordet på Ethel, då det i efterhand har kommit fram att det enda beviset som fanns mot henne var den mened hennes bror David Greenglass begick för att skydda sig själv och sin familj.

Kanske vore det en helt annan film om man gick mer in på att tala om de mekanismer som får FBI och CIA att använda sig av samma sorts angiverisystem och häxprocesser som nyttjades av Stasi, Gestapo och KGB, men det vore helt klart intressant.
Sen önskar man givetvis att fler av släktingarna hade varit villiga att träda fram och prata om sina känslor. Som det nu blev så träffar Ivy en kusin, som skäms som en hund för hur hans föräldrar vägrade ta hand om barnen Rosenberg efter dödsdomen verkställts.

Inehållsförteckning:
Tragiska människoöden
Spioner
Skenrättegångar
En ung kvinnas kamp för att lära känna sin familj


Harald Åberg : 05-01-30


 
> maila crew@bulldozer.nu