[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - Göteborgs filmfestival 2003 - recension - Jet Lag


Jet Lag

Ur filmen "Jet Lag"Originaltitel: Décalage horaire
Regissör:
Daniel Thompson
Land: Frankrike
Språk: Franskt tal, engelsk text
Längd:
1.31
År: 2002

Salong:
Chalmers är filmfestivalens tredje största salong i år. Bara huvudbiografen Draken och Lorensbergsteatern har fler platser att erbjuda. Precis som när det gäller Aftonstjärnan gör avståndet till det övriga filmfestivalområdet kring Järntorget att man inte direkt känner någon festivalstämning. Nybyggt, fräscht, stor duk och bra ljud talar till Chalmers-salens fördel. Trånga stolar och taskigt benutrymme talar emot den. Ändå är detta en av festivalens bättre filmvisningslokaler.

Förfilm:
Ingen förfilm

Om filmen:
"Jet lag" ingår i filmserien "French connection" och har redan svensk distribution via Triangelfilm så den kommer troligen att dyka upp på den vanliga biorepertoaren under året. Hade premiär på Toronto Film Festival i september förra året och fick ett gott mottagande.

Handling:
Det råder kaos på Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris. Oväder, strejker, skollov och ett kraschat datasystem ställer till besvär för resenärerna.
Félix (Jean Reno), en utarbetad affärsman i matbranschen som ständigt är på resande fot, vet knappt vilket land han är i och verkar vara på gränsen till kollaps hela tiden. Han är på väg till Tyskland för att gå på ex-flickvännens farmors begravning (ett svepskäl för att få en chans att reparera den kantrade romansen).
Rose (Juliette Binoche), en hårdspacklad sminkös, har äntligen tagit mod till sig och lämnat ett dåligt förhållande bakom sig för att på vinst och förlust bege sig till Mexiko och jobba där.

Dessa minst sagt omaka personer förs samman via en mobiltelefon och deras möte får i ett förlängt perspektiv stora konsekvenser för dem båda.
Det finns ingen omedelbar attraktion mellan dem och för all del inte nån direkt antipati heller. De är helt enkelt två främlingar som möts och motvilligt interagerar i den situation som uppstår. När de väl börjar lära känna varann är det mer bråk än romans i luften.

Trots att detta är en lättviktig romantisk komedi och grundpremisserna synes relativt givna är filmen mycket välspelad.
Framför allt replikväxlingarna bjuder på en hel del ironi, sarkasm och humor.
Binoche är mycket bra i sin roll och visar att hon även behärskar komedi-genren, där man inte så ofta sett henne förut.
Reno, som är en gammal favorit inom alla genrer, gör ett bra jobb men är mest tydligt gammal i den här filmen. Han ser riktigt risig ut faktiskt!
Det är en sak bland flera som gör att den här filmen avviker från Hollywood-mallen för genren. Förmodligen skulle en sån produktion aldrig tillåta att den manliga huvudrollsinnehavaren faktiskt såg ut som det han spelade, dvs en nedgången affärsman på väg mot 60. Binoche är förstås kalassnygg, men även här märker man att hon tillåts se ut som en mogen kvinna.
Det är kul att åldersskillnaden mellan dem inte är som mellan far och dotter (vilket allt för ofta är fallet i amerikanska filmer) och visst blir det absurt att reagera över att det är realistiskt istället för tvärtom, men det säger ju en del om det ordinarie filmutbudets uppfuckade åldersperspektiv.

Jag tycker att även den här genren vinner på lite europisk touch och på det hela taget är det en sevärd fransk feel good-film.

Innehållsförteckning:
Mobiltelefonstafett
Hjärtklappning
Regn
Guldpenseln, sminkösernas Oscar
En mycket god vinägrettdressing
En spegel i skärvor
Nattliga köksupplevelser


Mia Gustavsson : 03-01-27

 


 
> maila crew@bulldozer.nu