[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - krönika - Lilja 4-ever


Sveket mot Dangoulé

Den 7 januari 2000 hittades en flicka svårt skadad efter att ha försökt ta livet av sig genom att hoppa från en motorvägsbro i Malmö.
Dangoulé Rasalaite dog på sjukhus tre dagar senare.


På sig hade hon inga ID-handlingar, men några avskedsbrev där man kunde läsa delar av den sorgliga levnadshistoria som slutat där vid bron.
Hon var från Litauen och hade lurats till Sverige med löfte om ett välbetalt jobb, men istället tvingades hon som betalning för pass och resa sälja sin kropp till svenska män.
I två månader hölls hon inlåst i en lägenhet utanför Malmö och de enda människor hon träffade i det nya "paradislandet" var de män som utnyttjade henne.
Hallicken hade hotat henne med att hon skulle bli hemskickad till Litauen igen om hon försökte kontakta polisen eller rymma.
I hemlandet fanns det ingenting kvar för Dangoulé.
Hennes mamma hade flyttat till USA med sin nya man och det enda livstecknet från henne efter flytten var ett brev till socialtjänsten där hon avsade sig allt ansvar för sin dotter.
När Dangoulé till sist lyckades rymma såg hon ingen annan utväg än att ta livet av sig.
Hon blev 16 år.
I oktober samma år gjorde Janne Josefsson och Hannes Råstam ett inslag i samhällsmagasinet "Striptease" där de åkte till Dangoulés hemby för att träffa de personer Dangoulé skrivit sina avskedsbrev till.
Brev hon aldrig hann eller kunde skicka.
Fallet har också tagits upp i "Efterlyst" eftersom man misstänkte att Dangoulé inte var den enda öststats-flicka som tagits till Sverige av den hallick som kallades "ryssen" och som fortfarande går fri.

Lukas Moodyson.
© Per-Anders Jörgensen/Memfis Film.

Nu två år senare har Dangoulés öde blivit film.
Lukas Moodysons "Lilja 4-ever" handlar visserligen om 16-åriga Lilja från en icke namngiven rysk småstad, men i övrigt är historien i princip en karbonkopia av Dangoulés liv.
Från mamman som åker till USA och avsäger sig vårdnaden genom ett brev, till slutet då ett självmordshopp från en bro i Malmö verkar vara enda utvägen för att slippa fortsatta svek och sexuella övergrepp.
Själv anger Moodyson bland annat Pål Hollenders minst sagt omdebatterade dokumentär "Bye bye Beauty", en h-mollmässa av Bach, Gud och "Bröderna Lejonhjärta" som inspiration till sitt alster, men säger sig självklart också ha tagit intryck av verkliga händelser i människohandeln mellan forna Sovjetunionen och Sverige.
På en direkt fråga från en Kvällsposten-reporter om han inspirerats av Dangoulé-fallet säger han:
"- Hon har väl också funnits i mina tankar, jag bor ju i Malmö. Men det är mer en film om det som händer överallt och en kombination av allt man tänker och alla människor man pratar med".

Oavsett inspirationskällan så är filmen en stark upplevelse som lämnar tittaren i ett tillstånd av sorg, chock, äckel och ilska.
Att förhålla sig oberörd till Liljas highway to hell, sveken från alla människor runt henne och hennes öde är omöjligt.
Moodyson har modigt tagit av sig teddybjörnöronen och vågat steget till en helt annan film än de han tidigare gjort.
Även om både "Fucking Åmål" och "Tillsammans" rymmer mänsklig misär och tillkortakommanden andas de ändå i slutändan av ett slags värme, människokärlek och hopp om en ljusare framtid.
I "Lilja 4-ever" är allt becksvart och det finns inte tillstymmelse till hoppfullhet när vi lämnar Lilja åt hennes oundvikliga öde.
Snarare känner man ett svårt förakt och äckel över mänskligheten.
Distansen, ironin och humorn har Moodyson lagt åt sidan denna gång.
Ett modigt språng som kanske inte får folk att springa man ur huse till biograferna (även om de borde!), men som verkligen gör en skillnad för de som ser filmen.
"Mein Herz brennt" dundrar Rammstein tungt och bedövande i filmens inledning och Moodyson vill att det skall vara det vi känner när vi går ur salongen.
Hur det bränner.
Och det gör det, som en svetslåga ut från filmduken.
I ögonen. Och hjärtat.

Efter att ha läst medias mottagande, bland annat Cecilia Hagens krönika i Expressen där hon försöker skydda sig från filmens misär genom att intala sig att det bara är ett fiktivt människoöde känner jag att Moodysons modigaste insats ändå vore att högt tala om för alla att Lilja finns på riktigt.
Hon hoppade från en bro i Malmö 7 januari 2000.
Hon hette Dangoulé.

 

Mia Gustavsson : 02-08-23


 
> maila crew@bulldozer.nu