[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Förlags-surfa:
> Ordfront

Läs mer:
> Tillbaka till bokarkivet



>> läst - bok - recension - APM


APM: Antipatriarkalt manifest - Maria-Pia Boëthius & Maria Lindhgren

(Häftad, Ordfront , 2002, 247 s.)

Boken är en e-mailväxling i bokform, mellan debattören & mediekritikern Maria-Pia Boëthius och den relativt okända illustratören Maria Lindhgren.
De för ett slags löpande tankeutbyte under flera års tid som syftar till att enas i kampen mot patriarkatet och att skriva ett antipatriarkalt manifest.
Till största delen handlar denna bok om att de skall skriva en bok.
Själva manifestet är svårare att urskilja.

Bokomslag "APM"Av de idéer och tankar man ändå får ta del av får jag känslan av att de förhåller sig till feminismen ungefär som Livets Ord förhåller sig till kristendomen.
Allt avfall från den rätta läran beror på att man är i maskopi med den onda makten.
Håller man inte med dem så är man antingen man och känner sin makt hotad eller kvinna och klarar inte av sanningen.

Jag lyssnade på Maria-Pia senast på bokmässan här i Göteborg. Hennes senaste käpphäst är den att västvärlden, framför allt medierna, håller på att demonisera muslimerna på samma sätt som de en gång demoniserade judarna.
Hon talar om att de uppmålar en osynlig fara och underblåser fördomen om en världsomspännande konspiration. Att de fördomsfullt spär på folks rädslor för människor som inte ser ut och är som oss.
Allvarligt säger hon att journalisterna varje gång de skriver ordet "muslim" borde pröva att byta ut det mot "jude" för att testa om det verkligen inte är hets mot folkgrupp.
Jag blir full i skratt. Inte för att jag inte tycker att detta är skrämmande eller hemskt (om det är så), utan för att jag tänkte precis samma sak när jag läste "APM". Byt ut orden man, manlighet, patriarkat mot kvinna, kvinnlighet och matriarkat. Boken skulle ha ansetts vara direkt kvinnofientlig, fördomsfull och varit omöjlig att ge ut i Sverige år 2002.

Den teori som framförs i boken är att det finns en uråldrig överideologi som står över alla andra system i världshistorien.
Den styr över alla religioner, samhällsklasser, politiska system och styrelseskick.
De kallar överideologin patriarkatet.
Allt som är ont är egentligen patriarkatet.
Män, kvinnor som går med på männens villkor, jämställdhet (det är bara patriarkatets lömska sätt att osynligt kuva feminismens kraft), krig, makt, våld, våldtäkt, EU, nazism, fascism, Hitler, ondska, medierna, kapitalism och Star Wars (!).

Maria och Maria-Pia företräder det äkta, det upplysta, det enda sanna.
Men givetvis från ett svenskt medelklass-kvinno-perspektiv.
Jag tycker med andra ord att deras vidsynthet är ganska trång.
Särskilt när Maria-Pia kallar ortodoxa judiska kvinnor för "indolenta kossor" (så mycket för kvinnligt globalt nätverk och förkastande av förtryckar-mentalitet) och det slås i boken fast att män är oförmögna att sympatisera med kvinnor som grupp (det är därför de är så tysta när det gäller våldtäkter, kvinnomisshandel osv) utan bara kan bli upprörda om "deras" kvinnor utsätts för något.

APM:s grundtes är att det onda patriarkatet måste stoppas.
Vilka, rent konkret, är det som skall störtas? undrar jag.
Männen? Männen som har makt? Alla som har makt? "Systemet"? Den globala ordningen? Alla som inte håller med Maria-Pia och Maria?
Vem skall ha makten i det nya samhället där den totala friheten och kärleken finns?

Patriarkatets medlöpare är de flesta av oss, om man skall tro APM.
Männen som ser sin makt hotad och vill behålla den patriarkala strukturen. Kvinnorna som inordnar sig under männen för att få del av patriarkatets fördelar: makt och status.
Kvinnorna och männen som ser orättvisorna men inte "vågar" öppna ögonen för sanningen till fullo, rädda att deras världsbild skall rasa.
Unga kvinnliga feminister som inte för rätt sorts kamp och inte förstår att kommersiella intressen tagit över och styr "mediefeminismen".
Unga feministkillar som står vilsna utan karta och kompass när de inte längre har patriarkala mål som att förtrycka kvinnor och skaffa sig makt.
Jag saknar en grupp i APM-världen. Gruppen jag tillhör.
Vi som tycker att detta, trots säkerligen uppriktighet och tankemöda, mest är en trist och verklighetsfrånvänd revolutions-feminism utan konkret förankring i det vardagsliv där de flesta av oss tillbringar större delen av våra liv.
Jag är inte rädd för "en ny världsbild". Jag är bara inte överrens med författarna om hur världen ser ut nu, varför den ser ut som den gör, vems fel det är och vad man skall göra åt det.

Ett annat stort problem med boken är dess form.
Eventuella klagomål på den har man redan parerat genom att säga att den förstås inte kommer att gå hem hos de av patriarkatet styrda läsare som inte kan ta till sig detta icke-fördömmande, naturliga tankeflöde mellan två kvinnor som bejakar varandra. Snacka om att gardera sig!
Boken är alltså uppbyggd på en autentisk e-mailväxling under lång tid mellan de två kvinnorna. Då detta inte vill vara (?) en bok om två kvinnors vänskap, utbyte av tankar kring naturromantik och drömtydning eller namedropping av Maria-Pias kända polare så blir detta ett problem.
Liksom att mailväxlingen är rensad, fast inte från de saker som den hade vunnit på att rensas från.
Tankemässiga grodor, privat småprat om saker utan allmänintresse och frekvent ömsesidigt smicker till exempel.

Det finns inte heller nån riktig tidsmässig eller innehållsmässig röd tråd, vilket gör att själva mailformen är rätt meningslös. Ibland kommenteras saker från ett tidigare mail som inte finns med i boken. Man kan inte omedelbart placera den samhällsaktuella debatten i tid (om man inte har gott minne), eftersom mailen inte är daterade.
Brevväxlingen lyckas med konsstycket att vara för privat och ändå inte tillräckligt personlig. De vill kanske säga nåt med valet av detta formspråk. Men vad?
Det känns som en form av inkonsekvens.
Det är precis som när Maria-Pia förklarat hur onda och manipulativa medierna är och sen använder sig av dem för att marknadsföra sin senaste bok.
Eller precis som när APM kritiserar inskränkthet och uppmålandet av världsomspännande konspirationer och samtidigt bygger hela sitt "manifest" på just de sakerna.
Om de verkligen hade tyckt att detta antipatriarkala manifest var så viktigt, banbrytande, omvälvande och viktigt för alla män och kvinnor att ta till sig…varför i hela världen presenterar de det i form av en pretto mailväxling där allt är nåt slags introvert åsiktsonani uppblandat med saker som faktiskt skymmer budskapet?

Trots denna massiva kritik tycker jag att detta är en i grunden viktig bok.
Även om jag personligen inte håller med om flera av grundpremisserna i författarnas teori hittar jag en del saker som sätter igång mina funderingar och får mig att tänka igenom mina egna ställningstaganden.
Jag kommer på mig själv med att hoppas att mina kompisar skall läsa den så att jag kan diskutera innehållet med dem. Kommer de att bli irriterade på var och varannan rad som jag, eller kommer de att hitta sin nya Bibel?

Jag tycker dock att det är tråkigt att bokens innehåll presenteras så här slarvigt och att författarna inte bemödat sig om att vässa sina formuleringar, renodla sina teorier, bli mer konkreta och rensa bort allt det där som egentligen handlar om nåt helt annat.


Innehållsförteckning:
Oerhört von oben-fjantiga analyser av populärkulturella fenomen (Matrix blir Patrix)
Intressant analys om vem som definierar begreppet "kvinna"
Småtöntig förundran inför "konstiga datorer" (Maria-Pia)
Småtöntig kändis-ångest (Maria)
Naturromantik
Queer-haussning
Frekvent namedropping som bara de redan frälsta kommer att nappa på (Faludi, Chomsky, Pilger)
Ömsesidig bekräftelse
Konspirationsteorier
Inkonsekvens
Tankeväckande åsikter



Maria-Pia Boëthius
Maria-Pia Boëthius
© Foto: Susanne Kronholm

Om författarna:
Maria-Pia Boëthius är 55 år och journalist, författare och debattör. Hon jobbade Expressen 10 år på 60- och 70-talet.
Har skrivit böcker om alltifrån om den egna cancersjukdomen till debattböcker om våldtäkt, Sveriges hållning under andra världskriget och en roman som utspelas på en kvällstidning.

Maria Lindhgren är 15 år yngre än Maria-Pia, bor i Umeå och arbetar som formgivare och tecknare.

Andra böcker av författarna:

Maria-Pia har tidigare givit ut:
Skylla sig själv 1976
Svensson, Svensson 1979
Satans dag 1981
Lappri 1984
Skalliga damen 1988
Patriarkatets våldsamma sammanbrott 1989
Skrivet 1990
Heder och samvete 1991
Makt och ärlighet 1994
Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land 1997
Sfär-Fäderna 1998
Heder och samvete (omarbetad) 1999
Mediernas svarta bok - en kriminografi 2001

Maria har tidigare givit ut:
Tänk inte på mig! 1990
Handbok för martyrer (med Katarina Mazetti) 1993
Hungriga handväskan (med Katarina Mazetti) 1998

Övriga bokfakta:
"APM" gavs ut i augusti 2002 på Ordfronts förlag



Mia Gustavsson : 02-10-14


 
> maila crew@bulldozer.nu