[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> läst - bok - recension - Hur jag läste böcker och lärde mig leva


Hur jag läste böcker och lärde mig leva - Francis Spufford

(Inbunden, Albert Bonniers förlag, 2004, 266 s.)

Att lära sig läsa är ett nog så stort projekt och sen ska man helst förstå det man läser också, vilket många av oss misslyckas med titt som tätt. Francis Spufford skriver om den betydelse böcker hade för honom under en uppväxt som dominerades av hans systers dödliga sjukdom.
För honom blev böckerna en flykt och ett försök att hantera den ilska och frustration, de förbjudna känslor, han kände både mot sin syster och hennes sjukdom.

Bokomslag "Hur jag läste böcker och lärde mig leva""I, E, n. I en. H,å,l,a. I en håla. U,n,d,e,r,j,o,r,d,e,n. I en håla under jorden. B,o,d,d,e,e,n,h,o,b,b,i,t. I en håla under jorden bodde en hobbit…"

Francis Spufford fick påssjuka när han var sex år och när han insjuknade kunde han inte läsa men när han kom tillbaka till skolan hade han knäckt koden och läst "Bilbo" på egen hand. Det var det första av många äventyr som han upplevde i böckernas värld under sin barndom.
Vid en ålder av fyrtio har han gett sig tillbaka till barn- och ungdomens bokläsande och i en både mycket privat och allmängiltig bok beskriver han sina tankar om barns läsande, främst sitt eget, och hur det påverkat och format honom till den person han är idag.
Han har läst igenom de böcker han läste under uppväxtåren och försökt påminna sig om vad han kände då, inför böckerna och berättelserna.
Han diskuterar och polemiserar också mot de teorier som Bruno Bettelheim framförde i sin bok "Sagans förtrollade värld" om folksagornas påverkan och betydelse. Spufford använder sig till viss mån av de teorier som Piaget forskat fram om barns målmedvetenhet även, om han också diskuterar den kritik som både Bettelheim och Piaget fått för sina teorier.

Spuffords föräldrar var båda akademiker vid Keele University och en gnutta världsfrånvarande. Deras vård av Francis sjuka lillasyster tog det mesta av deras tid och energi. Han började därför i sjuårsåldern själv ta bussen in till det kommunala biblioteket i Newcastle-under-Lyme. På biblioteket botaniserade han i timmar innan han valde ut det begränsade antal han fick låna per tillfälle. Tolkien var hans första möte med en förtrollad och magisk omvärld och han fortsatte där efter att utforska de möjligheter det fanns att fly till en annan värld. "Tolkien menade att ett av språkets primära uppgifter var att erbjuda ett alternativ till verkligheten. Från det ögonblick människan uppfann adjektivet, skriver han i "Om sagor", hade hon skaffat sig en skaparlik makt att bygga annorstädes."
När Francis mötte C.S. Lewis böcker om Narnia blev det ett en omedelbar förälskelse och under en lång period var den enda anledningen att läsa andra böcker att det bara var sju böcker i Narnia-serien och han blandade ut dem med andra så att han inte "slet ut" Lewis bokserie.
Den tredje förälskelsen kom med Laura Ingalls Wilder och hennes serie "Det lilla huset på prärien". Tolkien, Lewis och Ingalls Wilder får alla tre lite extra utrymme i boken och Spufford berättar bland annat om sitt besök i De Smet, Dakota där det finns ett museum över Laura Ingalls Wilder.

I tidiga tonåring irrade han omkring i boklandskapet för att försöka hitta en utveckling av sitt läsande. Han gjorde ett försök med klassiker som Tomas Hardy, Austen och systrarna Brontë, men hittade inte riktigt rätt.
Orwells "1984" och Huxleys "Du sköna nya värld" gjorde däremot ett starkt intryck på honom och sedan upptäckte han scifi-litteraturen och blev för honom en färd in i den andra värld som han gjort som barn.

Spufford skriver kunnigt och initierat och det märks att han gjort en grundlig research inför sin bok. En del titlar har jag själv läst som barn, andra tillhör den engelska barnlitteraturen och har inte blivit översatta.
Det finns dock en litteraturförteckning i slutet av boken där titlar och författare finns omnämnda.

Boken är en personlig och väldigt rolig berättelse om hur ett barn kan få tillgång till en egen värld och lära sig att hantera sin egen vardag.
Spufford skriver också väldigt roligt om det missbruk som han lever under, att alltid vilja ha något att läsa och där flikar på cornflakespaket och dylikt ibland får tjäna som en bristfällig ersättare för en bok. Det är i alla fall bokstäver som bildar meningar.

"Hur jag läste böcker och lärde mig leva" är en bok som för mig tillbaka till min barndom och uppväxt och den glädje det var att försvinna in i en annan värld. En känsla som är betydligt svårare att uppnå idag.

Innehållsförteckning:
Storskogen
Andra världar
Internatskola
Frustration
Upptäckarglädje
Livsglädje


Om författaren:
Francis Spufford
Francis Spufford
© Jerry Bauer
Francis Spufford är född 1964 och bor i London. Han har belönats med Somerset Maugham-priset och Writers Guild-priset.

Andra böcker av författaren:
May Be Some Time 1997
Cultural Babbage 1997
Backroom Boys 2003

Övriga bokfakta:
"Hur jag läste böcker och lärde mig leva" kom ut på Albert Bonniers förlag i augusti 2004.
Boken heter i original "Child That Books Built: A Memoir of Childhood and Reading". Översättningen till svenska är gjord av Rebecca Alsberg.

 


Carin Thärnström : 05-07-22


 
> maila crew@bulldozer.nu