[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Bok-surfa:
> Ordfront

Läs mer:
> Tillbaka till bokarkivet

>> läst - bok - recension - Bara spöken


Bara spöken - Judith Hermann

(Inbunden, Ordfront, 2004, 279 s.)

Tiden är en ström i Judith Hermanns noveller och karaktärerna flyter omkring i den utan några verkligt fasta punkter. De tyngs inte av sånt som vi andra får finna oss i: arbetstider, inbokade aktiviteter, löften; nutidsplanet trasas ofta sönder av återblickar.

Bokomslag "Bara spöken"Judith Hermann är en mästare på att få fram den där hypnotiska, narkotiska stämningen där allt tycks skimra och skälva, meningslöst och meningsfyllt på samma gång. Hon har förmågan att med några utsökt väl valda detaljer fylligt teckna en person. Hennes blick är vass och inte alltid så snäll, språket känns genuint och fräscht, bilderna är vackra, lite kantstöta och hägringslikt flackande.

Alla novellerna handlar i någon mån om relationer, oftast kärleksrelationer. Hur snabbt de kan ändras och hur långsamt. Hur det vämjeliga och det njutbara kan ligga väldigt nära varandra.
Huvudpersonerna är kvinnor, och de är ute och reser. En bukett av udda platser bildar fond för berättelserna: Tromsö i Norge, kurorten Karlsbad, Nevadaöknen, Islands västkust, Prag och Paris.

Det finns något inbjudande i detta att man inte vet vart texten ska ta vägen.
Den spänner sin egen berättarkurva, slingrande mellan traditionellt Viktiga Händelser och till synes betydelselösa detaljer på ett sätt som man känner igen från Judit Hermanns prisbelönta och starka debut, novellsamlingen "Sommarhus, senare".
Men trots att hon i "Bara spöken" tar konceptet ett steg längre, och med ännu större virtuositet, blir jag inte lika berörd.
Kanske för att jag redan har varit i Hermannland och första förälskelsen håller på att gå över, kanske är det formatet med de längre, färre novellerna som inte riktigt fungerar. Läsningen fastnar i en slags mellanform: texterna är för korta för att man ska hinna gå på djupet, men för långa för att man ska orka hålla intresset uppe hela vägen.
Och i det ögonblick det glidande blir ett manér, ödelägger det texten.
För om allt, verkligen allt, flyter, vad ska man då bry sig om?

Det här betyder inte att "Bara spöken" är en dålig bok, tvärtom är den bra och i sina enskilda delar: i vissa bilder och fraser, rent lysande. En perfekt resa för den som vill driva med strömmen en bit utan att utan några verkligt djupa avtrycks sätts. Och det är ju helt okej. Men känslan av att ha blivit snuvad på berörande upplevelser lämnar mig i en stämning av tomhet och vemod. Inte helt olik den huvudpersonerna verkar befinna sig i. En medveten metaeffekt, vad vet jag? Jag är ute och driver på Hermannfloden.

Innehållsförteckning:
Helande salt vatten från Karlovy Vary
En tjock spökplåterska
En Norrskensfestival på Tromsö
Ett kallblått foto från Island
Ett ögonblick när kärleken växlar över från en person till en annan


Om författaren:
Judith Hermann
Judith Hermann
© Foto: Jerry Bauer

Judith Hermann är en av de unga rösterna i den tyska litteraturen. Hon slog igenom stort med debuten, novellsamlingen "Sommarhus, senare". Den fick inte bara lysande kritik utan sålde hela 250.000 ex och belönades med ett av Tysklands största litteraturpriser - Kleist-priset. Debuten är också översatt till 17 språk.

Andra böcker av författaren:
Sommarhus, senare 2000

Övriga bokfakta:
"Bara Spöken" kom ut på Ordfronts förlagi oktober 2004. Bokens originaltitel är "Nichts als Gespenster" och översättningen till svenska är gjord av Ulla Ekblad-Forsgren.


Vendela Hellstrand : 05-04-12


 
> maila crew@bulldozer.nu