[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> läst - bok - recension - Suecos


Suecos - red. Anton Hagwall & Stina Gardell


Rum vi bor i och saker vi gör

(Häftad,Tiden, 2003)

"Vad rör sig i huvudet på svenska ungdomar?"
Det var en av de frågor som den mobila dokumentärredaktionen ville ha svar på när de åkte Sverige runt med sin utrustning och lät ungdomar själva dokumentera sina liv i ljud, bild och text.
Fem orter besöktes och 240 ungdomar deltog i projektet. Resultatet presenteras under mars 2003 i Sveriges Radios P1, SVT:s dokumentärprogram "Kamera" och i denna bok "Suecos. Rum vi bor i och saker vi gör".

Bokomslag "Suecos"De fem orter mobila dokumentärredaktionen besökte var Luleå, Östersund, Ronneby, Trollhättan och Skärholmen. Det enda kravet för att få delta i projektet var att man var mellan 15-23 år. Med handledning av erfarna dokumentärmakare fick ungdomarna sen själva göra egna produktioner.

Tyvärr blir det i bokform en ganska ointressant röra av snapshots och textsnuttar utan annan röd tråd än att upphovsmännen är unga.
Lite som att läsa klotter på en toavägg, men mindre slagfärdigt.
Jag förstår tanken med att detta skall spegla hur vanliga ungdomar, som inte så ofta kommer till tals i vanliga fall, har det. Men jag tycker att den röriga layouten och hopbuntningen av texter om incestuösa övergrepp och texter av typen "hej jag är en tjej på 17 år som gillar musik och är singel, puss på er" snarare underskattar ungdomar än tar dem på allvar.
"Ja men kidsen gillar när det är lite MTV. Ja men alla skall få vara med.
Ja men Lisas bild på en tomat passar väl finfint till texten om att hennes mormor dog. Ja men suddiga bilder är ju coolt. Ja men konstiga typsnitt är ju spejsat
"
Jag stör mig skitmycket på att bilderna och texterna inte synkar och på att man verkat jobbat mer på en hipp form än på att göra en bok som skall vara intressant för andra än de medverkande att kolla i.

Jag tror att boken mått bra av att renodlas lite och att det flummiga "ungdomar berättar om sina liv"-temat i hela dokumentärprojektet skulle ha kunnat göras mer intressant om man samlats kring ett eller flera teman. Kanske helt enkelt "Hur är det att vara ung i Luleå/Östersund/Ronneby/Trollhättan/Skärholmen?" eller ett nytt tema för varje stad så att man fått nåt slags dynamik.
Jag hade också gärna sett att fotona på ungdomarna (som ju finns med i slutet på boken) funnits i anslutning till de texter de skrivit och kanske att man fått veta i vilken av de fem städerna de bor eller lite mer om vilka de är.
Nu blir det en anonym massa av ord, sällan av nån högre kvalitet, halvtaskiga bilder och allt presenterat utan nåt sammanhang.
Det finns några riktiga guldkorn bland texterna, som "Bussen till Kallinge" (som handlar om en tjej som säger ifrån till en rasist på bussen), "Jag måste bara få säga att jag diggar din hårfärg" (om en kille som försöker se stygg ut, men mest får medkänsla) och "Göran 4-ever" (om en tjej som efter att ha sett "Lilja 4-ever" förgäves försöker få myndigheterna att svara på vad de gör för att stoppa trafficing).
Det finns också ett par texter som sticker ut för att de tar upp svåra och allvarliga problem, men de är tyvärr i minoritet.

I bokens efterord står det att syftet med projektet inte varit att det skall bli "bra" utan att ungdomar skall få uttrycka sig fritt, som ett slags demokratiprojekt.
Jag ställer mig lite frågande till varför man i så fall skall ge ut det i bokform. Om målgruppen är några andra än de som själva skrivit i boken så borde givetvis kvaliteten på materialet vara en faktor lika viktig som någon. Att lägga ribban så lågt bara för att det handlar om ungdomar tycker jag verkligen är att underkänna deras kompetens och dessutom är respektlöst för de som skall läsa boken.
Jag tror inte alls det är omöjligt att förena demokrati och kvalitet.
Jag besökte Novemberfilmsfestivalen i Trollhättan i höstas och där framkom tydligt att mycket unga personer kan göra kortfilm som kvalitativt håller hög klass.

Turligt nog är det en helt annan sak när texten blir till ljud, och ibland också bild.
Ett mycket tydligt exempel är "Allt finns i Göteborg" som i boken är en platt text, men i radio- & filmversion blir en raplåt med charm och egensinnighet.
I TV-dokumentärform blir det kanske tyvärr ännu tydligare än i text att kvalitetskravet inte haft hög prio. Av arton korta filmer är det mindre än en handfull som innehållsmässigt och bildmässigt funkar så pass bra att de är värda att visa annat än på hemvideo. Sticker ut gör underbara "Två - på ett ben vid 80" (om ett par som varit gifta så länge att de ser ut som tvillingar) och "Det är okej nu" (om en tjej som får en färgad styvpappa). Ytterligare några kan man se har haft ambitionen att berätta om något, som till exempel i "Chick talk" (ett gäng pandasminkade tonårstjejer snackar om ideal på ett fluffrosa flickrum i Trollhättan.) och "Nattbussen" (om livet ombord på nattbussen till Skärholmen).
Annars är det tyvärr mest obegripligt och/eller pretto.
Kanske är det taskigt att dissa icke-professionella och kanske är det bara kul att ungdomarna fått verktyg och möjlighet att testa på.
Men om all pretto tonårsangst-poesi som producerats hemma på flick- & pojkrummen skulle ges ut i bokform skulle nog rätt många av oss få vuxen-angst i efterhand också.

Innehållsförteckning:
Snapshots (modell suddiga)
Korta och lite längre texter
"Ungdomlig" layout

Övriga bokfakta:
"Suecos" gavs ut på Tidens förlag i mars 2003.


Se & Hör:
- Söndag 16 mars kl 22.15, SVT2: Kamera - "Dokumentärresan - 18 filmer av ungdomar" (repris lördag 22/3 kl 12.00)
Det går också att se de 18 dokumentärsnuttarna på SVT:s hemsida

- Lördag 15 mars, kl. 14.03, Sveriges Radio P1: "Jag börjar nästan bli intressant" (repris söndag 23/3 kl. 20.03 och söndag 30/3 kl. 00.00)
- Lördag 29 mars, kl 14.03, Sveriges Radio P1: "Man kanske flyttar tillbaka när man blir 45" (repris söndag 6/4 kl. 20.03 och söndag 13/3 kl 00.00)
Det går också att lyssna på alla de 36 små dokumentärsnuttarna på SR:s hemsida


 


Mia Gustavsson : 03-03-18


 
> maila crew@bulldozer.nu