[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Tre solar

Tre solar

Det är medeltid, det är pest, det är jobbigt läge.
Hanna är sedan fyra år ensam med sina två barn efter att maken Ulf dragit ut i krig för Guds räkning.
Tålmodigt har hon gått hemma, vallat får och snutit ungarna i väntan på maken. Nu får hon bud om att han är på väg hem och ger sig sturskt ut mot kusten för att möta upp hans ankommande skepp.
Varvid hennes öden och äventyr i pesthärjade landskap vidtar.

Ur filmen  "Tre solar"
Lena Endre till häst. Det är här hon tillbringar större delen av filmen
© Sonet/Jan Nordström

Richard Hobert har duktigt sett till att frugan Lena Endre (i rollen som Hanna), Micke Persbrandt (Ulf) och hans tjej Maria Bonnevie, Rolf Lassgård, Kjell Bergqvist, Sven-Bertil Taube, Richard Wolff och ett gäng andra svenska skådisar fått jobb. En applåd för det!
Tur att Helena Bergström har en egen filmregissörsman annars hade vi säkert fått se henne i vadmal och tufsigt hår skaka runt på hästryggen också.
Men det är tillräckligt illa att se de ovannämnda skådisarna utspökade som vore de på väg till ett bygdespel eller en maskerad.

På det hela taget känns "Tre Solar" som ett lite extra påkostat medeltidslajv där aktörerna satts på lite vad som fanns i kostymförrådet och lite valhänt framför sina stockholmska repliker utan att försöka skämmas allt för mycket. Det är snudd på omöjligt att inte dra på smilbanden åt Mikael Persbrandts hutlöst fula risbuskefrisyr eller när Kjell Bergqvist goes medeltida änkling och uttalar sina repliker med sitt vanliga tonfall.

Det är ett stort problem med en film när man hela tiden tänker att skådespelarna är utklädda och att replikerna inte känns realistiska i kontexten. Det gör att många scener som är tänkta att vara gripande eller allvarliga inte förmår locka fram mer än ett ironiskt småleende.

Visst, det här är ändå en bitvis spännande historia (om man exempelvis jämför med TV-versionen av Ivar Lo-Johanssons bok "Godnatt jord" från 1979) om en tuff kvinna som fixar skivan själv, medan männen i hennes omgivning är riktigt odugliga lunsar.
När hon efter sju sorger och åtta bedrövelser hittar maken är han nerdrogad och känner inte igen henne, hennes resesällskap är en vekling som låter henne fatta alla avgörande beslut och de få gånger hon ber om hjälp från män så gör de saker värre. På det hela taget är filmen ett missriktat försök till girlpower där Lena Endre gör sitt bästa, men där allt sänks av att medeltidsmiljön känns påklistrad och onödig.

Någon som minns 80-talsfilmen "Petri tårar" med Isabella Scorupco och Carl-Einar Häckner? Nej, just det. Det finns en anledning till varför svensk film i medeltidsmiljö är en så eftersatt genre.
Är du sugen på medeltid så köp en egen särk och delta i Medeltidsveckan på Gotland. Jag tippar att du oavsett skådespelarambitioner gör en minst lika verklighetstrogen tolkning av medeltidsmänniskor som skådisarna i "Tre Solar".

Innehållsförteckning:
Hästar
Pestbölder
Min bästa vän spindeln
Den judiske kyrkomålaren Isak (Wolff)
Åderlåtning goes out of hand
Religiösa sekter

Svensk premiär: 27 februari 2004

Mia Gustavsson : 04-02-27


 
> maila crew@bulldozer.nu