[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Four Brothers

Four Brothers

John Singleton har väl aldrig riktigt varit någon Spike Lee.
Men han är i alla fall en av de mer kända och framgångsrika afroamerikanska regissörerna.
Må så vara att han inte gjort något som känns riktigt angeläget sen 1991 och "Boyz'N the Hood" och att han varit inblandad i så väl remaken på "Shaft" som "Beverly Hills Cop III".
Man vill ändå på något sätt respektera den yngste som någonsin blivit nominerad till en Oscar för bästa regi, tillika den förste svarte regissör som någonsin blivit det.
Men "Four Brothers" kommer inte att dra på sig onödigt mycket respekt.

Ur filmen "Four brothers"
Fyra bröder lika som bär ber bordsbön.
© UIP

Det är en rätt så enkel och okomplicerad historia om den mest grundläggande av alla amerikanska känslor, blodshämden. Visst, såsom representant från en del av världen som länge hade släktfejden som nationalsport kanske man ska hålla tyst, men det känns som om ingen filmindustri förhärligar och rättfärdigar hämnd lika mycket som Hollywood.

Evelyn Mercer var en god kvinna. Hon trodde på Gud och hon levde efter de regler han satt upp för människan. Hon vigde sitt liv åt att placera ut fosterbarn i fungerande familjer och tog själv hand om de fyra allra mest hopplösa fallen. När hon plötsligt skjuts vid ett butiksrån samlas de fyra bröderna och önskan om hämnd börjar småputtra. Inte kan väl polisen ta hand om fallet, polisen skiter ju i Mercer-bröderna.

Och på den vägen är det. Det hämnas, i stor skala.
Givetvis visar det sig att det inte var något så simpelt som ett vanligt butiksrån och plötsligt har de både stadens store gangsterboss och korrupta poliser emot sig.

Visst, det är stundvis rätt så bra skådespelarinsatser, både från Mark Wahlberg och Andre Benjamin, som spelar två av bröderna. Men berättelsen känns platt och livlös. Vad som hade kunnat handla om utsatthet i samhället, förlust, utanförskap och familjelojalitet handlar enbart om blodshämnd och det på ett ganska oraffinerat sätt.
Det skjuts lite, jagas lite bil och misshandlas en smula.
Men det är också allt.
Karaktärerna får inget utrymme att utvecklas. Vi får gång på gång höra att de äldre Mercer-bröderna kallar yngste Jack, Garret Hedlund, för bög.
Men vi vet inte om han är det, om bröderna är homofoba eller varför det över huvud taget skulle spela någon roll.

Över huvud taget är det svårt att få något grepp om brödernas relation.
De verkar ställa upp för varandra och tycka om varandra, men samtidigt vet man inte riktigt varför, och uppenbarligen har de inte haft mycket kontakt med varandra sedan de flyttade hemifrån.

"Four Brothers" är en film som aldrig riktigt lyfter. Det är våldsunderhållning för stunden, men inget som stannar kvar eller påverkar.

Innehållsförteckning:
Blodshämd
Våld
Skottlossning
Onda gangsterclichéer

Svensk premiär: 30 september 2005

Harald Åberg : 05-09-28


 
> maila crew@bulldozer.nu