[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - AI


AI - Artificial Intelligence

I insikten om att han med sin långsamma registil aldrig skulle kunna göra en film med en barnskådespelare i huvudrollen, utan att få en tonårsskådis på halsen i slutfasen, försökte Stanley Kubrick desperat kränga den här rullen till kompisen Steven Spielberg.
Steven var inte så pigg på det och gjorde inte slag i saken förrän Kubrick lämnat oss för att regissera där där inga budgetramar eller bolagschefer hamnar.

Ur "A.I"
David (Haley Joel Osmont) och Gigolo Joe (Jude Law) i "A.I"
© Warner Bros

Det är en sorglustig nytappning av den klassiska sagan om leksaken som ville bli en riktig pojke.
I en semi-dyster framtid låter de rika människorna sig passas upp på av robotar. De konstgjorda är byggda för att likna människor och fylla de funktioner som vi själva anser för förnedrande för att utföra; sexuella tjänster, uppassning, lågstadielärare och dylikt.
Rakt in i denna värld byggs pojkroboten David, med enda uppgift att urskiljningslöst älska sina utvalda "föräldrar".
Som ett prov placeras han ut hos ett par vars biologiske son ligger nedfryst i väntan på att läkarvetenskapen skall hinna ikapp hans sjukdom.
När stackars David äntligen blivit accepterad av sina "föräldrar" vaknar dock hans biologiske bror till liv och den vanliga trötta konkurrenssituationen uppstår. Än en gång kan man konstatera att inget elakare och mer illasinnat finns än barn.
Davids mamma, som är en klok och förstående individ för att vara människa, löser problemet som varje sagoboksmamma skull ha gjort och sätter ut David i storskogen tillsammans med robotbjörnen Teddy.
Sedan börjar filmens andra del.

David jagas genom skogen av illasinnade människor som samlar upp övergivna robotar och förstör dem i sadistiska gladiatorshower. Han räddas till livet av sitt oskyldiga yttre och beger sig tillsammans med Teddy och sin nyfunne vän Gigolo Joe på jakt efter den blå fen som ju gjorde Pinocchio till människa. Nog skall hon klara av att göra samma sak för vår lille robotpojke?
Efter ett tags virrande i framtidens största horhus hittas fen och tredje delen tar vid. Nu blir filmen metafysisk och mycket märklig, på samma sätt som slutet i 2001 är konstigt tar manus här en oväntad vändning och vi tillåts skåda ytterligare 2000 år in i framtiden.

Man kan säga mycket om den här filmen, jag gillar framtidsvisionen och de fantastiska scenografierna. Dock skulle jag gärna sett mer av världen och mindre av kärnfamiljen, någonstans finns ett budskap om oss människor och vår oförmåga att ta ansvar för vad vi själva skapat men det får inte riktigt spelrum. Någonstans tror jag filmen saknar Kubricks kliniska cynism där Spielbergs känslosamhet inte riktigt når ända fram.
Dock är det inte något större fel på regin och både Haley Joel Osmont och Jude Law glänser i sina artificiella roller. Scenografierna är storslagna, fantasifulla och bara de värda priset av en biobiljett.
Sen hade kanske den robotiserade krambjörnen Teddy kunnat få ha fler repliker och en mer framträdande roll, han stjäl ju ändå showen från lillgamle Osmont.

Innehållsförteckning:
Två konkurrerande bröder
Xenofobi
Robotar som ser ut som människor men behandlas som skit
En god fe
En galen vetenskapsman


Svensk premiär: 28 september 2001

 

Harald Åberg : 01-09-28

 

 


 
> maila crew@bulldozer.nu