[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Antonias resa


Antonias resa
(Stille liebe)

Äntligen. Nu är den här, "Antonias resa".
Filmen handlar (inte oväntat) om Antonia.
Hon är döv och dotter till ett fromt schweiziskt bondepar, som tidigt i Antonias liv bestämmer att hon ska gå i kloster.
Och där slår man inte klackarna i taket precis.
För dig som inte sett så många nunne-filmer kan jag upplysa om att Whoopi Goldberg inte är med i den här filmen.

Ur filmen "Antonias resa"
Antonia (Emanuelle Laborit) och Mikas (Lars Otterstedt) i filmen "Antonias resa"
© Folkets Bio

Antonias främsta nunne-sysslor är att pendla mellan klostret och "staden", och där arbeta på ett härbärge. Antonia tycker om matlagning men härbärgets ägare är tveksam till hennes kockkunskaper.
Men så en dag får hon chansen att laga mat, och vet ni vad, det blir jättegott.
Ingen nunne-film utan lite förtryckt romantik. Antonia möter kärleken i form av den skabbige ficktjuven Mikas från Litauen. Som också visar sig vara döv. Tillsammans äter de vattenmelon, plaskar i strandkanten och går på dövteater. Men då Mikas är i klammer med rättvisan kan det aldrig sluta lyckligt.

För alla som gått och längtat efter en "coming-of-age-film" i nunne-genren, är det här en riktig fullpoängare. Den har allt: Bedrövliga skådespelare, tafflig regi samt klipp som verkar gjorda av en rabiessmittad praoelev.
Schweiziske regissören Christoph Schaub har gjort filmer i 20 år men verkar inte ha lärt sig mycket. Kanske har han gjort för många dokumentärer, eller så tror han att "gå i kloster" och "gå på bio" är samma sak. Filmen är fasligt oengagerande.

Antonia spelas av fransyskan Emanuelle Laborit, och då hennes förnamn lovar en del gör hon många besvikna. Därtill är hon en ganska kass skådespelerska. Rollen som Mikas görs av svenske Lars Otterstedt, en för mig helt okänd talang. Efter den här filmen är hans talang fortfarande okänd.
Han verkar som hämtad från en "Beck"-film, eller från en loppmarknad.
Det enda som möjligtvis kan sägas rädda filmen är det stillsamt, pastorala fotot. Vi får i alla fall se en del av Schweiz.

Slutligen, brukar du titta på Utbildningsradion och samtidigt mumsa på gårdagens schnitzel med surkål och kalla pommes frites?
Då är "Antonias resa" en film för dig.

Innehållsförteckning
Nunnor
Pendeltåg
Swiss-kissing
Soppköksrealism
Teckenspråksdialog
Dagen-efter-ångest-typ-oh-my-god-jag-är-nunna-och-har-haft-sex



Philip Mauritzson : 02-11-21


 
> maila crew@bulldozer.nu