[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Apocalypse Now Redux


Apocalypse Now Redux

I dessa dagar är det mer regel än undantag att filmer släpps i nya och förbättrade versioner.
Den förnuftige drar i de flesta fall öronen åt sig redan när regissören talar om digitaleffekternas nya möjligheter och en uppfräschning till 2001 års standard.
Att vifta bort Francis Ford Coppola när han kommer dragandes med 53 minuter extra krigsvansinne görs däremot inte i en handvändning.

Att ge sig in och ändra på den hyllade originalversionen från 1979 kan inte ha varit ett lätt projekt. Dock har Coppola lyckats på ett mycket smidigt sätt göra nya övergångar i filmen samt smyga in nya scener på flera ställen.
Många gånger satt jag och kom på mig själv med att undra om en given scen var kvar från originalet eller något helt nytt.
Inte bara serveras vi helt nya scener - som mötet med de strandsatta playboymodellerna från depåbasen eller den franska plantageägarfamiljen som försvarar sina ägor till sista blodsdroppen - klassiska scener har också fått tillägg. Som till exempel när kapten Willard (Martin Sheen) stjäl den galne överste Kilgores (Robert Duvall) surfbräda.

Ur  filmen "Apocalypse Now redux"
© Miramax

Grundtesen i Apocalypse Now kan sägas vara att krig är vansinne.
I synnerhet Vietnamkriget.
För att citera den mystiske överste Kurtz (Marlon Brando) "Vi tränar unga män att släppa eld på människor, men vi tillåter dem inte att skriva 'fuck' på sina flygplan eftersom det vore stötande."
Just Kurtz representerar mycket väl det militära dilemmat. Hans metoder anses stötande och själv anses han långt utom kontroll så militärledningen sätter kapten Willard på att eliminera honom.
Att man i ett krig kan riskera ett flertal mäns liv bara för att döda en av sina egna är kanske ett tecken på det yttersta vansinnet.
Willard färdas uppför Nung-floden i en liten patrullbåt, där besättningen med sina egenskaper och egenheter utgör hela världen. Omkring dem rullar kriget på utan mänskliga hänsynstaganden och huvudpersonerna får möta de mest märkliga och, i vissa fall, omänskliga individer.
Ju längre upp för floden vi färdas desto vansinnigare blir omständigheterna och desto större blir påfrestningarna på besättningen. Ändå dras de hela tiden oundvikligen mot uppgörelsen med överste Kurtz.

Det är här filmen, enligt mig, har sin svagaste punkt.
Under två och en halv timme har översten utmålats som en demonisk, intensiv och extraordinär person. När vi till sist möter honom är det i skepnaden av en småfet och trött Marlon Brando. Det släpiga talet från Gudfadern känns livstrött och utknarkat i Kurtz mun.
Detta skall inte tas som ett tecken på att slutet är en katastrof, särskilt med tillagda klipp och scener har det blivit mycket suggestivt och engagerande.
Tyvärr når det dock fortfarande inte upp till att bli ett klimax för en film som Apocalypse, även om jag inte kan föreställa mig vad som skulle gjort det.

Att få chansen att se Apocalypse Now på storduk är bara det värt biljettpriset och man skall inte låta sig avskräckas av filmens längd. Coppola med ensamble bär mer än väl filmen igenom de tre timmarna och sjutton minuterna.
Jag kan nämna filmer som inte klarat av ens hälften.

Innehållsförteckning:
Vansinne
Vedermödor
Wagner

Svensk premiär: 31 augusti 2001

Harald Åberg : 01-08-30


 
> maila crew@bulldozer.nu