[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Alien vs Predator

Alien vs Predator

Okej, förbered er för årtusendets match.
I ena ringhörnan den perfekta mordmaskinen, snabb som ett skenande expresståg, aggressiv som en AIK:are och fullpackad med sylvassa tänder. I andra ringhörnan universums coolaste storviltsjägare, en iskall rymdrastafari med en mångtusenårig tradition av att resa runt världsalltet och nedlägga de farligaste bytena.
Allt är upplagt för en enastående batalj av sällan skådad coolhet.
Hur kan man fippla bort en så fantastisk franchise?
Det är detta jag tänkte gå igenom nu.

Ur "Alien vs Predator"
Två styggingar ansikte mot ansikte
© 20th Century Fox

Problemet med "Alien vs Predator", som ju visserligen erbjuder habil monsterunderhållning för stunden, är att regissör Paul W.S Anderson (även känd från kvalitetsprodukter som "Resident Evil"-filmerna och "Event Horizon", för att inte tala om "Mortal Combat") är inne och trampar på helig nördmark. För er som till äventyrs inte förstår vad jag menar så tänk er hur aboriginerna skulle reagera om Paul Anderson kom med grävskopor och jämnade Ayers Rock med marken för att bygga ett casino.
Det rör sig om två väldigt väldokumenterade kreatur som figurerat i nördarnas heliga hörnstenar: film, serier och datorspel, och då kan man inte ta sig vilka friheter man vill med dem.
Alla som är det minsta insatta vet hur det ser ut inuti ett predatorskepp, och då duger inte den design som man bjuder på i "AvsP".

Att Lance Henriksen dessutom dyker upp som karaktären Charles Bishop Weyland (grundaren av det onda företaget i Alien-filmerna) utan att man får någon som helst känsla av ödesmättnad, insikt i karaktären eller förståelse för Weyland-Yutanis besatthet med alienmonstret är också oförlåtligt.

Över huvud taget är det mycket som retar mig i biofåtöljen, även om filmen har coola scener och ett par riktigt sköna infall. Om en bunt vetenskapsmän hittar en antik pyramid under ett 600 meter tjockt istäcke på antarktis och de lyckas ta sig ner till den, kommer deras första impuls vara att gå in i den eller kommer de undersöka de miljontals statyerna och relieferna som täcker dess utsida?
Om den uråldriga pyramid de upptäcker är täckt av bilder och statyer av rymdkrigare som poserar med mer eller mindre futuristiska vapen, kommer vetenskapsmännen inte upptäcka dessa förrän de kommer in i pyramiden?
Om de är blinda, varför har de inte med sig sina ledarhundar?
Och varför i hela fridens namn tar man med sig futuristiska kulsprutor (filmen utspelar sig år 2004 så M-16 eller kalashnikovs hade räckt) till antarktis? Vad är man rädd för? Titeln som Antarktis farligaste djur står mellan pingvinen och pPlankton eller något liknande, en rejäl påk skulle duga som skydd.

Sen tycker jag att alienmonstret får för mycket smarthet och personlighet.
Alien är inte smarta, de är sluga på samma sätt som en kvarts ton tung psykotisk och rabiessmittad motorsåg är det. Att de ska börja använda sina avhuggna svansar som syrapiskor är löjeväckande.

Och vad har hänt med predatorns läskiga förmåga att kommunicera med ljudhärmning? Vi nördar vill åtminstonde ha ett "Anytime" eller ett "Danny boy" för gamla tiders skull.

I sammanfattning tycker jag att "Alien vs Predator" är en habil bakfyllefilm eller en okej upplevelse för den nörd som inte har något emot att bli en smula förnärmad över att se ett bra koncept slavas bort. Filmen tar sig en hel del på slutet men jag tycker nog att man kunde lagt mer krut på just samspelet mellan den mänskliga huvudpersonen Alexa (Sanaa Lathan) och predatorn och slösat mindre tid på att visa hur diverse meningslösa rödskjortor mejas ner av just aliens och predators.

Lägg märke till att jag inte berättat någonting om handlingen, det är dels för att man efter en dag redan glömt bort den till stora delar och dels för att lite nöje skall återstå för biobesökarna.

Innehållsförteckning:
Tuffa predators
Elaka aliens
Meningslösa människor
En pyramid som förmodligen bygdes av regissören till "Cube"
Ett par riktigt maffiga slagsmål
Känslan av att även om det är coolt så kunde det vara så mycket mycket coolare

Svensk premiär: 5 november 2004

Harald Åberg : 04-11-05


 
> maila crew@bulldozer.nu