[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Babel

Babel

Genom filmer som ”Älskade hundar” och ”21 gram” har den mexikanske regissören Alejandro González Iñárritu visat hur skicklig han är på att skildra människor försatta i svåra situationer. Hans förmåga att på ett självklart sätt väva samman flera parallella historier till en helhet har också blivit något av ett signum, och detta imponerar än en gång i hans nya film ”Babel”.

Ur filmen "Babel"
Så här grå och osnygg är vi inte vana vid att se Brad Pitt.
© Paramount Vantage

I Babel kretsar handlingen kring ett amerikanskt par, spelade av Brad Pitt och Cate Blanchett, på semester i Marocko. De bär på den stora sorgen efter en förlorad son och har rest iväg för att få vara ensamma och försöka lappa ihop sitt förhållande. Men paret har redan två barn, en pojke och en flicka, och dessa har de lämnat hemma tillsammans med deras mexikanska hushållerska Amelia (Adriana Barraza).

Och här, på hemmaplan i Amerika, utspelar sig filmens drama nummer två. Amelia har nämligen planerat att åka över gränsen till Mexiko för att närvara vid sin sons bröllop, men när barnens föräldrar tvingas stanna i Marocko på grund av en olycka, ser Amelia sig tvungen att ta med barnen till bröllopet. Dessa två historier utvecklas snabbt till sociala kommentarer med starkt politiska förtecken. Tragedier på det personliga planet får plötsligt internationell betydelse och Iñárritu väcker på så sätt frågor kring såväl medias makt som fördomar, status och människors olika värde.

Den tredje parallella berättelsen utspelar sig i Japan, där vi får följa en döv tonårsflicka som försöker bearbeta saknaden efter sin nyligen bortgångna mor. Kopplingen mellan denna historia och de två andra kanske inte är den starkaste, men leder ändå ut på ett intressant sidospår som bidrar till både variation och dynamik i filmen som helhet. Sin vana trogen presenterar Iñárritu inte heller filmens delar i kronologisk följd, något som lätt hade kunnat bli förvirrande. Men tack vare skicklig dramaturgi är det aldrig några problem att hänga med i svängarna. Filmen kammade välförtjänt hem priserna för både regi och klippning (av Stephen Mirrione) vid årets Cannesfestival.

Sammantaget skulle man kunna säga att Babel handlar om ett antal människor som oavsiktligt sätter varandra rejält i klistret, men det är naturligtvis en grov förenkling som på intet sätt gör filmen rättvisa. Det här är en oupphörligt spännande, gripande och intressant filmupplevelse med strålande skådespelarinsatser från samtliga inblandade. Tveklöst en av året bästa filmer.

Innehållsförteckning:
Personliga tragedier
Terroristskräck
Internationella och mänskliga relationer
Utanförskap
Kulturella fördomar

Svensk premiär: 27 oktober 2006

Albin Valsinger : 06-10-26


 
> maila crew@bulldozer.nu