[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Purely Belter


Purely Belter

I de nordliga delarna av Storbritannien är det fattigt, tufft, skitigt och arbetslöst.
Detta har vi fått lära oss genom succéfilmer som "Brassed Off", "Allt eller inget" och "Trainspotting".
Men samtidigt brukar det inte råda någon brist på myspysiga människor med frejdig humor och hjärtan av guld.
Mark Hermans nya film "Purely Belter" är i det avseendet lite av ett undantag.

Ur filmen "Purely Belter"
En så kallad näsbränna...
© NonStop Entertainment

Herman, som haft stora framgångar med sina tidigare filmer "Little Voice" och ovan nämnda "Brassed Off", fortsätter här att porträttera den brittiska arbetarklassen. Den här gången är dock tonen betydligt dystrare.
Sympatiska karaktärer är det ont om och filmen har egentligen inte många ljuspunkter över huvud taget.
Trots detta får jag känslan av att "Purely Belter" är tänkt att fungera som någon sorts komedi. Det gör den dessvärre inte.

Handlingen utspelas i Newcastle och kretsar kring Gerry och Sewell, två sjuttonåriga killar som bägge kommer från trassliga familjeförhållanden i samhällets lägre skikt.
I sin jakt på mening i tillvaron blir deras högsta dröm att kunna köpa varsin säsongsbiljett till hemmalaget Newcastle Uniteds fotbollsmatcher.
De bestämmer sig för att försöka skramla ihop de sammanlagt 1000 pund som biljetterna kostar, och detta leder dem in på brottets bana.
Stölder, inbrott och andra olagligheter blir snabbt en del av vardagen för de båda vännerna.

Här och var uppstår en och annan halvkomisk situation till följd av pojkarnas dumhet eller oförmåga.
Men det blir aldrig några gapflabb, mycket beroende på att grundförutsättningarna i killarnas livssituation uppmålas som så oföränderligt deprimerande. Försupna fäder, lungsjuka mödrar, knarkande systrar, sadistiska lärare och inkompetenta socialtjänstemän utgör en kompakt och dyster fond till huvudpersonernas sorgliga vardag.
På pappret ser det kanske ut som om man skulle kunna dra vissa paralleller till exempelvis flertalet av Ken Loachs filmer.

Att beskriva social misär och kombinera det med ett stänk av svart humor kan mycket väl resultera i gripande skildringar som ibland också kan fungera som starka inlägg i samhällsdebatten.
Men där Loach lyckas med sina skarpa och extremt välspelade sociala satirer över det engelska klassamhället faller Herman platt med sin blandning av å ena sidan malplacerade putslustigheter och å andra sidan beräknande känsloporr.
Det blir helt enkelt alldeles för klichémässigt deprimerande för en komedi, men samtidigt alltför lättsamt för att passera som socialrealistiskt drama.
Lägg därtill en högst onaturlig dialog samt amatörmässigt agerande och vi har fått ett alster som varken berör eller gör någon glad.

Det är tråkigt att konstatera, men med "Purely Belter" har regissör Herman tagit ett ordentligt kliv tillbaka från sina tidigare, betydligt bättre filmer.
Och det krävs nog en ganska okritisk publik om han skall få några större ovationer för den här minst sagt slätstrukna produktionen.
Soundtracket är dock bra, och innehåller nyskrivna låtar av bland andra Ian Broudie från Lightning Seeds.
Skulle någon undra över filmens titel är "Purely Belter" tydligen ett nordengelskt slanguttryck som ungefär betyder "helt suveränt".
Bra att kunna nästa gång man är i Newcastle...

Innehållsförteckning:
Hög arbetslöshet
Fotboll
Alkohol
En del knark
Lite lim
Rätt mycket te
Djup misär
Brott
Straff


Svensk premiär: 15 mars 2002

 

 

Albin Valsinger : 02-03-12

 


 
> maila crew@bulldozer.nu