[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Blade 2


Blade 2

Mitt första möte med vampyrutrotaren Blade var i serietidningen "Dracula" som jag läste som ung tonåring.
Nu har jag också för första gången mött Wesley Snipes i denna roll i filmen "Blade 2".

Ur filmen "Blade 2"
Wesley Snipes som vampyrjägaren Blade
© New Line Cinema

Som jag förstått det jagade Blade alla vampyrer i förra filmen och tog kål på dem. I uppföljaren blir Blade och hans fadersgestalt och mentor Whistler (Kris Kristofferson) tvungna att samarbeta med sin ärkefiende Damaskinos (Thomas Kretschmann) som är vampyrernas överherre.
Anledningen är att ett hot dykt upp mot både vampyrer och människor i form av supervampyrerna Reapers och deras ledare Nomak (Luke Goss från popgruppen Bros!). Till sin hjälp får Blade vampyrernas egna lilla elitförband "Bloodpack" som leds av den vackra Nyssa (Leonor Varela).
Jakten kan börja.

Hur ska man tackla en sådan här film?
Representanten från SF vid pressvisningen sa till mig att hon gillade den och att man får ta den för vad den är. Jag försökte göra det, men var ändå rätt lättad när den slutade då jag tröttnat långt innan eftertexterna.
Visst, det är en filmad serietidning, men måste den ändå vara lika tunn, formlös och intetsägande som en urriven seriesida dränkt i en vattenpöl?
Filmen passade mig inte alls.
Den är totalt humorlös och tar sig själv på för stort allvar.
Slagsmålen är snyggt koreograferade i ett försök att likna japansk mangafilm, men den snabba hetsiga klippningen gör mig mest yr i huvudet.

Specialeffekterna är i alla fall riktigt bra där bland annat Oscarsbelönade Nick Allder varit inblandad.
Det räcker ändå inte om jag nu varit tvungen att betala för biljetten.
För att just den här filmen skulle tilltala mig åtminstone lite grann, hade det behövts lite humor, distans och ett litet uns av oförutsägbarhet.
Okej, lite småkul var besöket på ett vampyrdisco för att ändå dra fram något som nästan kan klassas som halvbra.

Wesley Snipes är så hård att det känns löjligt.
Ansiktet är som hugget ur granit hela filmen, fast jag tror inte karaktären och handlingen kräver så mycket mer heller. P
roblemet för mig är att jag kanske fortfarande tycker att vampyrer och vampyrfilmer ska skildras som Christopher Lees alla Dracula-filmer för filmbolaget Hammer under sextio- och sjuttiotalet.
Det var filmer som skrämdes i alla fall.

Det är väl så att jag inte hänger med längre, fast om det ska vara så här vill jag inte det heller. Jag kan omöjligen vara målgrupp för denna film.
Möjligen är det läge för mig att gå ner i källaren till mina "Dracula"-tidningar och se om den version av Blade som finns där är mer intressant.
Ni som har fribiljetter kan gå och se filmen.
Övriga kan välja något annat ur repertoaren, eller helt enkelt stanna hemma med vitlök och krucifix runt halsen.
Förhoppningsvis skyddar det mot en eventuell "Blade 3".


Innehållsförteckning:
Ännu en film med pumpande hårdrock under slagsmålen
Higtechversion av vampyrutrotare Van Helsing.
Countrylegenden Kristofferson
Ingen vitlök, men farligt dagsljus
Serietidningsvåld i massor

Svensk premiär: 8 maj 2002

Jörgen Krüsell : 02-05-07

 


 
> maila crew@bulldozer.nu