[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Legally Blonde


Legally Blonde

Elle Woods (i Reese Witherspoons tolkning) är en blond (mar)dröm i rosa fluff som med sin lilla knähund i släptåg trippar fram genom livet på höga klackar kvittrande av lycka.
Hennes högsta önskan är att gifta sig med pojkvännen Warner Huntington III.
Under middagen då hon tror att han skall fria släpper han bomben "man gifter sig med en Jackie, inte med en Marilyn".
Elle är helt enkelt för blond och blåst för att göra sig i den fina familjen.
Katastrof!

Ur filmen "Legally Blonde"
Reese i rosa.
© MGM

Men Elle pluta med sin lilla mun, tvinnar sina korkskruvslockar och bestämmer sig för att gå på juristlinjen på Harvard för att visa drömmannen att hon minsann är smart också.
Något som få i hennes omgivning verkar hålla med om.
Men med samma omsorg som Elle väljer ögonskugga och middagsklänning, lika noggrant går hon till väga när hon skall försöka ta sig in i snobbelitens skola.
Pojkvännen, hans nya flamma (mörk, plattbröstad och smart) och Elle hamnar alla i samma klass.
Den naiva dumsnälla Elle lyckas mot alla odds (och trots sin förkärlek för rosa kreationer och fluff) slå alla med häpnad. Inte bara när hon går på fest i bunny-dress eller lämnar in sin rosa, parfymerade meritförteckning till juristprofessorn. Givetvis kan den naiva och dumsnälla bimboblondinen vinna över alla de andra med sitt soliga leende och lite jävlar anamma. Inte låter hon sig nedslås av elaka tjuvnyp och en ex-pojkvän som nervärderar henne. Inte ens när bästisen provar brudklänning och ser ut att bli gift före henne tappar hon modet.

Problemet med den här filmen är inte att den är förutsägbar, bekräftar alla fördomar man kan tänkas ha om man är en halvdum amerikan (eller svensk) eller att den har ett slut som en dement gråsten hade kunnat peka ut med förbundna ögon redan 2000 f.Kr.
Problemet är att den först driver med den egna genren och sen ändå på nåt sätt vill bli tagen på allvar när den leverera en tårdrypande sensmoral i slutet.
En tokrolig komedi som får Clueless att verka seriös och Ally McBeal att verka som en realistisk domstolsdokumentär kanske man ändå inte skall analysera allt för djupt.
Visst, det funkar som tillfällig underhållning och visst är unga fröken Witherspoon ett komediämne och visst är det trevligt med filmer där världen inte är mer komplicerad än att allt kan lösas med skönhetstips ur Cosmopolitan.

Innehållsförteckning:
Inverterad girlpower
Rosa fluff
Glitter
Blondinfördomar
Knähund i töntig utstyrsel
En mordåtalad fitnessdrottning
En homosexuell frisör
En stilig jurist som gillar blonda bimbos
En bedagad manikyrist modell trailertrash
Två ännu mer blåsta och ytliga väninnor
99% förutsägbara, gamla skämt
1% halvroliga skämt

Svensk premiär: 9 november 2001

 

Mia Gustavsson : 01-11-08

 

 


 
> maila crew@bulldozer.nu