[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Bridget Jones dagbok


Bridget Jones dagbok
(Bridget Jones Diary)

En man som uppskattar en för den man är. Som inte vill ändra på något. Inte göra midjan smalare eller brösten större.
Det tycker Bridget och hennes kompisar (de senare uppträder alltid i flock) är helt overkligt.

Ur filmen "Bridget Jones dagbok"
Renée Zellweger som Bridget Jones i "Bridget Jones dagbok"
© Miramax

För världen kretsar mycket kring utseende i filmen Bridget Jones Dagbok. Alla tjatar om att Bridget är tjock och det tycker hon själv också, för mig ser hon helt normal ut. Detta trots att skådespelerskan Renée Zellweger tydligen gjort en DeNiro och ätit upp sig ett helt gäng kilon inför rollen.
Dessutom tycker Bridget att hon röker och äter för mycket, och att hon måste träffa en bra man.
Bridget Jones är lite som en syster till TV:s Ally McBeal; hon är 30+, singel, mysar i pyjamas hemma, har livlig fantasi och ställer till det för sig.
Visst skrattar man när Bridget klantar till det. Hennes pinsamma offentliga tal, skämmiga släkt och jobbiga kollegor känner nog de flesta igen. Men många av skämten är lika förutsägbara som själva grundhistorien ( till exempel när Bridget skojsar till det och svarar sådär lite sexigt i telefonen så är den som ringer såklart - mamma.).
Och hur roligt är det egentligen att så mycket av kvinnors status ligger i att ha en bra man/pojkvän? Det är en intressant fråga, men inget som filmen penetrerar på något djupare plan. Bridget Jones dagbok vill bara roa.

Lite kul är det dock att se Hugh Grant som en riktigt ful fisk istället för rollen som han alltid har, den som fumlig-men-snäll-engelsman.

Jag har inte läst boken med samma titel, som ligger till grund för filmen, men jag föreställer mig att själva dagboken spelar en större roll där. I filmen känns den ganska påklistrad. Bara i slutet spelar den en liten, och ganska underlig roll. Renée Zellwegers voiceover upplevs mer som tankar än skriven text och jag kan inte göra mig kvitt misstanken att dagboken fått vara med som publikdragare. Boken har ju varit en försäljningssuccé både i England och utomlands.

I slutändan är Bridget Jones Dagbok en fluffig strut med spunnet socker. Smårolig att se på men den mättar ingenting.

Svensk premiär: 18 juli 2001

Vendela Hellstrand : 01-07-18


 
> maila crew@bulldozer.nu