[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Bringing down the house


Bringing down the house

Att chatta på Internet kan ha sin charm.
Detsamma gäller också om chattandet leder till en verklig träff då ens drömbilder av chattpartnern ska bli till synbar verklighet.
Många drömmar går i kras vid sådana tillfällen.
Peter Sanderson (Steve Martin) är en torrboll till advokat som i sin nyskilda ensamhet lyckats bli förtjust i en kvinna på nätet. Han tror att hon är en snygg vit advokat och bjuder hem henne till sitt fashionabla hus. Självklart får Peter Sanderson sitt livs chock
.

Ur filmen  "Bringing down the house"
Charlene (Queen Latifah) och Peter Sanderson (Steve Martin) i komedin "Bringing down the house"
© Buena Vista International

Kvinnan vid hans dörr är inte en advokat. Hans nätdate Charlene Morton (Queen Latifah) är varken vit eller advokat, utan en mullig svart kvinna som rymt från fängelset!
Den vite advokaten i sitt vita överklassbostadsområde får snart klart för sig att Charlene vill ha hjälp med att bli rentvådd eftersom hon anser sig oskyldigt dömd för rån. Peter är inte alls nöjd med situationen och vägrar hjälpa henne. Därefter kan man lugnt konstatera att Charlene gör sitt bästa för att ge substans till filmtiteln "Bringing down the house" på alla möjliga sätt.

"Bringing down the house" är en charmig och trivsam komedi med en så allvarlig botten som fördomar och segregering mellan vita och svarta i USA.
Filmen slår vilt åt alla fördomshåll med gott humör och jag sitter småleende framför duken även om de riktigt stora gapskratten uteblir.
Hela filmen är en enda stor kulturkrock och regissören Adam Shankman har förstått att komedi till stor del handlar om få till absurditet genom att flytta en helt vardaglig företeelse till en lika vardaglig miljö i ett helt annat sammanhang.
Till exempel görs detta genom att låta en vardagsklädd Charlene dyka upp i vardagsmiljön på den mycket snofsiga golfklubben.
Eller när urkonservativa Mrs Arness (Joan Plowright) hamnar på nattklubb bland svarta gäster. Absurt och kulturkrock så det förslår. Shankman vet också hur viktigt det är med roliga biroller.
Peter Sandersons svägerska (Missy Pyle) känns klockren, även om det känns orättvist att lyfta fram en enda ur birollshögen.
"Bringing down the house" ger en trevlig stund i biomörkret och Queen Latifah vill jag se mera av. Efter hennes insatser i "Chicago" och i denna film, ska det bli spännande att se vad som sker härnäst.

Innehållsförteckning:
Den mest korkade av "Pantertanterna" (Betty White)
"Freaky man"
Lavemang i maten

Svensk premiär: 17 oktober 2003

Jörgen Krüsell : 03-10-16


 
> maila crew@bulldozer.nu