[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Brother


Brother

Takeshi Kitano är den moderna japanska filmens meste hårding.
Han skriver, regisserar och brukar dessutom själv spela huvudrollen i sina hårdkokta gangsterhistorier, och den nu bioaktuella "Brother" är inget undantag.
Den här gången har han åkt till Los Angeles, och där visar det sig vara tuffare än någonsin
.

Ur filmen "Brother"
© Little Brother Inc.

Takeshi Kitano (eller "Beat" Takeshi som han ofta kallar sig i rollistan) spelar gangsterhöjdaren Yamamoto, som råkat i trubbel hemma i Japan och därför drar till L. A. för att söka upp sin halvbror.
Halvbrodern visar sig vara en småkriminell typ som hamnat i dåligt sällskap, och att Yamamoto dyker upp gör inte saken bättre.
På nolltid lyckas Yamamoto starta ett mindre gangsterimperium, med allt större insatser och ökade risker som följd. Och plötsligt spelar även halvbrodern och hans gamla kumpaner i en helt annan liga.

Brother är en extremt våldsam film och definitivt inget för den känslige.
Fingrar huggs av på löpande band, folk sticker knivar i magen både på sig själva och andra, och det blir snart omöjligt att hålla räkningen på hur många som blivit skjutna i huvudet.
Jag har personligen inte några problem med blodigheter på film då detta fyller någon sorts funktion eller har betydelse för handlingen, men här går det sadistiska och omotiverade övervåldet faktiskt över styr. Det hela blir nästan till en drift med japanska yakuzatraditioner och det var förmodligen inte meningen.

En viktig orsak till att jag upplever många av "Brothers" våldsamheter som tämligen onödiga och överdrivna, är filmens totala avsaknad av sympatiska karaktärer. Takeshi Kitanos intrig utgår från någon sorts snedvriden gangstermoral där han försöker få tittaren att känna mer för vissa brottslingar än för andra, men det fungerar dåligt eftersom samtliga inblandade beter sig som svin. Hämndaktionerna upplevs aldrig som berättigade eftersom man inte håller på någon särskild.

Takeshis egen rollfigur är inget undantag och här tar han tyvärr ett steg tillbaka från många av sina tidigare filmer.
Hans karaktärer brukar förvisso vara ena riktiga hårdingar, men samtidigt kan de ofta vara besynnerliga och intressanta. Yamamoto upplevs däremot inte som något annat än en känslokall mördare, och det är väldigt synd.
Kanske vore det en bra idé att släppa gangster-genren för gott om inspirationen tryter? Takeshi Kitano har ju tidigare visat att han även besitter helt andra talanger som regissör och manusförfattare - se bara på "Kikujiros sommar" från 1999.
En riktig lite pärla att hyra en regnig sommarkväll.

Innehållsförteckning:
Massor av vapen
Blod och tarmar
Svarta kostymer
Vit limousin
En spånig tjej
Solglasögon inomhus

Svensk premiär: 28 juni 2002

Albin Valsinger : 02-06-24


 
> maila crew@bulldozer.nu