[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Capricciosa


Capricciosa


Reza Baghers långfilmsdebut "Vingar av glas" fick ett ganska bra mottagande när den kom för två år sen och nu är han alltså aktuell med film nummer två - "Capricciosa". Då handlade det om en tonårig invandrartjejs familjeproblem. Nu om en tonårig fotbollskilles familjeproblem. Det finns flera tematiska och stilmässiga likheter mellan filmerna, även om de utspelas i olika miljöer.

Ur "Capricciosa"
Rolf Lassgård och Linus Nilsson spelar huvudrollerna i "Capricciosa"
© Triangelfilm

17-årige Henrik (Linus Nilsson) bor med mamma, pappa och två småsyskon i Malmö. Han lever för att spela fotboll och drömmer om att bli proffs. Pappa (Rolf Lassgård) är en stor, bullrig och godhjärtad busschaffis. Lillasyster är i tidiga fråga chans-åldern och lillebror är lillgammal och i trotsåldern.
Mamma (Carina M Johansson) är mest bara mamma. Och döende i cancer.
Vi får först se hur fint, mysigt och idylliskt familjen firar jul. Hur normala de är och hur välordnat deras liv är. Naturligtvis bara för att vi skall se effekten så mycket tydligare när tragedin slår ner i familjelyckan.
Mamma kommer inte hem från sjukhuset mer, pappa visar sig vara oförmögen att ta hand om familjen och går istället ner sig i sitt gamla alkoholmissbruk.
Hemmet förfaller, Henrik får ta vuxenasvaret, pappa sitter på A-lagsbänken och dräggar ner sig och socialen ringer allt oftare både i telefonen och på dörren. Det finns ingen som ser eller hjälper Henrik, förrän städerskan Elvira (Noomi Rapace) dyker upp i hans liv och skakar rumpan i sambatakt.

Det finns förstås flera scener i filmen som är djupt gripande, flera av dem i interaktionen mellan Lassgård och den nya skådistalangen Linus Nilsson,
men samtidigt har jag i det stora hela svårt att på djupet bli berörd.
Av oklar anledning.
Är det för att Lassgård gör sin roll från "Min store tjocke far" igen, fast lite sämre denna gång? Är det för att Henrik pratar bred skånska, men ingen annan i hans familj gör det? Är det för att det är för många självklara scener och repliker och vändningar i filmen? Är det för att det är så uppenbart att det skall vara varmt och härligt och kärleksfullt i allt det svåra och hemska?
Den är helt enkelt lite för tillrättalagd och förutsägbar i vissa delar.
Den här filmen är nästan exakt som jag väntat mig att den skulle vara.
Varken mer eller mindre.
Det är inte det sämsta.

Innehållsförteckning:
Fotbollssnack
Skånska
Vältande julgran
Peruk
Alkoholism
Magdans

Svensk premiär: 29 augusti 2003

Mia Gustavsson : 03-08-28


 
> maila crew@bulldozer.nu