[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - The Core


The Core

Dr Josh Keyes (Aaron Eckhart ) är geofysiker och börjar ana oråd. Varför då undrar man? Jo, människor dör oväntat, fåglar får fnatt, rymdfärjor navigerar fel, vädrets makter beter sig minst sagt underligt. Ett par matematiska beräkningar senare visar det sig att jordens kärna slutat röra på sig, vilket inom ett halvår innebär jordens undergång.
Jag är ingen geofysiker så mer noggrann än så blir jag inte i mina vetenskapliga utlägg.

Ur "The Core"
Hilary Swank sätter spinn på jordens kärna...
© UIP

Något måste göras åt den trilskande jordkärnan och sex rådiga människor med och utan uniform beger sig ned genom jordskorpan i en borrfarkost som skulle gjort Dr Snuggles och hans Spruttibangbang gröna av avund. Tanken med resan in mot jordens medelpunkt skulle vara att spränga ett par kärnladdningar i den flytande magman för att på så sätt få snurr på jordens kärna igen.
Grunden är lagd för en katastroffilm.

Katastroffilm är då inte ett omdöme på filmen, utan mer en genrebeteckning.
Det mesta som handlar om undergång av jorden eller någon del av denna kallas katastroffilm. Filmerna har varit många med detta tema: "Armageddon", "Deep impact", "Volcano", "Skyskrapan brinner", "Katastrofplats Houston", "Airport" och "Jordbävningen" är bara några exempel. Allt från asteroider till mördarbin har fått vara med och skrämma biobesökaren.

Jag gillar filmer med katastrofteman, särskilt amerikanska.
Män och kvinnor som växer med uppgiften… Alla på jorden förenade mot ett gemensamt mål. Militärer som säger "That's not an option" eller "That's not in my vocabulary" när någon vågar påstå att vissa uppgifter är omöjliga. "I'm doing this for my wife and children", funkar också.
Det känns trevligt ur ett mänskligt perspektiv i dessa tider av regeringars osämja.

Katastroffilmerna är oftast påkostade och välgjorda ur effektsynpunkt och mitt i all domedagspredikning vet man att det fixar sig till slut, vilket är en tröst för mig som jordbo. Nackdelen med sådana här filmer är att det jag tagit fram som positivt samtidigt lätt blir till negativt.
De flesta katastroffilmer blir oftast inte mer än en uppvisning i effekter och klyschor med förutsägbar handling utan några egentliga överraskningar.
"The Core" är inget undantag när det gäller allt detta.
Den är absolut tillräckligt spännande för en stunds behållning och samtidigt en film som håller sig inom alla ramar som finns i stort sett. Har ni sett filmer av detta slag förut så ska jag precisera vad jag menar. Ni andra som vill ha spänningen kvar får väl sluta läsa nu.

Hursomhelst, besättningen på det laserborrande skeppet "Virgil" består av en ung geofysiker med snällt utseende samt en äldre geofysiker med bakåtkammat hår som gjort karriär på andras bekostnad. Vidare består besättningen av en man som konstruerat skeppet som är hans liv. På skeppet finns också en atomvapenexpert som är fransman.
Slutligen har vi så de två piloterna från NASA där den ena är en erfaren man som inte anser tiden mogen för sin kvinnlige andrepilot att styra varken rymdskyttlar eller jordfräs på väg mot jordens medelpunkt. Av dessa sex besättnings-medlemmar, vilka tror ni överlever?
Det är fler än en men mindre än tre kan jag ge som ledtråd.

Jag vill avsluta med att berömma filmen för att inte innehålla den sortens jobbiga amerikanska patriotism som annars ibland kan svämma över i katastroffilmer. USA som den store räddaren i nöden blir det ibland lite för mycket av. "Armageddon" och "Independence day" får stå som de olidligaste typexemplen. Det är också befriande att slippa se en solnedgång med hångel i förgrunden som slutvinjett. "The Core" ger dig möjlighet att svepas med av effekterna samtidigt som du hoppas att dikten inte överträffar verkligheten i detta fall.

Innehållsförteckning:
Varma mackor
Jules Vernes-associationer
Hilary Swank med sin fascinerande mun.
Rom i lågor

Svensk premiär: 18 april 2003


Jörgen Krüsell : 03-04-18


 
> maila crew@bulldozer.nu