[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - The man who cried


The man who cried

Sally Potter, mest känd för den konstnärliga och fantasifulla "Orlando" som kom i början av 90-talet, har tillsammans med den nu avlidne fotografen Sacha Vierny skapat en både vacker och sorglig film.
Trots att berättelsen är ytterst dramatisk i många skeden, är den ändå återhållen och sparsmakad på ett sätt som Hollywoodfilmer sällan är.
En otroligt skickligt gjord film där foto, musik, berättarspråk och scener används på ett enastående sätt.

Filmaffisch "The man who cried"Historien handlar dels om den judiska flickan Fegele, som växer upp en liten by i Ryssland tillsammans med sin far. Dels om hennes liv som den unga kvinnan Suzie (Christina Ricci) i Paris i början på andra världskriget.
Inledningsscenen, är som så många andra i filmen, otroligt bra gjord. På ett subtilt sätt och genom några få scener skapas den stämning som är grunden i hela berättelsen.
Fegele kommer som liten flicka ifrån sin pappa och hamnar till sist i England i ett fosterhem.
Hela hennes identitet, liksom hennes namn och hennes få minnen, tas ifrån henne.
Först när hon hamnar i Paris börjar hon hitta tillbaks till Fegele.
Hon dras till den tystlåtne zigenaren Cesar (Johnny Depp), medan hennes väninna Lola (Kate Blanchett) fastnar för den arrogante operadivan Dante (John Turturro). Deras val orsakar en spricka vänskapen.
Tyskarna rycker allt närmare Paris och italienaren Dante, ryska Lola, zigenaren Cesar och engelsk-rysk-judiska Suzie måste bestämma hur de skall hantera nazisternas värdering av olika människor.

Christina Ricci imponerar stort i rollen som Suzie. Hon är samma blekhyade, storögda och lite trumpet sammanbitna flicka som vi sett förut i andra roller. Men lyckas denna gång förena det med en sårbarhet naivitet som fungerar perfekt till rollen. Ett framträdande drag hos hennes rollfigur är att hon är den tysta, iakttagande.
På det hela taget är hon som rollfigur sällan den som talar, det är genom människorna runt omkring henne som handlingen drivs framåt.

Även Kate Blanchett är lysande som den ryskättade lycksökerskan Lola som både utnyttjar och utnyttjas av den självgode Dante i jakt på ett behagligt liv. Det är två befriande starka kvinnoroller som Sally Potter målar upp.
Den ena av okuvlighet, den andra av anpassning till livet.
Johnny Depp har under sin karriär haft en nästan osviklig känsla för att väja roller i filmer som har det där lite extra. Ofta både märkliga och annorlunda, men nästan alltid minnesvärda. Om man bortser från två botten-napp 1999 - "The astronaut's wife" och "Ninth gate". Han och Christina Ricci var redan i "Sleepy Hollow" ett kärlekspar och även här slår det gnistor, även om det är en kärlekshistoria med ett ovanligt slut.
Hela filmen har många okonventionella vändingar, utan att vara särskilt nyskapande. Det ovanliga ligger i att lita till de små medlen även i de stora känslorna och de dramatiska scenerna. Och att låta det som är tyst tala mest.


Innehållsförteckning:
Operamusik
Zigenare
Fantastiskt foto
Tjusiga 40-talskläder
Lysande skådespel
Plymer, glitter och en rosa dunboa
En liten smula hästskit


Svensk premiär: 21 september 2001

 

Mia Gustavsson : 01-09-18

 


 
> maila crew@bulldozer.nu