[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Dark Blue


Dark Blue


Det har gått nästan två år sedan filmen "Training Day" visades på svenska biografer. Den som Denzel Washington på ett obegripligt sätt lyckades kampanja till sig en Oscar för ni vet. Två år är en lång tid i USA och därför har man gjort en ny film på nästan exakt samma tema. Skillnaden är bara att där "Training Day" var platt och ospännande är "Dark Blue" rikigt bra.

Ur "Dark Blue"
Perry och Keough i spaningstagen.
© Columbia Tristar

Manuset är baserat på en förlaga av James Ellroy, ni vet den hårdkokte mannen som bland annat levererade boken "L.A. Konfidentiellt". Bearbetat förlagan till manus har däremot, lustigt nog, David Ayer gjort. Ayer skrev även manus till "Training Day", vilket gör jämförelser filmerna emellan tillåtna.
Det handlar, som så ofta annars, om goda snutar och onda snutar i en stad som allt mer låter sig styras av revolvermansmentalitet och godtycklighet i brottsbekämpandet.

Kurt Russell, som inte tillåtits skina så här sedan "Stargate", spelar Eldon Perry, tredje generationens brottsbekämpare i Los Angeles.
Eldon är en duktig polis, kanske inte en bra polis och definitivt inte en god polis, men en duktig. Han spelar med i spelets regler och tycker att det är viktigare att få brottslingar av gatan än att de brottslingar han häktar, eller skjuter, nödvändigtvis är skyldiga till det brott han utreder.
Detta gör honom till gullgosse hos Jack Van Meter (Brendan Gleeson), chef för SIS-roteln och en rätt så slemmig kille.
Jacks Systerson Bobby Keough, spelad av Scott Speedman (känd för allmänheten som Ben i TV-serien "Felicity"), är Eldons partner, en i grund och botten godhjärtad kille som dock dras in allt mer i Eldons och Jacks godtyckliga rättskipning.
Mot denna trio står biträdande polischef Arthur Holland, spelad av Ving Rhames, som kämpar för att bli Los Angeles förste svarte polischef och inte går med på Van Meters skumraskhistorier.
Allt utspelar sig under fem dagar i samband med juryns överläggningar i Rodney King-rättegången. Ni vet den som slutade med att poliserna, som videofilmats medan de brutalt misshandlade King, totalt frikändes vilket ledde till våldsamma upplopp i Los Angeles.

Perry och Keough får av Jack i uppdrag att utreda ett rånmord i en närbutik. Dock visar det sig mer och mer att saker och ting inte stämmer. Samtidigt så börjar Perrys godtycke, våldsamhet och rasistiska åsikter nöta ner Bobby Keoughs tidigare beundran för partnern och mentorn.

Som så ofta annars i Ellroys historier så är väl ingen av huvudpersonerna så där genomgod utan alla kan beskrivas som mer eller mindre sjaskiga och drivna av egenintressen. Det är kanske främst detta som gör filmen intressant.
Där "Training Day" levererade en ganska så lättsmält och ointressant historia om Gott och Ont med versala begynnelsebokstäver beskriver "Dark Blue" en bra mycket mer nyanserad verklighet.

Det är kanske inte den mest revolutionerande filmen om poliskorruption som någonsin gjorts, men den är helt klart värd att ses.
Om inte annat för Kurt Russells lysande insats, om inte han åtminstone nomineras till en Oscar för sin insats så är både Gud och Rättvisan döda.
Vilket ju på sätt och vis är filmens budskap.

Innehållsförteckning:
Rasmotsättningar
Vrede som kokar under ytan
Våldsamma poliser
Kurt Russell

Svensk premiär: 30 maj 2003

Harald Åberg : 03-05-30


 
> maila crew@bulldozer.nu