[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Die Another Day


Die Another Day

Vad är det den här gången?
Den tjugoandra i ordningen? James Bond är tillbaka och gör som vanligt det han är bäst på - skjuter, spränger, kör sönder dyra bilar och lägrar kvinnor i parti och minut. Gillar man Bond är det en högtidsstund, annars kanske man skall hålla sig undan.
Personligen har jag ätit kalops som överraskat mer.

Ur filmen "Die another day"
Halle Berry visar "Girl Power" på Bonds vis.
© 20th Century Fox

Problemet är följande, efter att Bond har surfat in till Nordkoreas kust via en jättevåg, tar nyskapandet i filmen slut. Istället har Lee Tamahori valt att regissera ihop en kavalkad av greatest hits.
Visst är det roligt med referenser till tidigare filmer i serien, men när hela filmen tycks bestå av dem?
-Alla har tydligen drabbats av diamantfeber, säger skurkaktige Gustav Graves, som byggt en dödsstrålesatelit för sina isländska(!) diamantmiljoner.
Graves är för övrigt en ganska så typisk karikatyr på gamle hedersskurken Max Zorin från "A view to a kill", en fullblods-sociopat med exklusiva vanor och ett vinnande sätt mellan de små utbrotten då han helt öppet på en fäktningsklubb i London försöker döda folk han inte gillar (läs: Bond).
Hej och hå, tänker jag när Halle Berry kommer upp ur vattnet på sitt bästa Ursula Andress-maner, komplett med en stor kniv hängande vid höftem.
Vem fan har attackdykarkniv på en badort?
Och gissa om inte Q (numera spelad av John Cleese) har bullat upp med gamla favoriter. När Bond går ner i ett av Q:s gamla skräpupplag så får vi se både krokodilubåten från "Octupussy" och en knivförsedd sko, dessutom bjuds vi på en stunds "lantbrukarkomik" då Bond startar raketryggsäcken från "Thunderball".

Ur filmen "Die another day"
Dessa fantastiska män och deras svävande maskiner.
© 20th Century Fox

Om man istället tycker att det är roligt med en "Bonds bästa" så är filmen full med bra röj. Det sprängs saker nästan hela tiden, är det inte dyra bilar och väskor med diamanter så är det kubanska hälsokliniker eller världens största minfält.
Pierce Brosnan är en ganska så hygglig Bond. Inte bättre än Sean Connery eller Roger Moore kanske men i en helt annan liga än George Lazenby eller klåparen Timmothy Dalton.
Det kanske är trist att komma dragandes med sina favoritbondar, men det är en jämförelse som nästan måste göras varje gång, särskilt nu när manusidéerna helt uppenbarligen har tagit slut och den enda skillnaden är vem som spelar Bond och vem som spelar bondbruden.
I år är det, som det varit de senaste åren, två tjejer som slåss om att få dela sänghalmen med James. Heta och eldiga agenten Jinx, som spelas av Halle Berry, och isdrottningen Miranda Frost, gestaltad av Rosamund Pike.
Man har försökt twista till det lite, men jag tror nog knappast att någon blir förvånad när det uppdagas hur detta triangeldrama får sin lösning.

Jag skall inte tala om kvinnobilden i filmen.
Detta av två skäl:
För det första så ser man knappast på bondfilm för att få sig lite liberal kvinnosyn till livs och för det andra för att det verkligen vore som att piska en död häst.
Ok att Jinx får döda lite folk på egen hand, men i slutändan är hon ändå bara en kombination mellan villigt och hjälplöst våp som larvar omkring i väntan på att James Bond skall komma med sin futuristiska utrustning och rädda henne.
En pistol med ljuddämpare gör knappast något till girl power.

Visst är filmen, sin mossighet till trots, underhållande ända till slutet men är du inte verkligen sugen på en Bondfilm så kan du hitta bättre saker att blåsa nära nog hundra spänn på.

Innehållsförteckning:
Bondklychor
Gamla favoriter
Smoking
Tortyr
Diamanter

Svensk premiär: 28 november 2002


Harald Åberg : 02-11-28


 
> maila crew@bulldozer.nu