[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Fahrenheit 9/11

Fahrenheit 9/11

För den som läst någon av Michael Moores senaste böcker eller bara följt med i hypen kring "Fahrenheit 9/11" med någorlunda uppmärksamhet kommer inte innehållet i den här filmen som någon direkt överraskning.
Möjligen kan man låta sig chockas av den oerhörda brist på kompetens som tycks känneteckna den amerikanska statsledningen.
Visst, Michael Moore är ju bevisligen så vinklad och tendentiös att han får Janne Josefsson att verka lika opartisk som statistiska centralbyrån, men om cirka en tiondel av innehållet i filmen är sant så är det rent ut sagt katastrofalt.

Ur filmen "Fahrenheit 9/11"
När George Bush får veta att New York är under terrorattack sitter han still i en kvart och filosoferar.
© Scanbox

Filmen börjar med att presentera premisserna. Det pinsamma faktum att George W Bush inte har i Vita huset att göra över huvud taget, att George W Bush missköter sin presidentperiod och spenderar mesta tiden med att semestra och att George W Bush tillsammans med sin far, och stora delar av den administration som båda har haft arbetande för sig, har starka ekonomiska band till Saudiarabien.

Just den ekonomiska kopplingen mellan klanerna Bush och Bin Laden ägnas en hel del uppmärksamhet och är intressanta att följa. Men i önskan att presentera en bredare bild så har Moore även ägnat en hel del uppmärksamhet åt kriget i Irak. Ett krig presidenten beställde av underrättelsetjänsten så fort det stod klart att händelserna den elfte september var ett terrordåd. "Kom tillbaka när ni har bevis för att det var Saddam Hussein som låg bakom attacken." var de order som högsta ledningen sägs ha givit.

Problemet med filmen är att det blir så mycket olika saker att ta in och det blir en hel del interna konflikter. Satiren över George W Bushs vanstyre och hans många och täta kontakter med den förmögna Bin Ladin-släkten rimmar illa med bilder på brända och sönderbombade barn från Irak. Intervjuerna med soldater som berättar vilka låtar som är bäst att spela i stridsvagnens internkommunikationssystem medan man anfaller känns som om de skulle stått sig bättre i en film helt tillägnad moralproblemen i västerlandet i allmänhet och den amerikanska krigsmakten i synnerhet.

Utöver dessa sekvenser får vi också se hur mililtären gör värvningsrundor i de fattiga områdena, som i Moores hemstad Flint, Michigan, och hur de värvar ungdomar genom att erbjuda dem hopp om utbildning och framtid, om de överlever tjänstgöringen det vill säga.
Vi får också möta en kvinna som förlorat sin son i Irak och dela hennes och hennes familjs sorg.

I slutändan blir det kanske lite väl mycket, men å andra sidan så är det en typisk Michael Moore-dokumentär, rolig och fasansväckande med en bitsk ton. Den är väl värd att se, men kom ihåg att det är en vinklad sanning du får dig till livs.

Innehållsförteckning:
George Bush spelar golf
George Bush åker båt
George Bush skakar händer
George Bush för krig med resten av världen

Svensk premiär: 27 augusti 2004

Harald Åberg : 04-08-28


 
> maila crew@bulldozer.nu