[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Fantastic Four

Fantastic Four

Det haglar marvelfilmer över biopubliken nu.
Efter succéerna med "X-Men" och "Spindelmannen" så tycks hela Hollywood stå i kö för att göra film av något som tidigare ansetts som ett intresse för barn och svettiga killar som bor i sina föräldrars källare.
Ibland blir de riktigt bra, som "X-Men", ibland blir de ganska så bra, som "Spindelmannen", ibland blir de mindre bra, som "Hulk" och ibland önskar man att de aldrig hade gjorts, som "DareDevil".

Ur filmen "Fantastic Four"
Före förvandligen, Ben Grim (The Thing), Reed Richards (Mr Fantastic), Susan Storm-Richards (Invisible Girl) och Johnny Storm (Human Torch).
© Sony Pictures

"Fantastiska fyran" har det emot sig att de alltid hört till Marvels mesigare karaktärer. Ett par gifta forskarnördar, Reed och Sue Richards, delar lya i den gemensamt ägda skyskrapan med Sues omogne lillebror och den surmulne stenklumpen Ben. Sen räddar de världen då och då från sin gamle collegekompis Victor Von Doom, galet megageni som är kung över en bortkommen öststat.

Visst, ibland hettar det till och fyrliga familjen får kämpa mot sinnesjukt övermäktiga naturkraften Galactus eller något av dennes sändebud. Men det som annars kännetecknar Marvels hjältar, mänsklighet, har aldrig känts som något av fyrans bästa egenskaper. Förutom då The Thing, Ben Grim, som alltid har känts som den roligaste karaktären med sitt uppenbara utanförskap och sina trassliga relationer.

Det är kanske därför "Fantastic Four" funkar så bra som sommaraction.
Det är tack och lov inte så mycket av det där som nästan aldrig blir bra på film, superhjältar som tvekar, tvivlar och har relationer. Istället är det en enkel uppdatering av Stan Lees klassiska kvartett med mindre skillnader i ursprunget. Det är inte en enkel rymdflygning som ska testas när Richards med anhang bestrålas av kosmisk energi och blir superhjältar, istället är de på en rymdstation för att utföra diverse vetenskapliga tester.
Kanske onödigt, kanske nödvändigt. En anpassning till en tid då man inte behöver vara superhjälte för att genomföra privatfinansierade rymdfärder är det i alla fall.

Fast kanske är det enkelheten och pang på rödbetan som gör att filmen aldrig riktigt glimrar. Det går för mycket tid åt att presentera karaktärerna, etablera dem och förklara varför de hatar varandra och för lite åt att faktiskt berätta en historia. Precis samma sak var problemet med Spindelmannen, eftersom alla detaljer måste förklaras så blir det inte mycket kvar att använda till berättelse. Man kan hoppas att när detta stadium är genomgånget så finns upplägget för en mer händelserik och intressant tvåa.

Nåja, för marvelfans är det en rätt så hygglig film som påminner om att de riktigt mörka tiderna är förbi och för er andra är det skön sommaraction med specialeffekter och superkrafter.

En eloge bör slutligen ges till översättaren som varit nörd nog att behålla den klassiska översättningen av The Things "It's clobbering time" till "Det är dunkardags". Dunkardags borde faktiskt få stå med i Nationalencyklopedin som svenskans skönaste uttryck.

Innehållsförteckning:
En gummigubbe
En osynlig flicka
En kille som brinner
En stengubbe
En skurk av levande metall

Svensk premiär: 13 juli 2005

Harald Åberg : 05-07-13


 
> maila crew@bulldozer.nu