[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Final Fantasy-surfa:
> FF-sajten

Läs mer:
> Tillbaka till filmarkivet

 

>> sett - film - recension - Final Fantasy


Final Fantasy

Det skulle ha kunnat vara Ben Affleck och Sandra Bullock i en sanslöst dyr actionrulle i en "Terminator"-liknande framtid.
Ett rymdäventyr i "Star Wars"-klass med "Bladerunner"-dystert mörker och "Alien"-slemmiga monster.
Men istället är det en helt datoranimerad film där realismen i hur Aki Ross hår faller är viktigare än att manuset är genomarbetat.

Missförstå mig rätt, det här är en banbrytande film i sin genre där animeringarna ser nästan realistiska ut.
Seriefigurerna är nästan människor.
Men samtidigt så saknas en hel del i filmen. Storyn känns trött och oengagerad, som om den bara är en kuliss till figurerna vars skapelse man skall häpna över.
Det funkar ett tag, men när den första entusiasmen lagt sig vill man gärna ha mer än det att ägna sig åt i biomörkret.

ur filmen "Final fantasy"
Aki Ross, snyggt tecknad brutta
© Sony Pictures

Sandra Bullock-figuren är doktor Aki Ross som tillsammans med sin forskarkollega är på jakt efter sju andar som skall rädda världen.
Året är 2065 och människorna lever i reservat i atmosfären, så kallade barriärläger, efter att nästan allt liv på jorden ödelagts under en invasion av aliens. Växter, djur och människor är nästan helt utrotade från jordytan och där håller istället de skumma alienmonstren till.
Aki ger sig dödsföraktande dit för att leta andar, men får snart beskydd av en ex-pojkvän i Ben Affleck-kostym, kapten Gray Edwards.
Naturligtvis finns det även en skurkskurk, som är så där härligt dumond att han utan att blinka försöker sätta stopp för Akis uppdrag.
Dessutom är det, så klart, en kamp emot klockan då Akis experiment satt henne i själv i direkt livsfara. Hennes eget liv och jordens framtid hänger på att hon hittar den sjunde anden.

De här med andarna, gaia och övrigt new age-flum är en av sakerna som gör filmen seg och trist. Man orkar inte riktigt engagera sig i mumbojumbot som man hört hundra gånger förr i olika tappningar.
Ytterligare en sak som drar ner intrycket är naturligtvis de grovt tillyxade karaktärerna som knappt hinner få mer än skissartade personligheter innan filmen är slut. Givetvis beror det på att allt krut bränts på att de skall se trovärdiga ut. Kanske hade man köpt mindre realistiska utseenden om man fått mer realistiska personligheter? Eller en genuint engagerande och spännande handling?

Det här är en film som man visst kan slösa sina biopengar på, men att den skulle vara banbrytande eller ens ordinär när det gäller handlingen kan man glömma. Däremot är den snygg och det vet vi ju alla att det som presenteras i snygg förpackning alltid tar längre tid att genomskåda.
Kanske är det därför filmen bara är drygt en och en halv timme?

Innehållsförteckning:
Ben Affleck och Sandra Bullock-animerade huvudpersoner
Coola aliens och coola miljöer
Töntig handling
Tunna karaktärer
New Age-flum en masse
Tröttsamheter

Svensk premiär: 21 september 2001

 

Mia Gustavsson : 01-09-20

 

 


 
> maila crew@bulldozer.nu