[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Eight legged freaks

Eight legged freaks

På 1950-talet dök en viss typ av monsterfilmer upp.
Gemensamt för de flesta av dem var att det på något sätt ofta var människans fel att monstren fanns.
Många menade också att alla dessa filmer speglade kommunistskräcken ungefär som sciencefictionfilmerna som gjordes under samma tidsepok.
I monsterfilmerna handlade det oftast om radioaktivitet som fick olika arter i djurriket att anta stora proportioner.

Ur filmen "eight legged freaks"
Jättespindlarna anfaller i "Eight legged freaks"
© Village Roadshow Films Ltd Foto: Jon Farmer

Några djur som ofta växt till sig eller helt enkelt bara gått bärsärkargång är insekter.
Myror, gräshoppor, mördarbin är alla exempel på dödliga hot i filmvärlden.
Fast framför allt spindeln har fått klä i sig rollen som förväxt mördare.
Nu en så där 50 år efter att till exempel James Arness ( mer känd som Zeb Macahan) 1954 brottades med jättemyror i "Them" är det åter dags för insektswrestling.
Denna gång är det David Arquettes tur att slåss, men med spindlar.
Precis som i de svartvita monsterfilmerna så är det åter människan som ställer till det fast inte med radioaktivitet utan med kemiska föroreningar denna gång.
På ett dygn får sig en massa giftspindlar på en spindelfarm en rejäl steroidkick och växer till sig rejält. Invånarna i den lilla avlägsna gruvstaden får kämpa för sina liv och kanske med sitt förstånd också.

Filmen är full med alla de klichéer och attribut som tycks behövas för en sådan här film.
Vi har hemvändaren som flytt sina problem och kvinnan som blev kvar.
Vi har den lille spindelintresserade pojken som ingen lyssnar på till en början.
Vi har polismammans tonårsflicka som umgås med farliga killar som vill ha sex.
Vi har den runde och klantige polisen.
Vi har den skrupelfrie och dumma affärsmannen.
Vi har den rolige afroamerikanen med fyndiga "one-liners".

Nu kanske alla tror att det är kritik mot filmen, men inte alls.
Filmen har en distans till sig själv och driver med genren samtidigt som respekten finns där.
Bland annat beklagar sig den spindelintresserade pojken över att det inte är någon idé att berätta vad han vet eftersom ingen brukar tro på såna som honom i sådana här sammanhang i alla fall.
En annan rolig scen är när den kvinnliga polischefen har ett allvarligt mor-dotter samtal och när det tycks som det är dags för kondomutdelning, så ger mamman sin dotter en elpistol!
Filmen bjuder på spänning, skratt, chocker och allvar med ett glatt och friskt berättarhumör i en rak historia utan några krusiduller med högt tempo.
Effekterna är utmärkta och filmen levererar allt det man kan vänta sig och lite till. Att jag dessutom kan ta till mig filmen på förhandsvisningen när drygt hundra tonåringar sitter och prasslar öronbedövande med massa sponsorchipspåsar, ger filmen ytterligare en dimension och respekt.
Jag åt inte mina jordnötsringar förrän på vägen hem.

Producenten Roland Emmerich verkar ha en förkärlek för djur som spårar ur. Han ligger ju också bakom "Godzilla" som i och för sig också var en film som spårade ur.
Måste passa på att här även rekommendera en annan spindelfilm från 1990 som heter "Arachnophobia" eller "Imse vimse Spindel" på svenska.
Även den är helt klart sevärd för oss som vill skära i våra insektsfobiska nerver. Spindelmannen får ursäkta, men det är något visst med äkta vara!

Innehållsförteckning:
Elpistol på pungen
Hoppspindlar
"Arach"-attack (ordlek som är både Spindelattack och Irakattack)
Insektsmyller á la "Starship Trooper"
Gruvgångar

Svensk premiär: 13 september 2002

Jörgen Krüsell : 02-09-11


 
> maila crew@bulldozer.nu