[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Heist - Sista Stöten


Heist - sista stöten
(The Heist)

Nyligen recenserade jag "Ocean´s eleven" och så kommer ännu en film med brottslingar som ska göra en sista kupp som ett triumfartat avsked.
Det som skiljer dem åt är att "Heist" innehåller en del våld och har mörkare ton, samt att man inte får reda på vad för slags kupp det är de ska göra.
Detta grepp gör att jag håller intresset uppe och nästan känner mig irriterad att aldrig få reda på vad "the thing" är som de kallar sin sista kupp.

Ur  filmen "Heist -sista stöten"
Gene Hackman i "Heist - sista stöten"
© Warner Bros

Till skillnad från "Ocean´s eleven" så finns det en del klantighet bland bovarna i den här filmen. Kanske filmerna inte ens går att jämföra, men de ligger så nära varandra i tid att jag kände för jämförandet helt enkelt.
I den pressinfo jag fått via mail kallas "Heist" för "film noir", vilket jag inte skulle vilja kalla den.

"Film noir" var ett franskt begrepp som dök upp på 1940 talet för att beskriva en viss stil av amerikanska hårdkokta filmer om brottslighet som började dyka upp då. En av de första och mest kända var John Hustons "Riddarfalken från Malta" från 1941 med Humphrey Bogart i huvudrollen som privatdetektiven Sam Spade. "Film noir"-filmer utspelade sig i en storstad, oftast med män i huvudrollerna och riktade sig till en manlig publik.
Vanligen var huvudrollen en detektiv eller polis som fylld med cynism, pessimism, och självtvivel, nattetid vandrade på regniga gator i mörka gränder.
Någonstans i bakgrunden fanns också en farlig/förförisk kvinna, en så kallad "femme fatale."
"Heist" däremot utspelar sig mest i dagtid och i solsken med målmedvetna tjuvar, alltså långt från "Film noir"-stilen.
Dock så var filmbolagets logga i inledningsbilden svartvit, men det gör ingen "Film-noire" per automatik.
I filmen finns i alla fall cynism, storstad, och en "femme fatale" med.
Uppgörelsen i en skum hamn är väl rätt miljö i och för sig, men inte mitt på blanka eftermiddagen under ljus himmel.

Det ovanstående var ingen kritik mot filmen, utan mer en reflektion över filmbegrepp och hur man använder dem när man gör reklam med mera för en film.
"Heist" fungerar som den film den är i alla fall och för mig stavas det fungerande främst Gene Hackman. Han är en av mina absoluta favoritskådespelare och i all min subjektivitet gör han aldrig en dålig roll. Herr Hackman har gestaltat allt från Lex Luthor i "Stålmannen" till uppgiven och desillusionerad advokat i "Firman", en sådan måste man gilla.
Oscarsbelönad två gånger dessutom även om det inte alltid behöver säga något. Övriga skådespelare, Danny de Vito med flera, gör ingen dålig insats alls.
Fast i Gene Hackmans division finns bara han själv.
Utstrålningen, den säregna och spruckna rösten, samt de olika ansikten och uttryck han visar upp. Imponerande. Filmen är som "Ocean´s eleven" klart värd att se, men med Gene Hackman blir det för mig så mycket mer.

Sagt om Gene Hackmans karaktär i filmen i ett ungefärligt citat: "Han är så cool att fåren räknar honom när de ska lägga sig..."

Innehållsförteckning:
Gene Hackman
Guld och glitter
Segelbåt
Utklädda bovar
"Fuck"-dialoger

Svensk premiär: 1 februari 2002


Jörgen Krüsell : 02-01-29

 

 


 
> maila crew@bulldozer.nu