[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Hellboy

Hellboy

Senast jag recenserade något som Guillermo del Toro regisserat var det den kassa och ointressanta vampyrfilmen "Blade II".
Del Toro är även denna gång i full färd med att överföra en figur från vitt serietidningspapper till vit duk.
Allt verkar upplagt för en dålig repris.
Men filmatiseringen av "Hellboy" är underhållande och bra och jag får skrota de sågningsuttryck jag hade hoppats få använda i denna text.

Ur filmen "Hellboy"
Det är killen till vänster som är monstret.
© SF

Det är i andra världskrigets slutskede och historien kör i gång med stil. Filmen börjar mycket suggestivt med en inledning som påminner om dataspelet "Return to castle Wolfenstein", vilket räcker för att jag ska vilja vara med resten av filmen. Här finns övernaturligheter, fantasiöverdos, ruiner, helvetesdemoner, nazister på ockultjakt, onda tyskor i läder med namnet Ilsa…
Jag älskar sånt här!

När professor Broom (John Hurt) mitt under brinnande världskrig hittar en söt liten röd djävul ynkligt gnyende i en kyrkoruin så är familjelyckan total.
Med hjälp av choklad lockas den lille rödingen till professorns famn. Som filmens titel antyder så är denne lille söte en demon från helvetet.
Till de onda makternas förtret så hamnar Hellboy (Ron Perlman) med Brooms hjälp på den goda sidan där han hjälper människorna att hålla demoner och skurkar i schack.

När vi möter Broom och Hellboy 60 år senare måste de fortfarande kämpa mot diverse otyg och demoner. Broom är mest gammal, men hans son är ett rödfärgat muskelpaket som älskar katter och röker cigarr.
Som så ofta förr i serietidningens värld handlar det om utanförskap.
Hellboy vill vara som alla andra och slipar till och med ned sina horn för att bli mer människolik. Utanförskapet består trots närvaron av några nära vänner.
"Det går inte att fly från vem man är", som moralkaksrösten skulle säga och ofta också säger när det gäller superhjältarna i serievärlden

Kanske är hela filmen jättelöjlig och fånig, men jag märkte inte det.
Av alla filmer jag sett som hämtats från serietidningarna så är "Hellboy" en av de bästa. Jag har inte ens läst serien, men vad gör väl det när filmen är så fascinerande och underhållande?
"Hellboy" är fylld av fantasi, fart, effekter och spetsad med komik. Det är rätt och slätt väldigt bra. Djävulskt kul filmunderhållning, för att använda passande kraftord i sammanhanget.

Innehållsförteckning:
Ryska lik som lever
Bureau for Paranormal Research and Defense (BRAD)
Hellboys jättenäve
Sitt kvar under eftertexterna

Svensk premiär: 18 augusti 2004

Jörgen Krusell : 04-08-18


 
> maila crew@bulldozer.nu