[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Dessa vackra hästar


Dessa vackra hästar
(All the pretty horses)

En modern western utan Clintan-klyschor, med vackert foto och storslagen kärlek.
Kan det bli bättre?
Ja...


Filmaffisch "Dessa vackra hästar"John Grady Cole (Matt Damon) är en av de sista äkta cowboykillarna i 50-talets Texas.
Hans morfar, den store ranchägaren, har just dött och den frånskilda mamman vill sälja ranchen för att flytta till stan och bli filmstjärna.
John älskar marken, djuren och livet på ranchen men måste finna sig i hennes beslut. Han drömmer om Mexiko och den livsstil han inbillar sig lever kvar där. Tillsammans med sin bästa kompis Lacey (Henry Thomas) rider han iväg för att söka äventyret.
Så långt allt väl.
Solnedgångar, öken, vackra galopperande hästkroppar i motljus, filosoferande under stjärnhimlen och en comic sidekick i form av en ung rymling och hästtjuv som kommer i deras väg.
Det verkar lovande...

Men så tar filmen en annan vändning, John och Lacey får jobb hos en mexikansk patron och John blir kär i hans dotter. Vilket inte är populärt hos hennes pappa. En trött gammal story som är segare än vanligt här.
Sen dyker elaka mexmilitärer upp och griper de båda sydstatarna och kastar dem i ett horribelt fängelse fullt av riktigt onda mexgangsters.
Detta på grund av deras tillfällige bekant och hans stulna häst.

Trots många extremt känslosamma scener, lojalitetskonflikter, moraliska dilemman och en kärlekshistoria som skall vara så där oerhört passionerad så lyfter filmen aldrig riktigt.
Förmodligen för att alla dessa känslor uttalas mer än ageras.
Jag känner mig ärligt talat inte så intresserad av om John skall få patrons dotter eller ej eller om han och hans kompis nånsin skall slippa ur fängelset.
Jag bryr mig inte om hur det går med deras vänskap och jag kan knappt ens engagera mig när det börjar handla om ond bråd död.
Nånting är alltså oerhört fel med den här filmen.
Matt Damon och Henry Thomas i de bärande rollerna är inte orsaken eftersom de båda riktigt glimrar till i vissa scener då de får chans att utveckla rollfigurernas karaktärer.
Det känns som om filmens regissör Billy Bob Thornton inte riktigt har lyckats lyfta manuset från sidorna i Cormac McCarthys bok, på vilken filmen är baserad. Av en lovande & nyskapande cowboy-film blir det mest sentimental smörja utan djup eller logik.
Det mesta blir platt och intetsägande. Tyvärr.

Innehållsförteckning:
Hästar i motljus
Cowboystövlarna på i alla lägen
Rancher, öken, lasso, logdans, rutiga skjortor
Penelope Cruz som gråtsnorar i bästa Helena Bergström-stil
Stora känslor utan djup
Klyschor om Mexiko & Texasbor en masse

Svensk premiär: 19 maj 2001

Mia Gustavsson : 01-05-18


 
> maila crew@bulldozer.nu