[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - I Robot

I Robot

Det är lika bra jag säger det nu med en gång, Isaac Asimov vrider sig för fullt i sin grav. Faktum är att han roterar så snabbt att om vi bara kopplade på en magnetspole och lindade in honom i koppartråd så skulle vi kunna lösa energibehovet i tredje världen och på så sätt mana fram en ny och bättre era i mänsklighetens historia.

Ur filmen I Robot
Framtida polisarbete med tryckskärm.
© Twentieeth Century Fox

Principiellt sett så är det enda som riktigt hänger med från Asimovs förlaga: namnet, de tre robotlagarna och vissa av karaktärerna.
Men därmed vill jag inte ha sagt att "I Robot" är en dålig film. Den är måhända en dålig "filmatisering" men som skön sci-fi action med Will Smith i huvudrollen är den outstanding.
Precis den sortens filmsläpp som behövs när augustihettan gör sig påmind och man fått så nog av solen att man inget hellre vill än att krypa in i en sval luftkonditionerad filmsalong och låta sig bländas av specialeffekter.

Året i filmen är 2035 och robottekniken har tagit ett par rejäla jättekliv.
Numera finns intelligenta robotar som gör alla tråkiga jobb (och en del av de jobben som vanligt folk gärna skulle vilja ha kvar). Robotarna är starkare än oss och deras hypersnabba positrondatorhjärnor är säkerligen smartare än oss också. Så, hur skall man tygla denna utopi så den inte snabbt vänds till "The Matrix"?
Asimov tänkte på saken och kom i sina böcker fram till en lysande lösning, Robotlagarna.
1) En robot får inte skada en människa eller, genom vägran att handla, tillåta att en människa skadas.
2) En robot måste lyda de order som ges av en människa utom i de fall då sådana order skulle strida mot den första lagen.
3) En robot måste skydda sin egen existens så länge det inte sker i konflikt med första eller andra lagen.
Ett praktiskt litet paket som skyddar den mänskliga herrerasen från sina mekaniska slavar.

En robot kan inte skada en människa. Lagarna är hårdkodade in i robotarnas positronhjärnor och kan inte kringås, det vet alla. Därför tycker alla att komissarie Del Spooner (Will Smith) är en paranoid knäppgök när han hela tiden misstänker robotar för brott. Ännu knäppare verkar Del vara när han helt plötsligt anklagar en robot för att ha mördat den moderna robotikens fader, Doktor Alfred Lansing. Men plötsligt får han vatten på sin kvarn, en robot som inte lyder order flyr från brottsplatsen.

När roboten grips och förs in för förhör så får jätteföretaget US Robotics storspel och kallar in alla sina advokater för att få ta hand om roboten. Det var inte ett mord, då mord definieras som när en människa dödar en annan. På sin höjd kan detta ha rört sig om en industriolycka.

Del Spooner är inte övertygad och gräver djupare och djupare i det mystiska dödsfallet. Självklart leder det till brutalaction, biljakter, stunts på motorcykel och vilt pangande med dubbla pistoler.
Jag är inte en sån där SF-nörd som kan min Asimov utantill, men jag är beredd att satsa en hel del pengar på att dessa ingredienser inte vanligen ingick i Asimovs repertoar.
Å andra sidan skulle du betala hundra spänn för att mitt i sommaren se en film utan biljakter och dubbla pistoler? Självklart inte.

För mesta delen får specialeffekterna styra filmen och många av robotarna är helt klart mäktiga att se. Dessvärre presenteras en del berättarteckniska luckor, hur är det egentligen med Spooners fru, hans hat mot robotar, hans vana att sova med en pistol i handen och hans vänstra arm? Saker som inte får någon riktigt tillfredställande förklaring helt enkelt.

Men filmen är underhållande och emellanåt får den som är benägen att tänka till sig ett guldkorn. En scen som känns obehagligt bekant är när Del Spooner skall luska ut vilken den flyende roboten är i ett rum fullt av identiska robotar.
Logiken är att oskyldiga robotar inte kan försvara sig så han beordrar dem att stå till och börjar skjuta dem i huvudet. När hans följeslagare robotpsykologen Susan Calvin protesterar försvarar Spooner sina handlingar med att robotarna inte är människor. Visserligen har han mer rätt än andra som använt just det argumentet men det finns ett etiskt dilemma dolt där någonstans.

Innehållsförteckning:
Gigantisk husrivarrobot
Robotar som slåss mot människor
Robotar som slåss mot robotar
Goda robotar
Onda robotar
Spår av Asimov

Svensk premiär: 4 augusti 2004

Harald Åberg : 04-08-06


 
> maila crew@bulldozer.nu