[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - The Italian job


The Italian job

1969 filmades "The Italian job" första gången och blir nu igen ytterligare en "heist"-film, en sådan som handlar om den perfekta stöten och de som försöker utföra den.
I sådana här filmer handlar det inte om simpla tjuvar som slår ner någon i en mörk gränd, utan här handlar det om gentlemannatjuvar som med minutiös planering och cool stil hyllar den goda stölden om den nu finns.


Ur filmen  "Spun"
Det tuffa filmjölksgänget i "The Italian job"
© UIP

Själva stöten görs också ofta i en exklusiv miljö. "The Italian job" är alltså ingen reklam för en pizzabagares vardag i Bredäng, utan handlar om guldtackor i kassaskåp inne bland kanalsystemen i Venedig.
Självklart blir det båtjakt också, brukar bli det när Venedig ska visas upp på film. Det är en styrka att filmens inledning känns fräck och spektakulär trots att så mycket setts förut i andra sammanhang. Sedan händer någonting…10-15 minuter har gått och man har redan förstått nästan resten av filmen bland annat genom övertydlighet.
Guldet stjäls, förräderi, guldet skall stjälas tillbaks, guldet stjäls tillbaks, kvinnan och mannen blir ett. Jag som ville bli överraskad…

Problemet är att hela filmen frånsett början i stort sett blir en seg och ointressant transportsträcka med ett klyschigt haglande, svagt och förutsägbart manus, där till och med giganten Edward Norton går på tomgång som skurken Steve.
Mark Wahlberg som Charlie Croker ler sitt vackra leende och längtar tillbaks till "Boogie Nights". Jag längtar till "Ocean´s eleven".

"The Italian job", som handlar om perfekta punktinsatser och hjärnans skarphet, känns lika intressant som när jag är på väg till mjölkkylen på ICA.
Det blir alltid en liter filmjölk, varken mer eller mindre.
Det är inte speciellt upplyftande att veta vad som komma skall, ja till och med veta vad som ska sägas. En mobil ringer och den tveksamma Stella (Charlize Theron) säger "I´m in" efter att precis innan varit emot hela idén med att stjäla tillbaks guldet. Det är lika briljant gestaltat och manusförfattat som min dagliga filmjölksscen.

Nu låter det som om filmen är riktigt usel, men så illa är det inte.
Fast om du ser "Ocean´s eleven", "Heist-sista stöten", "Blåsningen" och "The Italian job" så förstår du vilken av dessa filmer som bara vilar på andras ben utan att kunna stå för sig själv en endaste sekund.
Sådana här filmer behöver vara mer än själva stötarna. Mellanspelet måste kännas intressant också. Det har inte regissören F. Gary Gary förstått.

Innehållsförteckning:
Napster
Donald Sutherland
Kriminalitetshyllning
Ukrainska maffian
Småbilsrace

Svensk premiär: 19 september 2003

Jörgen Krüsell : 03-09-18


 
> maila crew@bulldozer.nu