[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Jersey Girl

Jersey Girl

Efter fiaskot med "Gigli" så stod inte Ben Affleck och Jennifer Lopez filmaktier särskilt högt.
Så illa var det ställt med de bägges karriär att Kevin Smith skämtat om att de borde skriva på affischerna till den här filmen: "Ta det lungt gott folk, hon är död femton minuter in i filmen."
Det är visserligen en tröst, men det mest smärtsamma med den här rullen är inte Jennifer Lopez, det mest smärtsamma är att sitta i en nedsläckt biosalong omgärdad av folk och utan en möjlighet att ta sig ut medan man ser Ben Affleck försöka förmedla känslor.

Ur filmen "Jersey Girl"
Precis så här kväljande idylliskt är det större delen av tiden, då de inte bråkar.
© Coloumbia Tristar Films (Sweden) AB

Det värsta med Ben Affleck är att han ser ut som han vore förstoppad och han skådespelar som om han vore en förstoppad Keanu Reeves. Att vara en hopplös träbock funkar om man är den coole killen i lång svart skinnrock. Men Ben Affleck envisas med att vara träbock i kostym omväxlande med tråkmåns i jeans.

Nå, nog om detta.
Ben Affleck spelar Ollie, en självupptagen PR-kille som en dag blir upp över öronen förälskad i Gertrude, Jennifer Lopez. De är så kära att det är helt sanslöst och helt plötsligt så blir Gertrude med barn.
Dock brister ett blodkärl i Gertrudes hjärna då hon föder ut Gertie Jr, med effekten att Jennifer Lopez tas ur manus. Änklingen flyttar då hem till sin försupne pappa och låter denne vara ledig från jobbet för att Ollie själv skall ta hand om sin karrär istället för sin dotter. En vacker dag säger pappan stopp, Gertie får följa med pappa på jobbet, skriker, bajsar och lever om tills pappa skäller ut ett rum med journalister samt Will Smith (som han ju egentligen skall leverera hjärndöd PR för).
Ollie får sparken, bor kvar hos pappa och blir gatuarbetare i New Jersey istället för PR-arbetare i New York. Ett öde värre en döden uppenbarligen.
Sen handlar resten av filmen om två saker, hur Ollie sliter för att få komma tillbaka till PR-världen och om hur Maya, Liv Tyler, av outgrundliga skäl blir kär i Ollie medan hon frågar ut honom om hans porrkonsumtionsvanor och erbjuder honom "barmhärtighetsskjut".

Jag menar, om jag vore Liv Tyler skulle jag inte bli kär i en tio år äldre änkling som ser ut som han inte gått på toa sedan Reagan satt i vita huset.
Särskilt inte om han bor med sin försupne pappa och sin så otroligt lillgamla unge i ett fallfärdigt ruckel i New Jersy. Men Liv, som uppenbarligen är på en re-bound sedan Aragorn dog hundrafemtiosju år gammal, faller direkt för den här dysfunktionella lilla familjeenheten.

Sen är det någon show som skall sättas upp i skolan då alla andra skall köra "Memories" från musikalen "Cats" medan Gertie med familj vill göra någon bit ur "Sweeney Todd". Jag vet inte hur utbildningsnivån är hos amerikanska småskolelärare men om någon av mina elever ville göra ett nummer ur "Sweeney Todd" skulle jag ringa socialtjänsten med en gång. Eller förmodligen inte, eftersom det är mig vi talar om. Men allvarligt talat, hör jag namnet "Sweeney Todd" så tänker jag på alkispajer så tydligt att det vattnas i munnen på kannibaler tre kvarter bort.

Nåja, precis samtidigt som denna beryktade lågstadiecabarée utspelar sig i New Jersey så har pappa Ollie en arbetsintervju med höga chanser att få jobbet i New York. Detta orsakar konfliker i familjeenheten.
Nåja, alla som tror att Ollie satsar på att få ett välbetalt jobb som självupptagen PR-kille i New York sätter sig i den vänstra halvan av biosalongen och alla som tror att han inser att hans dotters lycka och show är det viktigaste (och möjligen det faktum att han har möjligheten att smöra in sig hos kåt-Arwen) sätter sig i den högra.

Det här är inte direkt något av Kevin Smiths bättre försök i filmland, men det känns i alla fall skönt att han låter Jay och Silent Bob vila en smula. Om han bara kan säga upp sin bekantskap med Ben Affleck också så finns det hopp om nästa produktion.

Innehållsförteckning:
Kärlek
Lillgammal unge
Försupen men klok pappa/farfar
Försupna men kloka vänner till pappa/farfar
Arwen i stickad kofta

Svensk premiär: 11 juni 2004

Harald Åberg : 04-06-11


 
> maila crew@bulldozer.nu