[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Lilla Jönssonligan på kollo

Lilla Jönssonligan på kollo

Om jag ska vara riktigt ärlig, så blir det svårt för mig att på rak arm räkna upp alla filmer som gjorts med Jönssonligan.
När väl Jönssonligan som vuxna blivit aningens urvattnat, så vände man sig till de små bovarnas uppväxt på femtiotalet. Det som överraskade mest i sammanhanget var att det fanns mer att hämta ur jönsarnas filmvärld.

Ur filmen "Lilla Jönssonligan på Kollo"
Den lilla, lilla Jönssonligan. Sickan (Conrad Cronheim), Vanheden (Buster Söderström) och Harry (Anton Pettersson).
© SF Foto: Susanne Sandström

"Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen" var till exempel en riktigt trevlig och charmig film. När nu "Lilla Jönssonligan på kollo" ska ha premiär, så är det åter dags att se om deras härjningar håller i ytterligare en film?

Efter att som vanligt åkt fast efter ett misslyckat bus skickas de tre fröna till ett sommarkollo för vanartiga barn som det kallades förr. Detta innebär att Sickan (Conrad Cronheim) får fundera över sina planer på Gotland inne i lägret "Vindpinan" vars ägare Wall-Enberg använder lägret som täckmantel för sina skumraskaffärer. Med hjälp av Vanheden (Buster Söderström) och Dynamit-Harry (Anton Petterson) så tänker Sickan och de andra både dra Wall-Enberg vid näsan och rymma från kollot. Varför rymma från en Gotlandssommar, tänker man kanske? Med tanke på att "Vindpinan" mer liknar fångläger än sommarkollo så är rymningsplanerna förståeliga.

Det är egentligen inget fel på idén till "Lilla Jönssonligan på kollo" som borde hålla för en film. Nog borde detta kunnat bli riktigt kul om man bara ser till handlingsbeskrivningen? Som ni anat blir filmen inte speciellt rolig.
"Lilla Jönssonligan på kollo" känns temposlö och utdraget händelselös.
Agerandet är stelt och känns ibland rutinmässigt och oengagerat, speciellt de vuxna insatserna i filmen. Det kan helt enkelt bero på att det inte finns roliga repliker åt någon av dem. Filmen påminner mer om skolpjäser jag varit med i än en högklassig filmproduktion. Den lockar till några småleenden på bioåskådarens läppar, men inte så mycket mer. Barnen som såg pressvisningen kanske gillade filmen mer än mig då skratt och fniss fyllde salongen lite då och då i alla fall.

Tänka sig att samma regissör, Christjan Wegner, gjort filmen om cornflakeskuppen också. En av de två filmerna som står nämnda i texten känner jag inget behov att se igen och vilken det är torde stå rätt klart för den som läst ända hit.

Innehållsförteckning:
Doris (Maja Dosthe) som spion
Godisregn
Kratta i pannan
Danska Olsengänget är förebilder

Svensk premiär: 23 januari 2004

Jörgen Krusell : 04-01-23


 
> maila crew@bulldozer.nu