[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Just Visiting


Just Visiting

Les Visiteurs hette en väldigt rolig fransk Vilse-i-tiden-film.
Den regisserades av Jean-Marie Poire och hade två av Frankrikes mest kända skådespelare Jean Reno och Christian Clavier i huvudrollerna. Eftersom amerikaner inte klarar av att se en film som utspelar sig utanför egna landets gränser och där huvudpersonerna talar ett främmande språk har man nu beslutat sig för att göra om succéfilmen från 1993. Fast placerad i Chicago och med Christina Applegate i en av rollerna.
Behöver jag säga mer?

Ur filmen "Just Visting"
Christina Appelgate och Jean Reno i "Just Visiting"
© Buena Vista International

Det är som om man tog allt som var roligt och påhittigt med den ursprungliga "Visitörerna", kasserade det och sedan visade resten.
Filmen tar en timme på sig att bli någorlunda av med den värsta stelheten hos skådespelarna och arbeta ut de grövsta ojämnhterna i manus, sedan är det kört. Inte ens ett lite bättre slutparti kan rädda upp den här mediokriteten.

Riddaren Thibault (Jean Reno) får dårfnatt på natten innan bröllopet och ränner under inflytande av trollkraft svärdet rätt i sin älskade. Han och hans Baldrick-artade lortgris till tjänare (Christian Clavier) skall sändas tillbaka i tiden för att hindra olyckan. Trollkarlen som är en riktig virrpotta glömmer kråkäggen och plötsligt vaknar de bägge herrarna upp på ett museum i Chicago år 2001.
Där hittar de riddarens ende överlevande släkting (Christina Applegate) som grovt utnyttjas av en äcklig smörpotta till lismande pojkvän/lycksökare/otrohetsmäklare (Matthew Ross från "Last Days of Disco").
Oj så roligt det blir än en gång när medeltidsmänniskor skall slå ihjäl bilar i tron att de är drakar och äta doftkakor ur urinoaren.
Christina Applegate blir en bättre människa, Christian Clavier badar och blir en emanciperad nutidsmänniska och Matthew Ross får ett välförtjänt kok stryk.
Hade jag inte sett det här en gång tidigare hade det kanske varit halvroligt.

Minns ni när man skulle göra om "Nikita" till en version som kunde ses utan att utmana Billy-Joe-Bob från Texas allt för mycket.
Bridget Fonda
fick huvudrollen i utomordentligt lama "Kodnamn: Nina".
Det här är precis samma känsla. Inte ens när man låter regissören själv åka över och hålla i tyglarna som med Ole Bornedals "Nattevagden" (omgjord till den oerhört trista "Nightwatch") kan det lyckas.
Inte helt överaskande är "Just Visiting" ett parallellfall, Jean-Marie Poire kallades in för att regissera och eftersom både Jean Reno och Christian Clavier talar hjälplig engelska så fick de reprisera sina roller.
Något som får mig att ännu mer undra över vilken mening det var med att göra den här skändningen. Skall man göra en ny version av en film så skall man försöka hitta en ny vinkel och nya skådisar inte bara återtugga samma scener och samma kulisser på ett kärlekslöst vis.
Så kunde man göra film i början av seklet, men absolut inte idag.

Det är inte mycket som finner nåd i den här sörjan, bra vore om jag aldrig sett den, bäst vore om den aldrig ens gjorts.
Det enda riktigt positiva som finns att säga är att jag nu har ett incitament att se om "Les Visiteurs", om så bara för att ordentligt rena mitt sinne från den här smeten.

Innehållsförteckning:
Allt som "Visitörerna" innehöll (förutom det bra)
En eller två halvdana scener
En charmig trollkarl med rekordlånga mustacher.
Jean Reno (för de som inte hellre ser om "Leon")
Pruttskämt
Ungefär lika mycket nytt som ett två månader gammalt ko-kadaver.

Svensk premiär: 22 mars 2002

Harald Åberg : 02-03-14

 

 


 
> maila crew@bulldozer.nu