[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Kissing Jessica Stein


Kissing Jessica Stein

Under senare år har jag via TV förstått att det största hotet mot Amerika, näst efter Bin Ladin, är att singelkvinnor runt 30 i New York inte kan hitta en tillräckligt bra man att gifta sig med.
Den här romantiska komedin handlar om just en sån kvinna, Jessica Stein, vilket till en början får mig att sucka djupt i biofåtöljen så fort premisserna presenterats på duken.

Ur filmen "Kissing Jessica Stein"
Heather Jeurgensen som Helen och Jennifer Westfeldt som Jessica
© Fox

Jag har sett "Sex in the City" och jag har sett tragiska dokumentärer om desperata & hippa människor som åker till The Hamptons för att jaga potentiella äkta makar. Jag känner att det här ämnet kanske inte riktigt känns så fräscht och engagerande som man hade hoppats…

Men det är något med Jessica Stein (Jennifer Westfeldt) som är mer spännande än när Sarah Jessica Parkers rollfigur Carrie struttar runt i sina Blahnik-sandaletter, dricker Cosmopolitan och dissar män med för små snoppar i "Sex and the City".

Jessica Stein är judisk och vardagsneurotisk, eller ärligt talat, lite mer neurotisk än vad som är sunt.
Ett slags kvinnlig, snygg och charmig Woody Allen ungefär.
Hon vill verkligen och hon försöker att vara öppen, mottaglig och redo för kärleken. Hon dejtar idioter och hon blir uppriktigt sårad när hennes chef (och ex-pojkvän) antyder att problemet är kanske hennes krav och inte männen hon möter.
Väninnan väntar barn, brorsan planerar bröllop och Jessica är den ständiga singeln som både mamman och väninnorna försöker para ihop med någon (Mest nån totalt hopplös loser förstås). För det är ju "dags".
Samtidigt är hon elitistisk, småelak och konservativ på gränsen till fördomsfull.
Hon vill ha en snygg, smart och rolig man - mindre än så duger helt enkelt inte.

En dag får hon genom en slump syn på en kontaktannons där ett citat av Rilke fångar hennes intresse.
Problemet är bara att annonsen står under rubriken "kvinnor söker kvinnor".
Inget alls för konservativa Jessica som knappt ens kan föreställa sig vad två kvinnor skulle kunna göra tillsammans förutom att diskutera läppstiftsfärger eller skomode.
Ändå träffar hon Helen (Heather Jeurgensen), kvinnan bakom annonsen.
Helen är en mansslukerska av stora mått som plötsligt tröttnat på alla sina älskare och är sugen på att testa nåt helt annat, nåt hon aldrig gjort förut - en lesbisk relation.
De två kvinnorna kommer, mot alla odds, bra överrens och Helen lyckas både vidga Jessicas vyer och få henne att omvärdera sina uppfattningar.
De inleder en relation, men handlar den om nära kvinnlig vänskap eller kärlek?
Är den perfekte mannen en kvinna?

Min sura inställning i början av filmen byts snabbt.
Jag gillar Jessica och Helen. Jag gillar Jessicas gapiga väninna, Helens bögkompisar, Jessicas surmulne chef och matchmaker-mamman.
Jag gillar att romantiken handlar om två kvinnor som försöker lista ut om de är lesbiska och om att kärleken inte går på räls.
Och kanske framför allt att det lyckliga slutet inte innebär att allt blir lyckligt enligt Hollywood-norm 1A.
Filmen känns äkta, mysig, kul och tankeväckande.
Berör, roar och oroar.
En av de bättre romantiska komedier jag sett.

Innehållsförteckning:
Fräscht koncept
Charmiga och okända skådisar
Judisk familjemiddag
En budpojke som verkligen levererar
Bröllops-besvär
Galleri-snobbar
Bög-gnabb
Lesbiskt hångel


Svensk premiär: 20 september 2002


Mia Gustavsson : 02-09-19


 
> maila crew@bulldozer.nu