[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Bangbang-surfa:
> Filmens hemsida

Läs mer:
> Bulldozers filmarkiv

>> sett - film - recension - Kiss Kiss Bang Bang

Kiss Kiss Bang Bang

"Kiss Kiss bang bang" är en ny deckarkomedi med Robert Downey Jr och Val Kilmer i huvudrollerna. Och även om den har sina ljusa stunder så lider den tyvärr av samma fenomen som de flesta genreöverskridande filmer gör - den vet inte riktigt vilket ben den ska stå på.

Ur filmen "Kiss kiss bang bang"
Robert Downey Jr, Val Kilmer och en livlös kvinnokropp.
© Sandrew Metronome

Harry Lockhart (Robert Downey Jr) är nog egentligen en ganska trevlig typ. Men så värst hederlig är han inte. När något går snett under ett inbrott (han ska stjäla julklappar) lyckas han fly från polisen genom att springa rakt in i en audition för en roll i en Hollywoodfilm. Och han gör naturligtvis så bra ifrån sig att han får följa med till västkusten för att skolas in i rollen av privatdetektiven "Gay Perry" (Val Kilmer).

Naturligtvis går inte allt riktigt enligt plan och de båda dras in i en härva av mord, bedrägerier och vackra damer. Precis som i de gamla film noir-deckarna - något som filmen inte hymlar med att den efterliknar.
Faktum är att filmen inte hymlar med någonting den gör. De gånger risken finns att publiken kan missa något så träder Harry Lockhart in i rollen som berättare och ser till att vi hänger med. Berättarrösten är dessutom driven till sin spets eftersom han faktiskt talar direkt till oss i publiken. Något som känns lite roligt till en början men som sedan mest blir krystat.

Berättarrösten är dessutom allt som oftast skämtsam - något som klingar lite illa i samband med våldet i filmen som är mer seriöst. Hade man drivit allting åt det skämtsamma hållet så kanske det hade fungerat bättre, men filmen vet inte riktigt var den ska lägga tyngdpunkten och det lider båda aspekterna av filmen av. Dessutom är den väldigt ojämn. Smarta och roliga skämt och scener varvas med plumpa bögskämt ("Gay Perry" är homosexuell).
Tyvärr kan man inte heller säga att storyn i filmen är någon höjdare. Bakom den snygga och halvoriginella ytan döljer sig en ganska ordinär deckarhistoria.

Nu är det inte så att filmen är dålig, den kunde bara ha varit mycket bättre om man hade valt att skruva filmen mindre - eller mer.
Skådespelarna gör klart godkända prestationer och det är faktiskt riktigt roligt att se Robert Downey Jr tillbaka i gammal god form efter sina drogproblem. Jag hoppas få se honom i många fler filmer framöver.

Innehållsförteckning:
Finger på villovägar
Ytliga Hollywood
Dussindeckare
Kvinnolik
Förvecklingar

Svensk premiär: 25 november 2005

Axel Roos : 05-11-25


 
> maila crew@bulldozer.nu