[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Kopps


Kopps

Egensinniga och närmast geniförklarade unga regissörer får det inte lätt när det blir dags att följa upp sina tidigare succéer.
För Josef Fares innebär det att hans publik förväntar sig en ny ”Jalla Jalla”, fast samtidigt tillräckligt annorlunda för att inte kännas alltför mycket som en upprepning. En svår balansgång som Fares dock fixar galant med nya filmen "Kopps".


ur "Kopps"
Fares Fares, Sissela Kyle, Torkel Petersson och Göran Ragnerstam i filmen "Kopps".
© Foto: Peter Widing/ Sonet

"Kopps" utspelar sig i en liten svensk byhåla där livet går sin gilla gång och brottslighet är ett närmast okänt begrepp. Trots det finns här en polisstation där sammanlagt sex personer jobbar.
Eller jobbar och jobbar förresten – det finns ju inte mycket att göra så poliserna flyter mest omkring och tar det lugnt. Plötsligt kommer ett chockbesked från Stockholm: Eftersom brottsstatistiken i området är så låg går det inte längre att rättfärdiga den lilla polisstationens fortsatta existens.

Nedläggningen är ett faktum och oro uppstår bland de anställda. Poliserna Jakob och Lasse (Fares Fares och Göran Ragnerstam) inser att valet står mellan att förlora jobbet eller att hjälpa upp statistiken lite. De börjar därför iscensätta diverse småbrott som de sedan själva rapporterar in.
Deras kollegor Agneta och "Benny the Cop" (Sissela Kyle och Torkel Petersson) vill också dra sitt strå till stacken, och snart börjar det se ut som om en smärre brottsvåg härjar det lilla samhället.

Josef Fares har god känsla för såväl action som komedi, och än en gång väver han ihop dessa bägge genrer på ett livfullt men samtidigt avspänt och opretentiöst sätt. Polisen Benny agerar som om han trodde sig medverka i en amerikansk snutfilm, och detta ger regissör Fares möjlighet att leva ut sin böjelse för actionpastischer och kulfångarkoreografi á la John Woo.

Vad beträffar filmens komiska kvalitéer – som trots allt är dominerande – är många av dialogerna utmärkta, timingen för det mesta perfekt och framför allt är skådespelarna uppenbart klippta och skurna för sina roller.
Manuset är fyndigt och med undantag för ett par replikskiften som känns aningen larviga finns i stort sett ingenting att klaga på.

Jag tror emellertid att det är mycket klokt att hålla filmen innanför den magiska gränsen vid en timme och trettio minuter.
Det är nämligen inte säkert att storyn hade hållit sådär värst mycket längre.
Men som det ser ut nu har Josef Fares garanterat ännu en framgång att lägga till meritlistan. Och pressen på honom blir dubbelt så stor till nästa premiär.

Innehållsförteckning:
Våfflor med korv
Låtsasengelska
En misslyckad blind date
Biljakter
Explosioner

Svensk premiär: 7 februari 2003


Albin Valsinger : 03-02-06


 
> maila crew@bulldozer.nu