[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Lilo & Stitch


Lilo & Stitch

Disneys senaste färgglatt tecknade publikfrieri har skurit ned på svulstiga musikalnummer och har i sin grundhandling närmat sig nåt som kan liknas vid socialrealism (vilket kan låta lite märkligt med tanke på att en galen alien spelar en av huvudrollerna).
Trots ett modernt ramverk är sensmoralen i vanlig ordning lika nyskapande som kristdemokraternas partiprogram.
Jag är övertygad om att Alf Svensson skulle älska filmens genomgående mantra "Ohana betyder familj".

ur "lilo & Stitch"
Ohana betyder (inte) att man surfar tillsammans, hela familjen på en surfingbräda.
© Disney Enterprises Inc

Lilo bor ensam med 19-åriga storasyster Nani sedan föräldrarna omkommit i en bilolycka.
De hawaiianska systrarna bråkar mest hela tiden. Lilo, som är en ensam liten tjej utan kompisar, ställer till trubbel vad hon än gör. Klubbar ner retstickor på hulahula-kursen, gör voodoo-dockor av sina "kompisar", låser systern ute eller bränner helt sonika ner huset.
Barnavårdsnämnden slår sina lovar allt tätare kring "den trasiga familjen" och hotar att ta hand om Lilo om Nani inte får ordning på henne.
I ett sista desperat försök att få Lilo att uppföra sig tar Nani henne till en kennel för herrelösa hundar för att muta henne med en valp så att hon äntligen skall få sin hett efterlängtade kompis.

Detta kunde lika gärna ha varit handligen i ett amerikanskt "made for TV"-drama med riktiga skådisar istället för tecknade.
Men här kommer då filmens tecknade huligan in i bilden och förvandlar det hela till en tokrolig komedi med ett myller av tecknade aliens i olika färger och former.
En monster-alien-varelse kallad "experiment 626", resultatet av en galen forskares misslyckade genetiska försök, har lyckats rymma från fångenskap & dödsdom på sin hemplanet Turo.
När han kraschlandat på jorden med sitt stulna rymdplan sitter lilla Lilo hemma och ser detta "stjärnfall" genom fönstret och önskar sig en bästa vän. Av oklar anledning misstas rymdvarelsen för hund och hamnar bland andra herrelösa jyckar.

Lilo fattar naturligtvis tycke för denna minst sagt destruktiva varelse, döper honom till Stitch och tar hem honom. Rumsren är en underdrift om det nya husdjuret och Lilo har mött sin överman (överhund? överalien?) när det gäller att sätta familjen i trubbel.
Nani och Lilo flåsas dessutom i hälarna av barnavårdsmyndigheternas man, Cobra Bubbles, som alltid dyker upp när förödelsen är som värst. Och Stitch jagas av den galne forskaren Jumba och jord-experten Pleakly som på galaktiska federationens uppdrag kommit för att hämta hem honom till Turo.

Ur "lilo & Stitch"
Inte skulle du missta det här för en jycke?
© Disney Enterprises Inc


Det finns två sätt att se på denna bastard mellan tecknad socialrealism och alienkomedi.
Antingen spyr man på det beräknande, publikfriande och sentimentala eller så köper man det med hull och hår och tycker att det här är sött, småroligt och lite sorgligt.

Det finns en hel del scener som är så där pluttinuttigt sentimentala, som när den lillgamla Lilo berättar att "ohana betyder familj och i en familj lämnar man ingen utanför…"(oavsett om det är lillasystern from hell eller rymdmonstret från Turo.) Eller som när förstörelse-maskinen Stitch sitter i månskenet i skogen med sin H.C Andersen-sagobok och väntar på att hans familj skall uppenbara sig när han grymtar "ensaaaam"
Roligheterna är tyvärr färre om man är över 5 år, men några saker är klockrena - särskilt när Stitch leker Godzilla eller drillas till Elvis-imitatör av Lilo.

Ett otyg som kväljer mer än handlingen är att vi tvingades se filmen svenskdubbad.
Den enda trösten var att inte en enda av de svenska rösterna gjordes av någon i familjen Wahlgren. Istället återfanns otippat både Jonas Inde och Evert Ljusberg bland rösterna, och förutom den lillgamla Lilos gulliga pipröst störde man sig inte så mycket när man väl vant sig.

En tanke. Är det nåt slags politisk korrekthet som gjort att de vanligtvis så anorektiska Disney-flickorna i den här filmen är mer liknande knubbsälar?
Lilo är förvisso sött lillasysteraktigt babyhullig, medan storasyster Nani har begåvats med gigantiska lår och gör henne minst lika anatomiskt missbildad som de flesta alienfigurerna i filmen.

Innehållsförteckning:
Stitch goes Godzilla
Stitch goes Elvis
Stitch goes fula ankungen
Stitch goes bärserk
Stitch doesn't phone home
Förvånansvärt mycket våld
Förvånansvärt lite svulstiga ballader
Outhärdlig Elvis-cover av A-teens
Uthärdligt Elvis-soundtrack
Återupplivad gammal vattenfärgsteknik
Dödsdömd Men in black-ripp off

Svensk premiär: 6 september 2002

Mia Gustavsson : 02-09-04


 
> maila crew@bulldozer.nu