[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Maskinist-surfa:
> Filmens hemsida

Läs mer:
> Tillbaka till filmarkivet

>> sett - film - recension - The Machinist


The Machinist

Det mest intresseväckande med "The Machinist" verkar vara att spekulera i hur många kilo Christian Bale egentligen gick ner för att få sin fångläger-utmärglade look. Buden varierar mellan 15 och 30 kilo, men en sak är säker, han är långt ifrån Batman-deffad i rollen som den paranoide och plågade Trevor Reznik.
Filmen är en suggestiv thriller som lånat drag och stilgrepp från så väl "Fight club"som "Memento" och vill äckla, oroa och överraska.
En ambition den tyvärr inte riktigt lyckas med.

Ur filmen "The Machinist"
Visst framträder mina nyckelben fint när jag poserar så här?
© Scanbox

Kanske är jag bara gnällig och blasé, men jag hade inte väntat mig att det mest spännande med "The Machinist" skulle vara att med skräckblandad förtjusning studera Bales fysiologi (och då inte alls på det där sättet som jag studerade hans kroppsliga företräden i andra filmer).

Filmen lyckas till en början hyfsat bra med att bygga upp en illavarslande och obehaglig stämning. Den får "Seven" att verka som en dokumentär från Disneyland när den frossar i blåaktigt lysrörsljus, blek hud och blåmärken.
Den hålögde och blåslagne Reznik haltar omkring och lyckas se både döende, ömklig och galen ut på samma gång. Han väger sig och bokför med nit sin minskade vikt på post it-lappar. Självsvält, hetsätning och kräkningar, liksom hans spegelsessioner där han inspekterar sina revben får en ibland att fundera på om filmen kanske egentligen är ett inlägg i anorexi-debatten.

Men sen spetsas handlingen med ett virrvarr av obegripligheter som skall spegla huvudpersonens tilltagande paranoia.
Reznik är allmänt risig eftersom han varken kan sova eller äta. Han blir också utmobbad på fabriken där han jobbar efter att ha varit delaktig i en arbetsplatsolycka. Saker i hans omgivning blir allt mer obegripliga för honom.
Life stinks. Och det gör efter ett tag även hans lägenhet.

Vi förväntas vara lika engagerade i Rezniks funderingar som han själv.
Vem sätter upp post it-lappar på hans kylskåp, vem är den mystiske mannen som dyker upp på hans arbetsplats, varför fastnar klockan på samma tid och var tar fotot från fiskeutflykten vägen?
Huvudfrågan att ta ställning till är hurvida det pågår en ondsint och skrämmande konspiration mot honom eller om han är helt koko i huvudet.
Man bestämmer sig ganska snabbt för det sistnämnda och får därefter mest rulla tummarna i väntan på att handlingen skall rullas upp och mattan från filmens inledningsscen till slut skall rullas ut.

Filmens tema om skuld och botgöring slarvas bort lite i ivrigheten att servera en överraskande twist. Tyvärr lider många filmer av "Sjätte sinnet"-komplex och vill att publiken skall tappa hakan i slutminutrarna när de förstår vad saker egentligen handlar om. I "The Machinist" blir det mest ett antiklimax och om hakan åker ner en bit är det för att man gäspar efter att ha sagt "jaha".

"The Machinist" är en hyfsad thriller med bra skådespelarinsatser och snyggt foto. Men det räcker inte riktigt hela vägen fram på Route 666.

Innehållsförteckning:
Kylskåps-hangman
Überläskig skräcktunnel
Post it-lappar galore
Fiskhuvuden
Arbetsplatsolyckor
Marlon Brando-look alike i solbrillor
Jennifer Jason Leigh som hora

Svensk premiär: 14 januari 2005

Mia Gustavsson : 05-01-14


 
> maila crew@bulldozer.nu