[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Ghosts of Mars


Ghosts of Mars
(John Carpenter's Ghosts of Mars)

År 2176 har Mars koloniserats av jordiska gruvbolag.
I små byar och ett fåtal större städer bor numera drygt en halv miljon invånare.
En del har missat att marsåret i kontraktet är två jordår, andra är kort och gott bara kvar för att de är drägg.
Rykten går om att alla hotas av en mystisk epidemi, denna kan komma att bekräftas när ett tåg utan förare återvänder till sin perrong.
Ombord finns bara polisen Melanie Ballard, till synes medvetslös.

Ur filmen "Ghosts of Mars"
I väntan på Big Daddy Mars...
© Columbia Tristar

Melanie (Natasha Henstridge) vaknar så småningom till liv och inför domstol redogör hon för vad hon och hennes kollegor gjort det senaste dygnet.
Filmen återberättas alltså men inte nog med det, ibland hoppar filmen tillbaka för att visa vad andra personer gjorde vid samma tillfälle och ibland har de personerna i sin tur flashbacks!
Låter det jobbigt?
Så farligt är det inte men väl så roligt, på ett lite b-filmsaktigt sätt.

Vi får reda på att Melanie ingick en polisgrupp vars uppdrag var att plocka upp en fånge och föra honom till domstol.
Den tungt kriminelle James "Desolation" Williams (Ice Cube) visade sig dock inte vara något problem jämfört med vad som väntade i Shining Canyon, samhället där han satt häktad.

I filmens början är skådespeleriet träigt och karaktärsuppbyggnaden har man sett förr. Det är kort sagt tråkigt men det blir snart bättring.
Så snart John Carpenter stökat undan inledningen och actionscenerna istället börjar dugga tätare kan man inte låta bli att le.
Det är dumt, visst.
Men Carpenter har som vanligt glimten i ögat.

Action-scenerna skulle kunna va hämtade ur ett extremt datorspel och samtidigt lirar hårdrockarna i Anthrax filmmusiken. Snacka om grabbigt.
Natasha Henstridge, Ice Cube och även Jason Statham, killen som pratar häftigast i "Snatch", demolerar allt i sin väg men man är aldrig säker på hur det ska gå.
Replikerna längs vägen är minst sagt lika överdrivna som resten av filmen och underhåller även de.

Ska man jämföra filmen med någon av Carpenters tidigare filmer får det bli "Assault on precinct 13" och "The Thing", tyvärr är det inte alls lika bra. Filmen är nog inte jämförbart med några andra filmer, det här är nästan en genre för sig själv.

Ska man se filmen då?
Man kan säga att om man som jag gillar John Carpenter-filmer så ska man se "Ghosts of Mars".
Gör man det inte är det visserligen aldrig för sent att ändra uppfattning, men det gör man bättre genom att hyra "The Thing" eller vänta på video-premiären.

Innehållsförteckning:
Sminkning som skulle göra gruppen Kiss generad
Tuffa repliker
Modeller
Uppenbara studios
Schyssta polisuniformer i skinn
Tunn story
Helt rätt b-films feeling

Svensk premiär: 3 maj 2002

MGB : 02-05-03

 


 
> maila crew@bulldozer.nu